ARBY KYRKA

Ursprungligen stod en träkyrka på samma plats som dagens kyrka. Dagens stenkyrka är byggd i två etapper där långhus och kor byggdes i den första etappen, sannolikt i slutet av 1100-talet. När dessa stod klara påbörjades kyrkans andra byggnadsetapp då västtornet uppfördes och försågs med tvillinghuvar. Den fullbordade medeltida stenkyrkan stod sannolikt klar i början av 1300-talet. Både långhus, kor och torn utfördes i romansk stil med undantag för tornets dubbelhuvar vilka snarare var utförda i den gotiska stiltraditionen. Torn med dubbelhuvar har ofta haft en maktmanifesterande funktion som kan knytas till någon enskild patronatsperson. För ett tidigt inflytande av en betydelsefull person talar även utformningen av dopfunten och triumfkrucifixet.

Ursprungligen hade både torn och långhus entréer i söder. Förutom dessa hade kyrkan fyra fönsteröppningar på den södra sidan och en på den östra. Norrfasaden saknade helt öppningar och det var först under 1700-talet som öppningar togs upp där. Kyrkor från tidigt 1100-tal hade ofta öppningar åt norr. Under medeltiden utvecklades dock tron på att det onda kom från norr vilket gjorde att norrsidorna ofta helt kom att sakna öppningar åt norr. I slutet av 1700- talet förstorades den södra fasadens fönster och i samband med detta byggdes även den södra korportalen om till fönster genom att dess nedre del murades igen.

Det sena 1700-talets ombyggnadsperiod medförde även att västtornet revs och att ett nytt vapenhus av sten med spåntak byggdes på kyrkans södra sida. Samtidigt försågs den södra portalen med en rustik omfattning.

I början av 1800-talet gjordes de stickbågiga fönstren om till rundbågiga och gjordes större genom att bröstningen sänktes. Samtidigt sattes den separata entrén till tornet igen. I slutet av århundradet togs ytterligare en rundbågig fönsteröppning upp på långhusets norra långsida mellan två befintliga fönster från 1700-talet.

1900-talets största förändring har bestått i att läktaren underbyggts.

2003 putsades kyrkan om och de två mest intakta romanska fönsteröppningarna på den södra sidan samt det stora fönstret på den norra markerades i putsen.

När kyrkan uppfördes i slutet av 1100-talet befann man sig i ett skede då den svenska centralmakten höll på att byggas upp. Många sockenkyrkor byggdes under den här tiden sannolikt av kungar, biskopar och enskilda stormän. Detta hade delvis sin förklaring i att kyrkorna för den som innehade patronatsrätten var goda inkomstkällor då man genom detta oftast förfogade fritt över både kyrkojordarna och tionde.

Källförteckning
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet.
KLM Kalmar läns museums arkiv.
Andersson Karin, Medeltidskyrkorna vid kalmarkusten och deras förändringar under 1600- och 1700-talen, Kalmar läns årsbok 1982.
Andersson Karin, Kalmarkustens kyrkor under tidig medeltid hikuin 9, Danmark 1983.
Andersson och Svennebring, Arby kyrka, volym 207 av Sveriges kyrkor1989.
Borg Raine Smålands medeltida dopfuntar, Acta Universitatis Gothoburgensis, 2002
Johansson Hans, Hänt i Arby- ur kyrkorådets protokoll 1874-1950.
Kyrkobyggnader 1760-1860 del 2 Småland och Öland. Riksantikvarieämbetet och kungl. Vitterhets- och Historieakademien, Stockholm 1993.
Lindahl Göran, Högkyrkligt lågkyrkligt frikyrkligt, Diakonistyrelsens bokförlag., 1955
Meddelanden XXI XXV, Kalmar läns fornminnesförening red. Hofrén Manne Kalmar 1933.
Mörkfors Gunnel, Nyklassicistiska kyrkorum: utvecklingen i Östergötland 1760-1860, ingår i volymen Kyrka i bruk red. Mörkfors, Olsson, Östergötlands läns museum 1996
Nationalencyklopedin på nätet, Ursprungligen stod en träkyrka på samma plats som dagens kyrka. Dagens stenkyrka är byggd i två etapper där långhus och kor byggdes i den första etappen, sannolikt i slutet av 1100-talet. När dessa stod klara påbörjades kyrkans andra byggnadsetapp då västtornet uppfördes och försågs med tvillinghuvar. Den fullbordade medeltida stenkyrkan stod sannolikt klar i början av 1300-talet. Både långhus, kor och torn utfördes i romansk stil med undantag för tornets dubbelhuvar vilka snarare var utförda i den gotiska stiltraditionen. Torn med dubbelhuvar har ofta haft en maktmanifesterande funktion som kan knytas till någon enskild patronatsperson. För ett tidigt inflytande av en betydelsefull person talar även utformningen av dopfunten och triumfkrucifixet.

Ursprungligen hade både torn och långhus entréer i söder. Förutom dessa hade kyrkan fyra fönsteröppningar på den södra sidan och en på den östra. Norrfasaden saknade helt öppningar och det var först under 1700-talet som öppningar togs upp där. Kyrkor från tidigt 1100-tal hade ofta öppningar åt norr. Under medeltiden utvecklades dock tron på att det onda kom från norr vilket gjorde att norrsidorna ofta helt kom att sakna öppningar åt norr. I slutet av 1700- talet förstorades den södra fasadens fönster och i samband med detta byggdes även den södra korportalen om till fönster genom att dess nedre del murades igen.

Det sena 1700-talets ombyggnadsperiod medförde även att västtornet revs och att ett nytt vapenhus av sten med spåntak byggdes på kyrkans södra sida. Samtidigt försågs den södra portalen med en rustik omfattning.

I början av 1800-talet gjordes de stickbågiga fönstren om till rundbågiga och gjordes större genom att bröstningen sänktes. Samtidigt sattes den separata entrén till tornet igen. I slutet av århundradet togs ytterligare en rundbågig fönsteröppning upp på långhusets norra långsida mellan två befintliga fönster från 1700-talet.

1900-talets största förändring har bestått i att läktaren underbyggts.

2003 putsades kyrkan om och de två mest intakta romanska fönsteröppningarna på den södra sidan samt det stora fönstret på den norra markerades i putsen.

När kyrkan uppfördes i slutet av 1100-talet befann man sig i ett skede då den svenska centralmakten höll på att byggas upp. Många sockenkyrkor byggdes under den här tiden sannolikt av kungar, biskopar och enskilda stormän. Detta hade delvis sin förklaring i att kyrkorna för den som innehade patronatsrätten var goda inkomstkällor då man genom detta oftast förfogade fritt över både kyrkojordarna och tionde

Kyrkan består av ett rektangulärt långhus med ett något lägre och smalare rakslutet kor i öster. Den västra delen av långhuset består av den nedre delen av det i slutet av 1700-talet rivna västtornet. Mot korets norra vägg står en nästintill kvadratisk sakristia. Alla taken utgörs av branta sadeltak klädda med rödtjärat spån. Långhuset har fyra fönsteraxlar med höga rund-bågiga öppningar. I väster har långhuset en stor fönsteröppning av samma sort som de övriga och en mindre öppning mitt på gavelröstet. Sakristian har ett fönster i söder med samma utformning fast mindre som långhusets och en mindre medeltida fönsteröppning i öster. Långhuset har både sin ursprungliga södra entré och en entré i väster som togs upp i början av 1800-talet. Samtidigt togs även dagens entré till sakristians östra vägg upp.
Samliga byggnadsdelar är medeltida. Dock präglas kyrkans exteriör av 1700- och 1800-talets ombyggnader. Dessa manifesterar sig bl.a. i de stora rundbågiga fönsteröppningarna av vilka de flesta togs upp på 1700-talet men gavs dagens utformning år 1821. Även fönsterbågarna är från 1820-talet förutom tvärposten som lades in vid 1970-talets renovering. Till det tidiga 1800-talets inflytande över kyrkans utformning hör även den västra gavelns motiv med västportal med ett stort rundbågigt fönster ovanför. Också sakristians entré i öster togs upp vid denna renovering. 1770-talets bidrag är främst långhusets enkla form vilken delvis skapades då det medeltida och för kyrkan mycket karaktäristiska västra tornet med dubbelhuvar togs ned. Genom detta kom kyrkan att likna en nyklassicistisk kyrkobyggnad. 1800-talet birar även med det rödtjärade taket vilket dock, med sin spånbeklädnad och branta takfall, även är en del av kyrkans medeltida uttryck. Till detta medeltida uttryck hör även kyrkans slätputs vilken tillkom vid renoveringen 2003 och då den ersatte en föregående spritputs från 1840-talets renovering. Också de mindre romanska öppningar som i senare tid återöppnats i de östra och västra gavlarna bidrar till kyrkans medeltida uttryck. Kyrkans tjocka murar och branta takfall är annars det som mest vittnar om dess medeltida ursprung. Långhusets nockdekorationer återfinns redan på avbildningar av kyrkan från 1700-talet.