Stångby kyrka

Det sägs att den nuvarande kyrkan i Stångby föregicks av en stavkyrka som legat på den plats där småskolan idag ligger. Under slutet av 1100-talet uppfördes den nuvarande kyrkan med rektangulärt långhus, smalare och lägre kor samt halvrund absid i öster.

På 1400-talet valvslogs kyrkan. Valven rasade delvis vid en ombyggnad på 1800-talet men rekonstruerades med de äldre valven som förlaga. Hur kyrkan förändrades under 1500-, 1600- och 1700-talen är relativt okänt, bortsett från att flera av kyrkans inventarier, så som predikstol, altaruppsats och silverkalken härrör från denna tidsperiod. I beskrivning från 1843 finns en tornryttare placerad över koret. När den tillkom är emellertid inte klarlagt.

Inte förrän 1843 genomfördes den första kända mer omfattande ombyggnaden. Förslaget upprättades till en början av församlingen själv, men reviderades av domkyrkoarkitekten Carl George Brunius. Vapenhuset som tillkommit under medeltiden som bestod av en utbyggnad på den södra sidan av långhuset revs. Ingången till kyrkan förlades istället till kyrkans västra gavel. Vid arbetena upptäcktes en sandstensomfattning till en tidigare västingång. Enligt Brunius var detta rester av en ingång som aldrig kom att utföras. Den gamla portens tympanon och port flyttades till den nya ingången i väster.

186970 företogs nästa större ombyggnad av kyrkan. Arkitekt var Fredrik Wilhelm Scholander. Långhuset förlängdes med 5,5 meter och de medeltida murarna höjdes. Ett torn uppfördes i väster och den äldre takryttaren revs. Den tidigare rundbågiga sandstensfrisen ersattes av en tegelfris och fönsterhålen förstorades. Blyplåten på taken byttes ut mot skiffer och fasaderna spritputsades. Stora delar av den fasta inredningen ersattes.

1901 byttes skiffertaken ut mot galvaniserad plåt. Under ledning av domkyrkoarkitekten Theodor Wåhlin togs de bakersta bänkarna bort för att göra plats för en ny orgelläktare. Kyrkorummet försågs även med ny dopfunt och en ny orgel. 1947 skänktes korfönstren av Sjökapten A J Falkland i Råå. Fönstren utfördes av konstnären Hugo Gehlin.

Kyrkorummet restaurerades 1966 under ledning av arkitekten Torsten Leon Nilsson. Kyrkan fick då ett nytt altare och ett nytt textilskåp. I långhusets nordöstra del placerades ett nytt dopaltare.

1975 genomfördes en murverksdokumentation av Barbro Sundnér i samband med en utvändig restaurering då putsen knackades ner. 2006 företogs en invändig restaurering under ledning av Restaurator AB. Flera av kyrkorummets ytskikt rengjordes och bättringsmålades. I vapenhuset upptäcktes en dekorationsmålning på trappans barriär, vilken retuscherades och konserverades. På vindarna över långhuset och koret installerades nya spångar och en skyddsreling.

Kyrkobyggnaden är troligen uppförd på en kallmurad gråstensmur. Absiden, koret och långhusets östra del har en utskjutande sockel, vilken motsvarar den romanska kyrkans utbredning. Det ursprungliga medeltida murverket består av tuktad gråsten murat i skalmursteknik. Tilläggen från 1870 uppfördes i rött tegel.
Samtliga fasader är spritputsade och vitkalkade med slätputsade omfattningar kring muröppningarna. Upptill avslutas kyrkans alla fasader av en trappstegsformad gesims. Vid murverksdokumentationen 1975 återfanns blågrå färglager utanpå den ursprungliga putsen. Den blågrå kulören gick som ett horisontalt band omkring en halvmeter ovanför sockeln.

Långhuset har en rektangulär form med tre spetsbågiga fönsteröppningar åt söder och norr. Vid murverksdokumentationen 1975 påträffades ett en rundbågig fönsteröppning med omfattning av kvaderhuggen sandsten bevarad. I fönsteröppningen fanns även delar av en ursprunglig fönsterbåge i ek samt delar av ett äldre järngaller. Fönstret och en äldre nordportal som upptäcktes finns markerade i putsen. Motsvarande fönster och portal återfanns på den södra fasaden och finns även de markerade i putsen. Fönstervalvens tegelslagningar kan även ses från långhusvinden.

Koret är aningen mindre än långhuset. Den södra och norra muren är försedd med blyinfattade fönster med bibliska motiv. Den halvrunda absiden har en prästingång åt öster. Dörren av trä är ljust ekådringsmålad. Dörren har ett spetsbågigt överljusfönster.

Tornet, som är smalare än långhuset, har en kvadratisk planform och återfinns i väster. I den västra fasaden finns kyrkans huvudentré. På fasaden ovanför porten står årtalet 1870 som markerar tidpunkten för Scholanders restaurering, då kyrkan till stor del fick det utseende den har idag. Ljudluckorna är dels placerade i tornets översta våning, dels i kupor strax ovanför takfoten. Tornet kröns av en spira.

Kyrkan nås från västportalen som leder in i vapenhuset i tornets bottenvåning. Längst den södra väggmuren löper en trätrappa upp till en läktare med orgelrum och därifrån vidare till tornets övre våningar. Läktarbarriären som vetter åt väster är bemålad med ett rundbågigt mönster i grå toner. Bemålningen upptäcktes vid restaureringen 2008 och retuscherades då med äggoljetempera.

En glasad parsvängdörr för besökaren vidare in i förstugan som är belägen under orgelläktaren från Wåhlins restaurering 1913. En motsvarande pardörr leder in i långhuset som består av tre valvtravéer. Orgelfasaden fyller i det närmaste hela den västra travéns västra valvkappa. Läktaren är delad i bänkkvarterens bakersta partier och skärmas av med barriärer av tunna, svarvade balusterdockor som målats i en grå kulör med förgyllda detaljer. På den norra delen av läktaren står spelbordet. På den södra står en grupp trästolar, vilka målats i samma kulör som läktaren. På mittgångens respektive sidor finns slutna bänkkvarterkvarter, vilka bevarats sedan Scholanders restaurering 1870. I den östra travéns södra del står predikstolen och i dess norra står dopfunten och dopaltaret.

Altaret och altaruppsatsen är placerade innanför den halvrunda altarringen i koret. De blyinfattade glasen i korets södra och norra fönster förser rummet med färgat ljus. Sakristian är inrymd i absiden och skiljs genom altaruppsatsen av från koret.

Tornet och vindarna nås från trappan i vapenhuset. I tornrummet ovanför orgelläktaren finns en äldre klockringningsapparat. Här förvaras även en del äldre föremål såsom ett par skåp och ett bord. Den kraftiga klockbocken av furu återfinns på klockvåningen i klockrummet ovanför tornrummet.

Inredning och inventarier

Altaret är murat i vitslammat tegel och härrör från Torsten Leon Nilssons restaurering 1966. Upptill vilar en skiva av grå kalksten. Dopaltaret har en motsvarande utformning.

Altaruppsatsen är av additionstyp och är placerad på altaret. Uppsatsen tillverkades under sent 1500-tal och består av sex tavlor fördelade på två rader. Sidorna är försedda med förgyllda voluter. Mellan tavlorna står kannelerade kolonner med korintiska kapitäl. Ursprungligen var tavlorna försedda med bibelspråk. De nuvarande målerierna tillkom troligen 1729. Altaruppsatsen avslutas upptill av ett överstycke bestående av två voluter och en rocailler.

Bänkinredningen ritades av Scholander 1869 och utgörs av slutna kvarter. Bänkarna är målade i grått och vitt med detaljer i guld.

Predikstolen tillverkades i ek på 1630-talet och är placerad på ett vitputsat fundament. Korgens fyra fyllningar delas in av skulpturer föreställande tron, hoppet och kärleken. Fyllningarna är dekorerade med snidade reliefer. Den polykroma bemålningen härrör sannolikt från 1731.

Dopfunten tillkom vid Wåhlins restaurering 1913 och är tillverkad i sandsten. Den hexagonala cuppan är relativt grund och vilar på ett skaft som profilerats med vriden kannelering. Basen är profilerad och är kvadratisk nertill.

Orgelfasaden är tredelad och har en klassicistisk utformning där det mittersta partiet kröns av en fronton. Fasaden har synliga pipor av silvermålad zink och är i övrigt målad med en grå botten med detaljer i guld och i rött. Orgeln tillverkades Mårtenssons orgelfabrik i Lund 1969 och har 11 stämmor fördelade på två manualer och pedal.

Den stora kyrkklockan av malm och gjöts om senast 1736. Klockan har en dekor av akantusblad och textfält på mantelns respektive sidor.

Den lilla kyrkklockan gjöts hos Bergholtz i Stockholm 1907. Klockan är tillverkad i malm och är dekorerad med flätverk och bladbårder samt ett textfält med orden Soli deo gloria.

Övrigt
Tympanonstenen som satt som dörröverstycke ovan huvudentrén fram till Scholanders restaurering 1870 tillverkades i sandsten på 1100-talet. Reliefen föreställer ett lejon som slukar en man. Hälften av mannen befinner sig redan nere i lejonets gap. Stenen förvaras på Lunds historiska museum.

Kalken av silver har en sexdelad fot och en rund cuppa. Foten tillverkades 1587 och fäster i cuppan från 1880-talet. Övergången markeras med en förgylld bladdekoration.

Mässhaken i svart sammet syddes på 1600-talet. Ryggsidan är dekorerad med ett latinskt kors i silver och på framsidan finns bårder av silvertyg som bildar ett gaffelkors. Fodret är av grått siden.

Dopfatet av punsad mässing är från 1600-talet. Botten är dekorerad med en stegrande enhörning.