bebyggelse, religionsutövning

HISTORIK
Anläggningen ritades av arkitekt Sven Brolid på
1960-talets mitt. Det var även han som i början av
1950-talet gestaltat denna del av kyrkogården, som
en senare utbyggnad av 1800-talsanläggningen.
Anläggningen som innehåller två kapell, S:t Markus
och S:t Lukas, och ett krematorium dominerar platsen.
Minneslunden öster om krematoriet är ritad av Inga
Edler Claesson.
MOTIVERING
S:t Lukas och S:t Markus kapell är en monumental,
strikt och högtidlig modernistisk anläggning med
höga arkitektoniska och gestaltningsmässiga kvaliteter.
Renodlingen av material och den formmässiga
abstraktionen med klassiska drag är representativ för sin
tids kyrkobyggande, inte minst i krematoriekapellen.
BESKRIVNING, KARAKTÄR
Anläggningen består av två kapellbyggnader,
sammanlänkade av lägre byggnadskroppar. Såväl
begravningsplatsen som byggnaderna är inspirerade
av miljöer och bebyggelse i Medelhavsländerna,
med associationer till såväl ruiner och tempel som
vardagligare byggnader. Kapellen har ett strikt
modernistiskt formspråk med en monumentalitet
förkroppsligad genom byggnadshöjden och genom de
med Ekebergsmarmor beklädda fasaderna. Entréerna
är vända österut och ingår i en fönstervägg med höga
och smala fönster som gör det möjligt att utifrån se
hela det invändiga entrérummet. Entrépartierna är
länkade till var sin hög och kraftig byggnadskropp
som inrymmer bisättningsrum. Långsidorna har
mycket smala fönsterspalter i hela fasadens höjd, som
blir en formmässig effekt som förstärker byggnadens
modernistiska uttryck. Interiören har samma
formspråk som exteriören. Enkla, rena ytor förmedlar
lugn och harmoni. S:t Markus (i norr) har en mosaik av
konstnären Waldemar Lorentzon på altarväggen, S:t
Lukas (södra kapellet) har en skulptur av skulptören
Bengt Inge Lundqvist. Den syns främst i exteriören
i form av den höga kopparklädda skorstenen på den
lägre byggnadsdelen i väster.
GENOMFÖRDA FÖRÄNDRINGAR
Krematoriedelen togs ur bruk år 2000 när det nya
krematoriet på Kviberg stod klart. Anläggningen har
bevarad ursprunglig utformning.

Pristagare Stiftelsen Per och Alma Olssons fond 1966.