Alsvik Västra svartsö

Alsviks by
Alsvik finns upptagen i 1553 års jordebok som skattehemman. När Alsvik etablerades låg här en grund vik eller mar som på 1630-talets karta kallades Ahlsviksmaren, men som på grund av landhöjningen idag är en trädbeväxt sankmark. Alsvik köptes på 1720-talet av bankokommisarien Johan Söderling som 1732 lät uppföra det ännu bevarade stenhuset. Byggnadsmaterialet togs från Stora Hästnackens tegelbruk som anlagts omkring 1730 av Söderling. Tegelbruket på ön Hästnacken var i drift i nära 100 år och levererade tegel till bl.a. hus på Rindö och Ramsö samt till Fredriksborgs fästning vid Oxdjupet. Huset är i gul puts, men har ursprungligen varit målad i rosa. Huset har mot sjöfasaden två våningar samt brutet sadeltak. Den för tiden ståndsmässiga herrgårdsbyggnaden har troligen hämtat stilideal från samtida herrgårdsbyggnader i rokokostil som Svindersvik eller Stora Nyckelviken. Karaktäristiskt är det brutna taket och rustiserade hörnkedjor. Den ursprungliga ensamgården Alsvik bildade genom hemmansklyvning så småningom en by. Vid laga skifte 1874 fanns fem hemmansägare i byn varav två fick bo kvar och tre fick flytta ut till Marsängen, Igelputten och Österängen. På ägorna fanns även torp, ett vid Danielsudd och ett Båtsmanstorp, kallad Noret.

Marsängen
Marsängen flyttade ut från Alsviks by i samband med laga skifte 1874. Gårdens väl bevarade byggnader uppfördes under senare hälften av 1800-talet samt tidigt 1900-tal. De äldre byggnaderna i liggtimmer bl a Mangårdsbyggnaden, sädesmagasin och trösklada är enligt ägaren av äldre datum och har flyttats till Marsängen från Hummelmora på Ljusterö.

Missionshuset
År 1878 grundades missionsförsamlingen på Svartsö och två år senare byggdes ett missionshus vid Alsvik. Efter konventikelplakatets upphävande 1858 blomstrade frikyrkorörelsen, inte minst i skärgården där rörelsen fick starkt fäste. Till Missionsförbundet kallades Carl Ulltin (1854-1938) som predikant och föreståndare på Svartsö. Han var en av de ledande personerna i församlingen och verkade som predikant fram till 1889. Till en början hölls bönemötena i hemmen men då församlingen växte fanns ett behov av ett eget bönehus. En av de drivande krafterna var August Södergren i Alsvik som upplät mark för bygget på den s k Trädgårdsudden. För att få pengar till bönehuset hölls auktion där man sänkte klockor och ringar. Allt grovt timmer skänktes av befolkningen i trakten, som utförde det mesta av arbetet gratis. Byggmästare var E Olsson i Abborrvass. Den 12 september 1880 var missionshuset vid Alsvik färdigt för invigning. Hela hamnen var denna dag täckt av roslagsskutor och mindre båtar. Missionsförbundet hade sin blomstringstid under första hälften av 1900-talet. Församlingen omfattade öarna Lådna, Hjälmö, Karklö och Gällnö. Medlemmarna kom seglande eller roende till mötena. Missionshuset blev ett slags kulturellt centrum för bygden med gudstjänster, syföreningar och en omfattande ungdomsverksamhet. Missionsförbundet upplöstes 1974 efter decennier av en tynande verksamhet. 1986 var huset ute till försäljning under rubriken Fritidshus, vilket väckte bestörtning hos lokalbefolkningen.

Arviddsudd och Albano
Udden väster om Alsvik kallas Arvidsudd efter skutskepparen Arvid Jansson som hade sitt hemman längst ut på udden. I ett av bostadshusen på Arvidsudd låg tidigare en post på undervåningen. På vägen mot Arvidsudd ligger ett område kallat Albano. Här låg tidigare
en affär som förestods av handlare Sandqvist.

Alviks udd och Noret
Halvön som ligger öster om Alsvik kallas idag Alsviks udd. Det ursprungliga namnet var Daniels udden, efter den man som innan skiftena hade ett torp här. Av detta torp finns idag bara det man tror är grundstenarna kvar. Bebyggelsen som idag finns på Alsviks udd är ett resultat av laga skiftes genomdrivande för Alsvik 1872 då en del av Alsviks gård utflyttades till udden. I familjen Södergrens regi började gården ta emot pensionatsgäster 1909 och från sjösidan (syd) sett domineras udden idag av det som en gång var Södergrens pensionat, en stor, röd byggnad med brutet tak, frontespis och takkupor. Byggnaden byggdes om och till under 1920-talet. Det sägs att man sågade den gamla byggnaden i fyra delar, flyttade ut hörnen och återanvände dem i en betydligt större byggnad. Som ett komplement till huvudbyggnaden uppförde man under 1920- och -30-talen små hus i närheten som användes för uthyrning. Idag är ungefär hälften av halvön styckad i mindre, privata tomter med främst sommarbostäder. Strax norr om Alsviks udd, på andra sidan Norsviken ligger fortfarande det gamla båtsmanstorpet kvar, kallad Noret. Enligt 1825 års karta fanns här även en backstuga vid gränsen till Själviks ägor. Platsen för backstugan kallas på senare kartor för Lilla Noret. Båtsmanstorpet är troligen från slutet av 1700-talet.

Sommarhusen vid Själviks brygga
Väster om Själviks brygga ligger Svartsös första sommarhus från sekelskiftet 1900. Det första huset på platsen, ska enligt uppgift ha uppförts under Stockholmsutställningen 1897 som ett exempel på sommarboende i skärgården. Byggnaden ska ha köpts på plats av teaterdirektör Calmén som efter utställningen ska ha forslat ut den till dess nuvarande plats. Ytterligare ett litet sommarnöje på tomten i fantasifull utformning har ursprungligen fungerat som lekstuga åt den dåvarande familjens dotter. Enligt uppgift ska huset ha uppförts av överblivet byggnadsmaterial efter byggnationen av fastighetens huvudbyggnad. På fastigheten intill ligger ytterligare en sommarvilla, uppförd under 1910-tal i nationalromantisk stil. Teaterdirektör Collins herrgårdsliknande villa, byggd 1910, utmärker sig som en av de mer storslagna och påkostade sommarvillorna i mellanskärgården. Till villan hörde växthus, stor trädgård, personalbostäder bl.a. en trädgårdsmästarvilla, vattentorn och till och med ett vindkraftverk. Villan är också känd som Assi Domäns semesterhem. Assi Domän tog över villan 1949 och under senare år har man drivit ett pensionat i villan men som numera är stängt.

Svartsö ligger i Värmdö kommuns nordligaste del och är mellersta skärgårdens största ö. Området omfattar västra Svartsö med bebyggelseområdena Alsvik, Marsängen, Albano - Arvidsudd, Alviksudd och bebyggelsen kring Själviks brygga. Alsvik domineras av det för mellanskärgården märkliga stenhuset från 1730-talet och som än idag ger ett ståtligt intryck. Byggnaden bär drag av samtida herrgårdsbyggnader i rokokoarkitektur. Huset ligger i en sluttning till det krön som utgör platsen för det ursprungliga Alviks by. Två byggnader i vinkel mot stenhuset likt ett par flyglar, bidrar till herrgårdskaraktären. Grusvägen som löper utmed den före detta trädgården är upp mot byggnaderna kantad av en allé av mycket gamla hamlade askar. Norrut sträcker sig gårdsmiljön med flera ekonomibyggnader varav en ladugårdslänga samt ett tidigare magasin är ombyggt till bostadshus. Genom avstyckningar vid 1900-talets första hälft har ytterligare bostadshus väster och norr om gården tillfogats byn.

Marsängen ligger invid en skyddad vik. Gårdens byggnader håller en ålderdomlig karaktär, flera med synlig stomme av liggtimmer bestruken med faluröd färg. Trösklada och ladugård är förlagda strax norr om gårdstunet invid skogsbrynet, särskilt tröskladan i skiftesverk och liggtimmer med höga hörnstenar har väl bevarat äldre byggnadsskick. Nordväst om gårdsmiljön ligger en större villa uppförd 1910. Den före detta odlingsmarken som hålls öppen genom slåtter har kvar spår av öppna diken som förr delade av ängs- och åkermark. Invid odlingsmarken finns friväxande storkroniga ekar solitärträd. Grusvägen från Alsvik delar gårdstunet och den odlade marken och leder sedan upp mot ladugårdsbacken. En liten brukningsväg fortsätter upp till ytterligare odlingsmark som tillhör gården.

Alsviks Missionshus är ett av de äldsta missionshusen i skärgården. Byggnaden är välbevarad och har behållit sin ursprungliga karaktär, en typisk frikyrkobyggnad i enkelt utförande med sadeltak, höga tvåluftsfönster för maximalt ljusinsläpp och liggande panel målad med röd slamfärg.

I Arvidsudd och Albano finns dels agrar bebyggelse från sekelskiftet 1800/1900, dels sommarvillor från tidigt 1900-tal samt några nyare byggnader tillkomna från 1960 och framåt. Särskilt vid Arvidsudd finns flera välbevarade typiska skärgårdshemman med sadeltak belagda med tegel, mittveranda, dekorativa detaljer kring fönster och takfot och rödmålade spontpanler. Ladugårdar och fähus samt små öppna före detta odlingsmarker talar för att småskaligt jordbruk bedrivits i området, men främst präglas Arvidsudd och Albano av stora trädgårdar med fruktträd.

Alsviks udd är, likt resten av Svartsö, lummig och trädbevuxen med inslag av mindre betesmarker. I anslutning till öppna ytor finns framträdande, stora lövträd. Den väg som leder ut på halvön snirklar sig fram mellan de nya fastigheterna i västra delen av halvön, genom det som är kvar av den gamla gårdsmiljön och fram till det f.d. pensionatet. Nere vid vattnet finns en av öns äldsta sjöbodar, uppförd under 1700-talet. Collins villa är vackert belägen på den smala landremsa som delar Lillträsk och Saltsjön och har därför vattenkontakt åt båda håll. Den ursprungliga trädgården är delvis bevarad med formklippta buxbomshäckar. Hela området är påtagligt formade av sitt bruk som sommarnöje.

Svartsö ligger i Värmdö kommuns nordligaste del och är mellersta skärgårdens största ö. Området omfattar västra Svartsö med bebyggelseområdena Alsvik, Marsängen, Albano - Arvidsudd, Alviksudd och bebyggelsen kring Själviks brygga. Alsvik domineras av det för mellanskärgården märkliga stenhuset från 1730-talet och som än idag ger ett ståtligt intryck. Byggnaden bär drag av samtida herrgårdsbyggnader i rokokoarkitektur. Huset ligger i en sluttning till det krön som utgör platsen för det ursprungliga Alviks by. Två byggnader i vinkel mot stenhuset likt ett par flyglar, bidrar till herrgårdskaraktären. Grusvägen som löper utmed den före detta trädgården är upp mot byggnaderna kantad av en allé av mycket gamla hamlade askar. Norrut sträcker sig gårdsmiljön med flera ekonomibyggnader varav en ladugårdslänga samt ett tidigare magasin är ombyggt till bostadshus. Genom avstyckningar vid 1900-talets första hälft har ytterligare bostadshus väster och norr om gården tillfogats byn.

Marsängen ligger invid en skyddad vik. Gårdens byggnader håller en ålderdomlig karaktär, flera med synlig stomme av liggtimmer bestruken med faluröd färg. Trösklada och ladugård är förlagda strax norr om gårdstunet invid skogsbrynet, särskilt tröskladan i skiftesverk och liggtimmer med höga hörnstenar har väl bevarat äldre byggnadsskick. Nordväst om gårdsmiljön ligger en större villa uppförd 1910. Den före detta odlingsmarken som hålls öppen genom slåtter har kvar spår av öppna diken som förr delade av ängs- och åkermark. Invid odlingsmarken finns friväxande storkroniga ekar solitärträd. Grusvägen från Alsvik delar gårdstunet och den odlade marken och leder sedan upp mot ladugårdsbacken. En liten brukningsväg fortsätter upp till ytterligare odlingsmark som tillhör gården.

Alsviks Missionshus är ett av de äldsta missionshusen i skärgården. Byggnaden är välbevarad och har behållit sin ursprungliga karaktär, en typisk frikyrkobyggnad i enkelt utförande med sadeltak, höga tvåluftsfönster för maximalt ljusinsläpp och liggande panel målad med röd slamfärg.

I Arvidsudd och Albano finns dels agrar bebyggelse från sekelskiftet 1800/1900, dels sommarvillor från tidigt 1900-tal samt några nyare byggnader tillkomna från 1960 och framåt. Särskilt vid Arvidsudd finns flera välbevarade typiska skärgårdshemman med sadeltak belagda med tegel, mittveranda, dekorativa detaljer kring fönster och takfot och rödmålade spontpanler. Ladugårdar och fähus samt små öppna före detta odlingsmarker talar för att småskaligt jordbruk bedrivits i området, men främst präglas Arvidsudd och Albano av stora trädgårdar med fruktträd.

Alsviks udd är, likt resten av Svartsö, lummig och trädbevuxen med inslag av mindre betesmarker. I anslutning till öppna ytor finns framträdande, stora lövträd. Den väg som leder ut på halvön snirklar sig fram mellan de nya fastigheterna i västra delen av halvön, genom det som är kvar av den gamla gårdsmiljön och fram till det f.d. pensionatet. Nere vid vattnet finns en av öns äldsta sjöbodar, uppförd under 1700-talet. Collins villa är vackert belägen på den smala landremsa som delar Lillträsk och Saltsjön och har därför vattenkontakt åt båda håll. Den ursprungliga trädgården är delvis bevarad med formklippta buxbomshäckar. Hela området är påtagligt formade av sitt bruk som sommarnöje.

Alsviks by
Alsvik finns upptagen i 1553 års jordebok som skattehemman. När Alsvik etablerades låg här en grund vik eller mar som på 1630-talets karta kallades Ahlsviksmaren, men som på grund av landhöjningen idag är en trädbeväxt sankmark. Alsvik köptes på 1720-talet av bankokommisarien Johan Söderling som 1732 lät uppföra det ännu bevarade stenhuset. Byggnadsmaterialet togs från Stora Hästnackens tegelbruk som anlagts omkring 1730 av Söderling. Tegelbruket på ön Hästnacken var i drift i nära 100 år och levererade tegel till bl.a. hus på Rindö och Ramsö samt till Fredriksborgs fästning vid Oxdjupet. Huset är i gul puts, men har ursprungligen varit målad i rosa. Huset har mot sjöfasaden två våningar samt brutet sadeltak. Den för tiden ståndsmässiga herrgårdsbyggnaden har troligen hämtat stilideal från samtida herrgårdsbyggnader i rokokostil som Svindersvik eller Stora Nyckelviken. Karaktäristiskt är det brutna taket och rustiserade hörnkedjor. Den ursprungliga ensamgården Alsvik bildade genom hemmansklyvning så småningom en by. Vid laga skifte 1874 fanns fem hemmansägare i byn varav två fick bo kvar och tre fick flytta ut till Marsängen, Igelputten och Österängen. På ägorna fanns även torp, ett vid Danielsudd och ett Båtsmanstorp, kallad Noret.

Marsängen
Marsängen flyttade ut från Alsviks by i samband med laga skifte 1874. Gårdens väl bevarade byggnader uppfördes under senare hälften av 1800-talet samt tidigt 1900-tal. De äldre byggnaderna i liggtimmer bl a Mangårdsbyggnaden, sädesmagasin och trösklada är enligt ägaren av äldre datum och har flyttats till Marsängen från Hummelmora på Ljusterö.

Missionshuset
År 1878 grundades missionsförsamlingen på Svartsö och två år senare byggdes ett missionshus vid Alsvik. Efter konventikelplakatets upphävande 1858 blomstrade frikyrkorörelsen, inte minst i skärgården där rörelsen fick starkt fäste. Till Missionsförbundet kallades Carl Ulltin (1854-1938) som predikant och föreståndare på Svartsö. Han var en av de ledande personerna i församlingen och verkade som predikant fram till 1889. Till en början hölls bönemötena i hemmen men då församlingen växte fanns ett behov av ett eget bönehus. En av de drivande krafterna var August Södergren i Alsvik som upplät mark för bygget på den s k Trädgårdsudden. För att få pengar till bönehuset hölls auktion där man sänkte klockor och ringar. Allt grovt timmer skänktes av befolkningen i trakten, som utförde det mesta av arbetet gratis. Byggmästare var E Olsson i Abborrvass. Den 12 september 1880 var missionshuset vid Alsvik färdigt för invigning. Hela hamnen var denna dag täckt av roslagsskutor och mindre båtar. Missionsförbundet hade sin blomstringstid under första hälften av 1900-talet. Församlingen omfattade öarna Lådna, Hjälmö, Karklö och Gällnö. Medlemmarna kom seglande eller roende till mötena. Missionshuset blev ett slags kulturellt centrum för bygden med gudstjänster, syföreningar och en omfattande ungdomsverksamhet. Missionsförbundet upplöstes 1974 efter decennier av en tynande verksamhet. 1986 var huset ute till försäljning under rubriken Fritidshus, vilket väckte bestörtning hos lokalbefolkningen.

Arviddsudd och Albano
Udden väster om Alsvik kallas Arvidsudd efter skutskepparen Arvid Jansson som hade sitt hemman längst ut på udden. I ett av bostadshusen på Arvidsudd låg tidigare en post på undervåningen. På vägen mot Arvidsudd ligger ett område kallat Albano. Här låg tidigare
en affär som förestods av handlare Sandqvist.

Alviks udd och Noret
Halvön som ligger öster om Alsvik kallas idag Alsviks udd. Det ursprungliga namnet var Daniels udden, efter den man som innan skiftena hade ett torp här. Av detta torp finns idag bara det man tror är grundstenarna kvar. Bebyggelsen som idag finns på Alsviks udd är ett resultat av laga skiftes genomdrivande för Alsvik 1872 då en del av Alsviks gård utflyttades till udden. I familjen Södergrens regi började gården ta emot pensionatsgäster 1909 och från sjösidan (syd) sett domineras udden idag av det som en gång var Södergrens pensionat, en stor, röd byggnad med brutet tak, frontespis och takkupor. Byggnaden byggdes om och till under 1920-talet. Det sägs att man sågade den gamla byggnaden i fyra delar, flyttade ut hörnen och återanvände dem i en betydligt större byggnad. Som ett komplement till huvudbyggnaden uppförde man under 1920- och -30-talen små hus i närheten som användes för uthyrning. Idag är ungefär hälften av halvön styckad i mindre, privata tomter med främst sommarbostäder. Strax norr om Alsviks udd, på andra sidan Norsviken ligger fortfarande det gamla båtsmanstorpet kvar, kallad Noret. Enligt 1825 års karta fanns här även en backstuga vid gränsen till Själviks ägor. Platsen för backstugan kallas på senare kartor för Lilla Noret. Båtsmanstorpet är troligen från slutet av 1700-talet.

Sommarhusen vid Själviks brygga
Väster om Själviks brygga ligger Svartsös första sommarhus från sekelskiftet 1900. Det första huset på platsen, ska enligt uppgift ha uppförts under Stockholmsutställningen 1897 som ett exempel på sommarboende i skärgården. Byggnaden ska ha köpts på plats av teaterdirektör Calmén som efter utställningen ska ha forslat ut den till dess nuvarande plats. Ytterligare ett litet sommarnöje på tomten i fantasifull utformning har ursprungligen fungerat som lekstuga åt den dåvarande familjens dotter. Enligt uppgift ska huset ha uppförts av överblivet byggnadsmaterial efter byggnationen av fastighetens huvudbyggnad. På fastigheten intill ligger ytterligare en sommarvilla, uppförd under 1910-tal i nationalromantisk stil. Teaterdirektör Collins herrgårdsliknande villa, byggd 1910, utmärker sig som en av de mer storslagna och påkostade sommarvillorna i mellanskärgården. Till villan hörde växthus, stor trädgård, personalbostäder bl.a. en trädgårdsmästarvilla, vattentorn och till och med ett vindkraftverk. Villan är också känd som Assi Domäns semesterhem. Assi Domän tog över villan 1949 och under senare år har man drivit ett pensionat i villan men som numera är stängt.