JÄMJÖ KYRKA

Interiör
Från huvudentrén i öster nås ett mindre vindfång varifrån en gråmålad spegelindelad pardörr med lunettformat och spröjsat överljus leder vidare till vapenhuset. Golvet är belagt med röda kvadratiska kalkstensplattor i förskjutna skift. En sockel i samma material som golvet markerar övergången till de putsade vita väggarna. Brädtaket är täckmålat i samma grå nyans som pardörren, med en profilerad taklist i något mörkare grå kulör. Vapenhusets södra del domineras av en svängd trätrappa som utöver de klarlackade planstegen är täckmålad i grått. En enkeldörr med tre rektangulära speglar leder till wc under trappan.

En pardörr lika den mot vindfånget leder in till kyrkorummet med lutat brädgolv, vitputsade väggar och ett reveterat tunnvalv med blå marmorering. En gråmålad profilerad gesims med målad jonisk kymationsfris markerar övergången mellan mur och valv. Fönstren, med gråmålade innerbågar och karmar, är placerade i djupa rundbågiga nischer. Långhuset domineras av två slutna bänkkvarter som flankerar mittgången. Sidogångar finns utmed norra och södra murarna. Mittgången är delvis täckt av en röd textilmatta och längst i väster tar en ramp av obehandlade bräder upp nivåskillnaden mot det ett steg högre koret.

Orgelläktaren i öster upptar hela långhusets bredd och vilar i framkant på två doriska kolonner samt på två vitputsade pilastrar på var sida om pardörren till vapenhuset. Kolonnerna är utförda i trä med en gråbrun marmorering och förgyllda kapitäl. Den i grått och gråblått målade läktarbarriären är uppbyggd av ett ramverk där speglarna är fyllda med stående panel och inramade av smala blå lister. I det svängda och utskjutande mittpartiet pryds spegeln av en förgylld lyra. Under ramverket löper en förgylld vulst. Överliggaren är utkragande och kraftigt profilerad. Läktarens undersida är klädd med gråmålad panel. Trappans anslutning till läktaren är inklätt med glasväggar och -tak med ett målat ramverk av trä.

Det fullbreda koret utgörs av kyrkorummets västra del. I den västra muren återfinns en absidial koravslutning med murat hjälmvalv i vilken en altarpredikstol är placerad. På vardera sida om absiden återfinns en spegelindelade rakavtäckta och gråmålad pardörrar över vilka profilerade medaljonger målade i grått och blått är placerade. Den södra bär symbolen för omega och den norra för alfa.

Via den södra pardörren nås sakristian där golv och väggar är utförda lika kyrkorummet medan det plana innertaket är vitputsat. I rummets västra del återfinns en lucka i golvet till ett källarutrymme. En gråmålad dörr med ett rektangulärt spröjsat överljus infattat i en gråmålad stickbågig omfattning leder till ett vindfång och den yttre dörren. I öster finns en välvd muröppning där en svängd trätrappa leder upp till altarpredikstolen. Genom en smal och rundbågigt välvd gång i nordost nås en textilkammare i absidens bakre del. Den norra pardörren i koret leder till ett utrymme med mindre rum för band annat pentry, städskrubb och wc. En motsvarande gång som i sakristian leder till textilkammaren. I väster nås vindfånget till norra västentrén där en trätrappa leder upp till utrymmena över kyrkans västra del som upptas av förvaringsrum samt det inbyggda tornet. Rummen har obehandlade brädgolv och vitputsade eller oputsade murverk. Från tornrummet på plan 3 nås kyrkvinden. Valvet är isolerat med mineralull och takstolskonstruktionen i furu är av typen svensk takstol. I väster återfinns fyra återanvända bjälkar från den medeltida kyrkan, dekorationsmålade i gult, rött och grått.

Inredning och inventarier
Altaret utgörs av ett blockaltare i trä med ramverk och pilastrar. I samband med renoveringen 1994 marmorerades altaret i gråa toner med ljusa speglar och förgyllda kapitäl. Ursprungligen anslöt altaret till altarpredikstolens stylobat.

Altarpredikstolen av i huvudsak marmorerat trä är samtida med kyrkans uppförande och tillverkad av snickaren Abraham Larsson, Karlskrona. Den är utförd som en tempelgavel som i framkant bärs upp av två toskanska kolonner och i bakkant av två pilastrar. Tympanonfältet pryds av en strålsol. Den höga stylobaten flankeras av två konkava partier som upptill avslutas med låga balustrader. Nuvarande marmorering är utförd 1994 i en brungrå färgskala. Stylobaten har en fond av bemålad med en monokrom grön kulör med marmorerade speglar och undertaket är målat i en skiftande blå kulör. Muren bakom altarpredikstolen bär en blå draperimålning samt en örn gripandes om blixtar. Sedan altarpredikstolen togs ur bruk 1926 är här placerad en skulpturgrupp efter Bertel Thorvaldsens Den uppståndne Kristus och på stylobaten hänger en altartavla utförd 1952 av konstnären Olle Hjortzberg.

Den rundade altarringen i bemålat trä är uppbyggd av en balustrad med svarvade och gråmarmorerade balustrar. Knäfallet och den oprofilerade överliggaren är klädda med rött sammetstyg. Sockeln är marmorerad i svart.

I samband med att altarpredikstolen slutade användas lät församlingen tillverka en predikstol med baldakin som placerades intill korets södra mur. Den femsidiga korgen bärs upp av en kraftig kannelerad fot. Korgens sidor är marmorerade i grått och pryds av ramverk med bibelcitat i förgylld text. Även ramverken och övriga dekorelement som svepdukar, lister och fyllningar är förgyllda. I trappans barriär bär en av speglarna en draperimålning, i övrigt är predikstolen täckmålad i grått. Övriga delar av predikstolen är målade i grått. Baldakinen är oktagonal och ansluter i kulör och stil till korgens utformning. Hörnen markeras av brinnande urnor och centralt står en spira som kröns av en förgylld stjärna. En skulpterad duva som ursprungligen tillhörde altarpredikstolen hänger ned från det blåmålade innertaket. Mot muren mellan korg och baldakin är en nummertavla från 1700-talet införlivad som en del i kompositionen. Predikstolen är sannolikt ritad av arkitekt Melchior Wernstedt.

Dopängeln i trä omnämns 1710 som ny. På den tredelade foten med rikt skuren akantus- och bladornamentik sitter en ängel med vita vingar hållandes ett textband med inskriptionen TRON PÅ GUD GÖR OSS SALIGE I DOPET. Den smala och upptill utsvängda foten bär upp ett förkroppat listverk med plats för dopskål. Bemålningen går i grå, gröna och blå toner, men har tidigare varit svart målad och bronserad.

Den ursprunglig slutna bänkinredningen är sedan sidogångarnas tillkomst öppna mot långhusmurarna, vilket troligen skedde vid restaureringen 194951 då även de främre och bakre bänkraderna borttogs. Ytterligare en bänkrad i väster togs bort 199394. Mot mittgången är dörrarna ännu bevarade. Gavlarna är släta och rakt avslutade medan de ännu bevarade dörrarna mot mittgången liksom bänkskärmar och ryggstöd är utförda i ramverkskonstruktion. Mot koret är kvarteren konkavt rundade. Bänkarna har psalmboksstöd, fotstöd och sittdynor klädda i rött bomullstyg. Färgsättningen går i flera grå toner med grå marmoreringar innanför rödmålade lister i dörrarnas och bänkskärmarnas fyllningar. Bänkar finns även utmed norra och södra väggarna i koret, riktade mot altaret men i övrigt lika övriga bänkar.

Orgeln med 25 stämmor är byggd 1972 av Nils Hammarberg vid Hammarbergs Orgelbyggeri AB i Göteborg. Denna ersatte A. Mårtenssons orgel från 1941 som i sin tur var en ombyggd variant av kyrkans första orgel från 1883, tillverkad av orgelbyggaren Carl Elfström från Ljungby. Till Elfströms orgel hörde den ännu bevarade nyklassicistiska orgelfasaden med högre mittparti flankerat av två lägre sidopartier med tureller. Mittpartiet är uppbyggt som en tempelgavel med engagerade kolonnetter och ett tympanonfält med reliefdekor som kröns av en urna. Sidopartierna indelas av pilastrar och kröns av voluter och lyror med turellerna kröns av urnor. Färgsättningen går i flera grå nyanser samt förgyllda detaljer.

I tornet hänger två kyrkklockor tillverkade av malm. Storklockan pryds upptill av lyror och nedtill av akantus. Livet bär bibelcitat omgärdade av växtslingor. Klockan göts 1859 av firma Joh. A. Beckman i Stockholm. Lillklockan är senast omgjuten och förstorad 1927 av M & O Ohlssons klockgjuteri i Ystad efter originalet från 1815, tillverkad av Lars Öhman i Karlskrona. Den bär akantusdekor och inskriptioner kring omgjutning samt bibelcitat.

Bland kyrkans övriga inventarier av kulturhistoriskt intresse kan nämnas fyra nyklassicistiska nummertavlor, två från 1700-talet och två från 1800-talet, ett triumf
krucifix från 1700-talet med sentida kors, två länstolar från 1600-talet, en kyrkkista som möjligen härrör från 1700-talet, två ljuskronor inköpta 1828 samt mässingslampetter utmed långhusmurarna utförda vid Ateljé Lyktan i Åhus 1950, troligen ritade av arkitekt Hans Bergström.

I samband med uppförandet av den nuvarande kyrkan i Jämjö revs en äldre sannolikt medeltida stenkyrka. Kunskaperna om denna äldre kyrka är mycket knapphändiga, bland annat beroende på att församlingens äldre arkivmaterial förstördes i en brand i slutet av 1700-talet. På äldre kartor avbildas kyrkan med långhus och rakt avslutat kor och i vissa fall även vapenhus i söder.

Bristande underhåll i kombination med 1800-talets allmänna befolkningsökning ledde till att en ny kyrka började planeras runt 1818 och Jacob Wilhelm Gerss, arkitekt vid Överintendentsämbetet, fick i uppdrag att ta fram ritningarna. Gerss stod bland annat bakom kyrkan i Jämshög och högvaktsbyggnaden i Karlskrona och var vid denna tid dessutom i stånd med att rita Augerums kyrka. De ursprungliga ritningarna visar en tornlös kyrkobyggnad som efter önskemål från församlingen omarbetades med ett lanterninförsett torn indraget i det fullbreda koret i väster. Av kostnadsskäl blev emellertid slutresultatet ett lägre torn med huv istället för lanternin. Interiört gestaltades koret med invändig absid.

Arbetena leddes av byggmästare Nils Fredrik Wahlqvist från Karlskrona och i början av 1820-talet var den äldre kyrkan riven och den nya grundläggningen klar. Platsen blev i princip densamma som tidigare och valda delar av den äldre byggnaden kom att integreras eller återanvändas i den nya konstruktionen, däribland viss grundläggning, gråstensmurverk och ett fåtal takbjälkar. Den nya kyrkan, officiellt döpt till Oscars kyrka, kunde invigas först 1826 efter utdragna ekonomiska problem som bland annat utmynnade i såväl privatlån med lokala garanter som dagsverken av Jämjös invånare.

1882 köps orgelfasaden in. Samma år ersätts de ursprungliga blyspröjsade järnfönstren med träfönster och järnkaminer installeras. Den spåntäckning som tidigare avtäckt tornet byts mot galvaniserad plåt på 1890-talet. Melchior Wernstedt, arkitekt och professor vid Chalmers, genomför 1926 en interiör restaurering som bland annat innefattar att en ny fristående predikstol tillkommer utmed södra väggen. I den ursprungliga altarpredikstolen i absiden placeras två träskulpturer.

1941 tillkommer ny piporgel från A. Mårtenssons Orgelfabrik i Lund. Efter förslag av länsarkitekt Erik Fernqvist genomförs 19491951 en större restaurering. Kyrkorummets tunnvalv reveteras och den främre och bakre bänkraden tas bort. I vapenhuset tillkommer ny läktartrappa, golvet beläggs med kalksten, taket reveteras och en ny vägg med dörrparti uppförs mot kyrkorummet. Utvändigt läggs taken om och skorstenarna rivs över nock eftersom elektricitet installeras för såväl värme, belysning som klockringning. Året efter avslutad restaurering tillkommer altartavlan av konstnären Olle Hjortzberg. Under trappan i vapenhuset byggs 1957 en wc och 1968 läggs heltäckningsmattor i mittgång, kor, sakristia och predikstol. 1969 installeras fasadbelysning och året därpå tillkommer hängrännor och stuprör i koppar längs långhusfasaderna 1972 installeras ny orgel. Inför kyrkans 150-årsjubileum genomförs en yttre renovering och interiört ommålas och förgylls delar av inredningen. 1980 isoleras tunnvalvet med stenullsmattor.

Arkitekt Lars Holmer upprättar ett restaureringsförslag som utförs 19921994. Samtliga takfall beläggs med kopparplåt. Konservator Herman Andersson konserverar altarpredikstolen och marmorering återskapas på bland annat altarringen. Tunnvalvets ursprungliga blå bemålning i limfärg rekonstrueras av Viking Fransson, Nättraby. Den främre bänkraden avlägsnas och en förbindelse mellan korets norra och södra utrymme skapas genom att nya öppningar tas upp i absidmuren. Ny textilkammare inrättas i absiden under altarpredikstolen. På läktarens undersida och i vapenhusets tak rivs revetering och den ursprungliga panelen friläggs. Läktartrappan glasas delvis in och en tillgänglighetsanpassad toalett byggs. Sedan denna restaurering har de åtgärder som utförts på Jämjö kyrka främst varit av underhållskaraktär.

Kyrkans planform utgörs av en rektangulär byggnadskropp i östvästlig riktning med fullbrett kor och sakristia i väster, ovan vilka ett torn är placerat. Murarna är uppförda av gråsten som spritputsats och kalkavfärgats vita. Omfattningar och listverk är murade i tegel och slätputsade. Sockeln är svagt utskjutande, skråkantad och består av delvis blottlagd och cementfogad gråsten. Upptill avslutas fasaderna av en profilerad takfotsgesims som på gavlarna även återkommer som plåtavtäckta gördelgesimser. Långhusets sadeltak och tornets huv är avtäckta med kopparplåt i skivtäckning med förskjutna tvärfalsar. Delar av avvattningssystemet är ännu utförda i kopparplåt medan stuprör bytts ut mot fabrikslackerad brun plåt. Samtliga fönster är tillverkade trä, spröjsade och målade i en ljusgrå kulör.

Kyrkans huvudingång är centralt placerad på den östra gaveln och består av en rakavtäckt pardörr klädd med horisontell gråmålad panel. Dörrbladen har dragringar av svartmålat smide placerade i stiliserade kompassrosor. Framför entrén ligger en gravsten av kalksten till vilken det ansluter en tillgänglighetsramp, även den utförd i kalksten. Ovan porten sitter en inmurad platta av porfyr med den förgyllda inskriptionen I CARL XIV JOHANS VI REGERINGS ÅR BYGGDES OSCARS KYRKA AF IEMJÖ FÖRSAMLING. Kyrkporten flankeras av två rundbågiga fönster med fyra småspröjsade lufter. I gavelröstet återfinns ett något mindre rundbågigt fönster under ett rundfönster med två lufter, fast mittpost och liggande spröjs, där de nedre glasen ersatts av ventilgaller.

Nord- och sydfasaderna upptas av vardera sju symmetriskt placerade stora rundbågiga fönsteröppningar. Fönstren har här sex lufter. Västgaveln har två ingångar, i norr och söder, genom pardörrar lika östentréns men utan dragringar. De slätputsade omfattningarna sträcker sig här högre upp på fasaden och avslutas stickbågigt kring belysningsarmaturer i kopparplåt. Framför dörrarna finns stentrappor, i söder av kalksten och i norr av granit. En gravhäll från 1711 står uppställd mot fasaden intill den södra entrén. Centralt mellan portarna återfinns en stickbågig fönsteröppning med rakt avslutat fyrluftsfönster och en våning över detta ett rundbågigt mindre fyrluftsfönster. Gavelröstet har fönster lika östfasaden.

Det inbyggda tornet med rektangulär planform är placerat på taknocken, indraget från östfasaden. I vardera väderstreck återfinns en rundbågig ljudöppning med svartmålade ljudluckor av trä. Den låga huven kröns av en förgylld korsglob.