TORTUNA KYRKA

Enligt obekräftade uppgifter skall Tortuna ha uppstått som annex till Björksta kyrka. En träkyrka lär ha funnits redan på 1000-talet. Delade meningar råder om när den ersattes av nuvarande kyrka i sten. Vanligast är uppfattningen att den uppfördes under 1200-talets senare del, med kyrkorum och kor sammanbyggt under ett tak. Den hade två portaler mot söder, i östra gaveln ett trekopplat fönster och i södra sidan antagligen två dubbelkopplade fönster. Kyrkorummet var täckt med ett tunnvalv i trä.

Biskop Lydeke utfärdade år 1473 ett avlatsbrev för kyrkan, vilket har satts i samband med att kyrkorummets nuvarande valv blev slagna på 1470- eller 80-talet. Till detta kan läggas att ett nybyggt högaltare invigdes år 1489. I början av 1500-talet dekorerades valven med målningar av en okänd mästare.
Vid blixtnedslag år 1577 förstördes kyrkans yttertak och den dåvarande klockstapeln. Yttertaket återuppbyggdes året därpå, men det dröjde till 1645 innan de svedda fasaderna lagats och avfärgats på nytt. Från den tiden är också de första uppgifterna om att kyrkorummet fått bänkinredning och predikstol. Sannolikt tillkom även ett murat altare invid korets gavelvägg. Förnyelsen fortsatte med att fönsteröppningarna förstorades, vilket medförde att medeltidens två- och trekopplade fönster gick förlorade. På insidan försågs de nya fönsteröppningarna med draperimålningar, varav fragment idag återstår.

Nästa ombyggnad ägde rum 1780-81, då sydsidans förfallna vapenhus revs, ett fönster insattes i den tidigare portalen samtidigt som ett annat fönster igenmurades. I västra gaveln upptogs en ersättande portal, försedd med pilastrar och avfattningar. Porten till koret flyttades österut och fick en omfattning i samma stil. Fönsteröppningarna förstorades än en gång, nu till alltjämt befintlig storlek. Valvens medeltida målningar bevarades, men 1640-talets draperimålningar överströks med vit kalkfärg. Tio år senare förnyades även koret med tillkomsten av ett altare i trä, snidade pilastrar på sidorna om korfönstret och en ny altarring, allt tillverkat av bildhuggare Jonas Holmin. 1700-talets förnyelse fullbordades 1794 med att ett runt fönster togs upp över porten till koret.

Åren 1824-25 tillbyggdes kyrkans västtorn, efter ritningar av arkitekt C D Björk och under byggmästare Olof Sjöströms ledning. Det gjordes relativt lågt och kraftigt, med en fyrsidig plåtklädd lanternin. Samtidigt vitlimmades fasaderna och långhusets stormskadade tak ombyggdes. Från att tidigare haft ett brant sluttande fall fick det dagens flackare.

År 1854 installerades nuvarande orgelverk på den då nybyggda läktaren. Vid inre förnyelse 1864-74 ersattes de slutna bänkkvarteren med öppna bänkrader på nylagda brädgolv, medan planstensgolv lades i gångar och kor. Altarets och predikstolens snickerier ommålades och förgylldes. Kyrkorummets väggar vitlimmades återigen. För att finansiera nyinredningen såldes kyrkans medeltida altarskåp och en rad träskulpturer till Statens historiska museum.

Vid yttre upprustning 1905 insattes nuvarande fönsterbågar med täta spröjsverk och taket belades med falsad plåt istället för tidigare spåntäckning. Annars är nuvarande utseende främst resultatet av en omgestaltning 1932, efter handlingar upprättade av arkitekt Arre Essén. Då bröts golven upp för grundförstärkning och gjutning av nytt undergolv. I gångar och kor lades sedan bruna och grå kalkstensplattor. Kyrkorummets väggar frilades från 1700- och 1800-talens kalkfärgsskikt så att rester av äldre måleri frilades och kunde restaureras. 1860-talets öppna bänkrader ersattes med nya, likaledes öppna fast med hela bänkryggar och gavlar. Sakristian renoverades och fick nya förvaringsskåp. Kyrkorummets förnyelse fullbordades två år senare med insättandet av ett nytt korfönster med glasmålning av Per Månsson.

Större insatser som sedan dess skett är fasadrenoveringar 1960 och 1989/96, restaurering av altaruppsats, predikstol och kyrkorummets målningar 1981, takets omläggning 1993, samt förnyelse av kyrkans värmesystem 1996. Sakristian renoverades 2004, samtidigt med att en ny förvaringsmöbel byggts.

Källor och litteratur

Otryckta källor

Riksarkivet (RA): Överintendentsämbetet D II b: 9 T 84, ritningar 1823, 1934 och 1957

Riksantikvarieämbetets antikvarisk-topografiska arkiv (ATA):
Ihrfors, Eric: Westmannia sacra, handskrift färdigställd 1899-1902, baserad på församlingsarkivens handlingar från äldsta tid fram till omkring 1900

Tortuna församlingsarkiv (TF): Brandsyn 1878, Entreprenadkontrakt 1905-09-11

Västerås kyrkliga samfällighets arkiv (VKS): Arbetsbeskrivningar, anbud, fakturor, protokoll och rapporter 1989-2004

Västmanlands läns museums arkiv (VLM):
Kyrkogårdsinventering, redovisad 1984-10-18 av antikvarie Ulla Bergquist
Prästgårdsinventering, redovisad 1993 av byggnadsantikvarie Lars Bergström

Västerås stifts arkiv (VS):
Västerås domkapitel E IV a: 91b; inventariebeskrivning 1783, skrivelse 17/2 1791, inventariebeskrivningar 1801 & 1805, protokoll 9/2 1822
Västerås domkapitel E IV b: 118; inventariebeskrivningar 1843, 1850, 1865 och 1874

Litteratur

Ahlberg, Hakon och Björklund, Staffan: Västmanlands kyrkor i ord och bild - Förlag: Staffan Björklund 2000
Kilström, Bengt Ingmar: Tortuna kyrka - Utgiven av Västerås stifts kyrkobeskrivningskommitté 1984, nytryck 1993
Lundblad, Torsten: Tortuna kyrka, en kort beskrivning - Västerås 1966, nytryck 1993
Nilsén, Anna: En passionssvit i Statens Historiska museum/Fornvännen 1983: 2, s 113-125/
Nilsén, Anna: Kalkmålningarna i Tortuna kyrka 1984
Restadius, Lars: Kort beskrivning öfver Tortuna socken färdigställd 1844, publicerad av Tortuna hembygdsförening 1980
Restadius, Lars: Kort beskrivning öfver Tortuna socken färdigställd 1844, publicerad av Tortuna hembygdsförening 1980
Sjögren, Josef: Orgelverken i Västerås stift En historisk översikt 1952, Nordiska museet/Stockholm 1952

Se också bifogad PDF.

Inträde sker normalt genom tornets vapenhus, som har kalkstensgolv, vitrappade väggar och tak av handhyvlad, idag omålad panel. På ömse sidor om passagen leder raka, breda trappor upp mot orgelläktaren och tornets övre våningar.

Kyrkorummet är enskeppigt, täckt med tre stjärnvalv som troligen bemålades vid 1500-talets början av en okänd mästare. Valvmålningarna har aldrig varit överkalkade och är därför bevarade i ovanligt stor utsträckning. Mer fragmentariska är väggarnas målningar som skadats av överkalkningar, större putslagningar och ändrad fönsterindelning. Vid sidan av medeltida måleri finns på norra sidan rester av en draperimålning från 1600-talet.

Predikstolen från 1641 med tillhörande ljudtak, försedd med rika sniderier, är placerad mitt på långhusets norra sida. Altare, altarring och altarprydnad är alla tillkomna 1791. Altaret i trä har blåmarmorerade ytor, altarringen är sluten, med brunmarmorerade speglar och grå ramstycken. Som altartavla tjänar korfönstrets glasmålning, skapad av Per Månsson 1934.

Läktaren från mitten av 1800-talet står på fyrkantiga, marmorerade pelare och har en ljusgrön barriär med förgyllda sniderier. Den samtida orgelfasaden går i samma stil. På norra sidan, inbyggd i valvpelaren, leder en murad trappa upp till kyrkvinden.

Kyrkorummets nyare inredning är till största delen tillkommen vid den senaste stora omgestaltningen 1932, ledd av arkitekt Arre Essén. Då fick fönstren nuvarande inre bågar med grön- och rödtonat nyantikglas i blyinfattning. Även bänkinredningen på fernissat brädgolv byggdes då, bestående av öppna rader med rektangulära gavlar. Dess ytor är syrabetsade och inramade med bruna och mörkt gröna lister. I gångar och kor ligger golv av kvadratiska bruna och grå kalkstensplattor, förmodligen från 1860-talet fast omlagda på betongplatta 1932.

Sakristian är täckt med ett vitkalkat kryssvalv och har ett fernissat brädgolv som lades 1932 ovanpå ett äldre. I hörnet mot nordväst finns en gammal öppen eldstad som inte längre används. Rummet upptas idag till stor del av förvaringsmöbler, byggda 1932 och 2004. Under sakristian finns ett litet murat källarrum, tidigare använt för att lagra vin.