Sittvagn

Köping-Uttersbergs Järnväg (KUJ) C nr 1 (1866-1910)
Köping-Uttersberg-Riddarhyttans Järnväg (KURJ) C nr 1 (1911-44).

Detta är den första personvagnen vid Köping-Uttersbergs järnväg. Okunnighet om man ska mäta spårvidden från rälsens mitt (fel) eller inerkant (rätt) innebar att de beställda loken från Munktells i Eskilstuna inte fått spårvidden 3,5 engelska fot eller 1 067 mm utan den helt unika spårvidden 1 093 mm. Banan fick byggas om efter loken och vagnar tillverkas till låg kostnad på egen verkstad. Inspiration hämtades från de vagnar som gick på den normalspåriga linjen från Köping till Örebro, Köping-Hults Järnväg. En sådan tredjeklassvagn fick stå modell för denna vagn. Den är gediget byggd, även om den har en lite märklig och otidsenlig bänkinredning med långbänkar utan ryggstöd, små fönster och en grov utvändig träpanel. KUJ-vagnarna var inte moderna ens när de anlände till järnvägen, men det gjorde inte så mycket eftersom inga moderna tredje klass vagnar som kunde väcka ifrågasättanden fanns på Köpings station. Köping-Hult-banan, hade stora ekonomiska problem och köpte inte in några nya vagnar på många år. KUJ nr 1 rullar på i tågen utan moderniseringar en bit in på 1900-talet.
Bolagsledningen vid KUJ verkar ha haft ett särskilt förhållande till KUJ-vagnen nr 1 eftersom den sparades efter att den inte längre användes. Den verkar ha varit ett museiföremål innan den överlämnades till Järnvägsmuseum 1944. Det hänger i sin tur säkert ihop med att trafikchefen vid det nu utvidgade bolaget Köping-Hult-Riddarhyttans Järnväg, Nils Ahlberg, var sakkunnig vid återställningen av de fordon som ställdes ut i den nya fordonshallen i Tomteboda. Han blev senare till och med chef för museet under fem år.

Enligt accessionskatalogen var vagnarna KUJ litt C nr 1 (Jvm 7784) och KUJ litt B nr 9 (Köping-Uttersbergs Järnvägs museiförening) ursprungligen försedda med rovoljelampor, enkel skruvbroms, korg och underrede av trä, ingen värme.