KARLSKOGAS KYRKOR

Karlskoga ligger i sydöstra delen av landskapet Värmland, i Örebro län. Europaväg 18 går i öst-västlig riktning genom kommunen med förbindelse mellan Stockholm och Oslo. Kommunen domineras av skogsbygd, med undantag av den öppna odlingsbygden kring sjön Möckeln där fyra vattendrag mynnar ut: Timsälven, Svartälven, Imälven och Valån. Området består av omfattande dalgångs- och strandbygder, omgivna av kuperade skogsmarker. Berggrunden utgörs i öster av malmrika bergarter och i väster av graniter.

Bygden har uppstått i historisk tid. Första gången trakten kring nuvarande Karlskoga omnämns i skriftliga källor är i ett testamente från 1268 då "Mukrisbother i Nerica" överläts till Riseberga kloster. Från 1300- och 1400-talen finns få uppgifter om det glest bebodda området. I början av 1400-talet gavs privilegier för järnhantering i Wermlandsberg. Enligt en skrivelse undertecknad av Hertig Karl 1586 avskildes "Möckelns bodar" från Knista socken och den nya socknen kom att kallas för Karlskoga. Den rikliga skogstillgången och vattensystemet kring sjön Möckeln gjorde området till en viktig del av bruksexpansionen. Från 1640-talet och några decennier framåt anlades 14 hyttor och 8 stångjärnshammare vilket gjorde att Karlskoga kring 1600-talets mitt betraktades som egen bergsslag. Flera av bruken var ännu i drift in på 1860-talet.

Kyrkbyn vid Möckelns norra strand blev municipalsamhälle 1897 och 1949 fick Karlskoga stadsprivilegier. Från att ha varit en liten kyrkby har staden, med hjälp av det intilliggande Bofors bruk, nu vuxit till den näst största i Örebro län. Nora- Karlskoga järnväg öppnade för trafik i början av 1870-talet, något som gynnat ortens tillväxt. Bofors har under de senaste hundra åren genomgått flera omstruktureringar och produktionen har allt mer kommit att inriktas mot försvarsindustrin. Näringslivet domineras idag av försvarsindustrin genom Saab Bofors Dynamics och Bofors Defence.
Staden har ett oregelbundet gatunät som följer den starkt kuperade terrängen. Den gamla stadskärnan med torget, kyrkan och Ekmansbacken har delvis rivits och ersatts av ett modernt köpcenter. Norr och öster om centrum ligger områdena Bofors och Björkborn. Här finns spår från brukens tidigare verksamhet med arbetarbostäder, kanalen, järnvägen och enhetliga bostadsområden för arbetarna.

I Karlskoga församling finns förutom den gamla kyrkan i centrum också nyare kyrkor, bland annat Karlbergskyrkan, Österledskyrkan, Söderkyrkan och Lunedskyrkan. Dessutom finns Tavlans kapell, Granbergdals kapell och Karlsdals kapell. Skogskyrkogården och Östra kyrkogården med tillhörande gravkapell utgör ytterligare kyrkomiljöer i Karlskoga.

Stadsdelen KARLBERG är belägen i nordvästra delen av Karlskoga. Karlbergskyrkan ligger i ett större bostadsområde med hyreshusbebyggelse från 1950-talet. Två kvarter norrut finns Karlbergskolan och på andra sidan Ferlinsvägen ligger ett flertal fristående villor från 1960-talet. Kyrkan är inredd i en fd Konsumbutik som ligger i anslutning till ett tidstypiskt hyreshus från 1950-talet, i hörnet av Tegnérvägen.

SÖDERKYRKAN är belägen i stadsdelen Skrantahöjden, strax söder om Karlskogas mest centrala delar. Stadsdelen bebyggdes främst under efterkrigstiden och Söderkyrkan omges idag av tidstypisk bostadsbebyggelse uppförd främst under 1940- och 50-talen. Kyrkan är placerad vid en säckgata strax norr om Skranta torg. Kring torget ligger ett flertal affärer och ett servicehus placerat på ett för 1950- och 60-talen tidstypiskt manér.
Österledskyrkan ligger i stadsdelen Sandviken, vid ÖSTERLEDEN, en genomfartsled i östra delen av Karlskoga. På andra sidan av Österleden ligger stadsdelen Brickegården. Kyrkan är belägen i en sydsluttning i ett öppet grönområde vid den sk Maskullen. Den närmast anslutande bebyggelsen ligger längre söderut, mot E18, i form av en restaurangbyggnad och en bensinmack. I nordväst, på andra sidan kullen ligger Österledsskolan och Sandvikenskolan.
GRANBERGDAL ligger 12 kilometer nordväst om Karlskoga, i Karlskoga socken. Dess hytta är idag en av sex välbevarade hyttor i Örebro län. Den var i bruk ända till 1925. Hyttan anlades år 1642 av bonden Mårten Eskilsson, som ett tjugotal år tidigare tagit upp ett jordbruk i närheten, samt hans fyra söner och några grannar. Vid denna tid, på 1630-50-talen tillkom de flesta hyttorna i Karlskogabygden. Det var under 30-åriga krigets dagar, då efterfrågan på järn var stor. Under senare delen av 1800-talet köptes allt flera av andelarna upp av de närliggande bruken. Efter 1910 fungerade Granbergdal som industrihytta till det närliggande Karlsdals bruk, vilket var en av anledningarna till att hyttan var i bruk så länge. En annan orsak var att transportmöjligheterna förbättrades med tillkomsten av Nora-Karlskoga järnväg år 1871-73 med en station vid Granbergdal.

Hyttan består idag av masugn och rådstuga med intilliggande rostugn samt varmapparathus. Vid vattendraget finns ett turbinhus. I omgivningarna kan man fortfarande se stora slagghögar. Tillsynen av hyttan sköts numera av Granbergdals byalag. När hyttan var i drift var hyttfogden en person i hyttlaget, som hade större ansvar för arbetet i hyttan än de övriga. Hyttan är statligt byggnadsminne.

Kring Granbergdals hytta växte det upp ett litet samhälle. Skolan från 1877 är fortfarande i funktion. Några hundra meter österut längs vägen mot Nora finns den välbevarade stinsbostaden till Granbergdals station (stationen är riven). Mittemot ligger Granbergdals kapell, som år 1915 inrättades i en äldre byggnad.

Lunedskyrkan ligger vid LUNEDETS friluftsområde, ca 1 mil nordväst om Karlskoga. Området är präglat av den järn- och bergshantering som bedrivits i trakten från 1600-talet och fram till 1900-talets början. Strax öster om kyrkan flyter vattnet i Bergslagskanalen förbi och vid Knappforsen finns flera äldre byggnader i slaggsten bl a en handelsbod och kvarn. Nordväst om kyrkan ligger en äldre bergsmansgård.

ARKIV OCH LITTERATUR: Karlskoga socken 350 år, Albert Palmqvist, 1936./ Karlskoga historia 1586-1936, Lars Dalgren, 1936/ Estrid Esbjörnsson, Kyrkor i Örebro län - en vägledning till Svenska kyrkans kyrkobyggnader, Örebro 2000.