VIRSERUMS KYRKA

Allmän karaktär
Kyrkogården består av kvarteren A-E som ligger i alla väderstreck runt kyrkan men med störst utbredning i söder och väster. Kvarteren är tydligt avgränsade och domineras av ovanligt många bevarade grusgravar i alla kvarter utom i kvarter E, öster om kyrkan. De grusade gravarna med stenramar är kyrkogårdens mest karaktärsskapande element, men även andra inslag bidrar. De viktigaste är; de knuthamlade almarna utmed gången till kapellet, de klippta häckarna runt kyrkogården, de stora murade portstolparna med sina järngrindar och det eleganta begravningskapellet.

Omgärdning
I söder: Kallmurad stödmur ca 0,5 m. Närmast gatan stödmur av betong.
I norr: Kallmurad stödmur ca 0,5-3 m. Staket av plastöverdraget stålnät.
I öster: Kallmurad stödmur ca 0,5-2 m.
I väster: Kallmurad stödmur av stora rektangulära råhuggna granitblock. Fogarna senare fyllda med cementbruk.
Ingångar
I söder: Grind av gjutjärn, svartmålad, från 1860. Grindstolpar av släthuggen granit. Trappa med åtta steg av granit.

I väster: Två större runda grindstolpar av tegel, putsade och med kannelyrer. Dessa flankeras av två mindre i samma utförande. Alla täckta med svartmålat konformigt plåttak krönt av ett svart träklot. Mellan de större stolparna finns en dubbel grind och därjämte två mindre gånggrindar. Alla grindar av svartmålat gjutjärn och tillverkade 1882 av KA Gustafsson, Björkmossa.

Vegetation.
Omgärdning: Uppe på stödmurarna i söder och öster, lövhäck ca 1-1,3 m.
Trädkrans: I söder innanför kyrkogårdsmuren en gles oregelbunden trädkrans av lönn och lind. I väster dominerar de två stora almarna som flankerar grindöppningen men här finns även några lönnar och björkar.

Övrigt:
Se vidare i de enskilda kvartersbeskrivningar.

Gångsystem
Grusbelagd gång runt hela kyrkan samt mellan alla kvarter förutom mellan E och B. Breda grusgångar även från grindarna i söder och väster upp mot kyrkan. Gången i väster är asfalterad i mitten och belagd med krossat grus. Inne i samtliga kvarter finns till övervägande del smala gångar med sand och fint grus, även gångar av gräs förekommer.

Gravvårdstyper
Övervägande grusgravar med stenram i kvarter A, C och D, några enstaka med låg häck. Även fd grusgravar som såtts igen med gräs. Många höga gravvårdar av svart granit finns framför allt i kvarter A. Svart, grå och röd granit dominerar på hela kyrkogården. Många stora påkostade familjevårdar, både liggande och stående. Gravvård bestående endast av stenram med familjenamnet på ramen förekommer både i kvarter A-C och D- F. I kvarter K och L samt i D-F många medelhöga vårdar från 1950-talet och framåt. I en bod på kyrkogården finns en stor samling av trävårdar som plockats undan från kyrkogården. Genom att de ställts undan i skydd från väder och vind är de sällsynt välbevarade. På flertalet av vårdarna finns fortfarande bemålningen kvar. Detta är den största och mest välbevarade samlingen av trävårdar som påträffats under arbetet med
inventeringen i länet.

Minneslund
Finns ej. Minneslunden ligger på den nya kyrkogården.

Byggnader
Mot kyrkogårdens norra sida, mitt emellan kvarter C och D, i fonden av en grusgång kantad av knuthamlade almar ligger ett gravkapell, med släta vitputsade väggar ovanför en källarvåning av granit. Det är byggt i souterräng med ingång till källaren från söder och till kapellet en våning upp från en terrass i öster. Det plåttäckta, svartmålade tälttaket kröns av en huv med spira. Kapellet uppfördes 1931 efter ritningar av arkitekten Erik Fant. Flertalet av inventarierna är också formgivna av Fant. År 1981 genomgick kapellet både en yttre och en inre renovering. Utvändigt målades väggar och plåttak. Invändigt byggdes ett nytt innertak av liggande spontad laserad träpanel. Trasigt murverk och fönster och väggar målades om. En ny matta lades in.

Beskrivning av enskilda kvarter/områden med kulturhistorisk bedömning
Kvarter A
Allmän karaktär
Detta kvarter söder och sydväst om kyrkan är mycket långsmalt till formen. Grusgravar med stenramar dominerar intrycket. Mellan gravraderna går smala gångar med finkornigt grus. Gravarna är ordnade i rader i nord-sydlig riktning, med vårdarna vända mot öster. Genom att kvarteret har använts under lång tid finns det vårdar från många olika tider. De som ger området sin karaktär är dock främst de höga monumentala svarta granitvårdarna.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna är framförallt höga, stående gravvårdar i svart eller grå granit vilka är typiska för det tidiga 1900-talet. Här finns även många exempel på vårdar med klassiserande stildrag, t.ex. tempellika gavlar, från mitten av 1900-talet. I kvarteret finns även några äldre vårdar. Äldst är en kalkstensvård från 1789 som står mitt i kvarteret, rakt söder om kyrkan. Till de äldre hör även ett gjutjärnskors från 1885.
Kulturhistorisk bedömning
De delar av kvarter A som ligger närmast kyrkan har varit kyrkogård ända sedan medeltiden. Kvarteret genomgick en stor omdaning i samband med utvidgningen som gjordes samtidigt som den gamla kyrkan revs och den nuvarande byggdes 1880. Kvarterets nuvarande utformning med grusgravar med stenramar är från omkring 1920. Att det finns så många bevarade grusgravar är idag ovanligt, särskilt på kyrkogårdar utanför städerna. Även gångsysystemet med de smala grusgångarna mellan gravraderna ger ett ålderdomligt intryck, som bör bevaras. Trots att kvarteret använts kontinuerligt under 1900-talet är det påtagligt många höga svarta granitvårdar från tidigt 1900-tal bevarade. Så många som möjligt av dessa vårdar bör få stå kvar även i framtiden. Kalkstensvården från 1789 minner om kyrkogårdens äldre historia samtidigt som den i sig utgör ett kulturhistoriskt mycket värdefullt föremål. Den bör därför föras upp på församlingens inventarieförteckning samt vårdas av stenkonservator för att minimera skador genom vittring. Även gjutjärnskorset från 1885 bör föras upp på inventarieförteckningen.

Kvarter B
Allmän karaktär:
Kvarteret ligger norr om kyrkan och utgörs till största delen av gräsmatta. Vid fotändan av de stora grustäckta familjegravarna finns smala grusgångar. Raderna med gravar går i nordsydlig riktning och vårdarna är vända mot öster. Kvarteret får karaktären av ett förhållandevis burget köpegravsområde genom sina grusgravar med påkostade vårdar och gravanordningar.

Gravvårdstyper
De äldsta vårdarna är från 1890-talet. Men eftersom kvarteret har använts ända in till våra dagar finns även många yngre vårdar. Kring två av gravplatserna finns omgärdningar i form av fyrkantiga granitpollare med kätting. Stenramar omgärdar de flesta av gravplatserna men även låga häckar av buxbom förekommer vid en dryg handfull av platserna. Norrsidan på av kyrkogården var ofta mindre eftertraktad och på många kyrkogårdar kan man detta avläsas genom att gravvårdarna är enklare och efter traktens mindre bemedlare invånare. Ibland, särskilt längre tillbaka i tiden undvek man gärna helt och hållet att begrava på norrsidan om kyrkan. När man till slut av platsbrist var tvungna att ta norrsidan i anspråk var det inte ovanligt att socknens mindre vidskepliga personer, som tex. prästerna, fick sitt sista vilorum där, som ett exempel för de bredare folklagren att ta efter. Möjligen är det så man kan tolka utvecklingen av kvarter B på Virserums kyrkogård. På vårdarna återfinns titlar som kyrkoherde, kontraktsprost och riksdagsman.

Kvarter C och D
Allmän karaktär
Kvarteren ligger i nordvästra delen av kyrkogården och tillkom till stora delar vid utvidgningen som gjordes ca 1918. De båda kvarteren åtskiljs av gången med de knuthamlade almarna som leder fram till begravningskapellet. Kvarteren består av tydliga rader med grusgravar omgärdade av stenramar och åtskiljda av sandgångar. Flest bevarade grusgravar med stenram finns i kvarter D. I kvarter C har fler av gravplatserna såtts in med gräs. Enligt uppgift ska kvarter C från början varit avsett att hysa den sk fria eller vanligare kallad allmänna linjen. Av detta finns inga tydliga spår idag och det är osäkert i vilken utsträckning allmänna linjen verkligen kom att genomföras. Till skillnad från kvarteren norr och söder om
kyrkan, A och B, präglas kvarter C och D av lägre vårdar från 1950-talet, även om enstaka vårdar är några årtionden äldre. Längst åt väster i kvarter C finns två rader med små enkla barngravvårdar.

Gravvårdstyper
I båda kvarteren dominerar gravvårdarna från 1950-talet och framåt. Dessa karaktäriseras av sin relativa enkelhet och strama form. De flesta är rektangulära med rakt avslutat krön eller med ett mer klassiserande trekantigt. De äldre vårdarna, från 1920-30-talen, är oftast i svart granit och liknar de som återfinns i kvarter A. De är dock oftast mindre, vilket tyder på att området har haft något lägre status. I båda kvarteren finns endast totalt ca ett tiotal högre svarta granitvårdar. I kvarter D finns även ett gjutjärnskors från slutet av 1800-talet. Både ortnamn och titel är vanligt förekommande på vårdarna. Titlarna speglar Virserums agrara omland med titlar som lantbrukare och hemmansägare, men också själva centralorten med titlar knutna till dess affärer, hantverkare och möbelindustrier.

Kvarter E
Allmän karaktär:
Kvarter E fördelar sig på två områden runt kyrkan. Dels är det den smala remsan med främst liggande hällar, från 1900-talet, framför kyrkans sydfasad, dels är det området öster om koret. Det senare lades om 1931. Ungefär hälften av gravplatserna har grustäckt yta kantad av stenram. En gravplats har omgärdning av en låg buxbomshäck. Denna del av kvarteret består av gräsmatta och smala grusgångar vid gravarnas fotända. Längs den östra stödmuren står fyra gamla björkar. I öster finns även en rad med musealt uppställda äldre gravvårdar.

Gravvårdstyper
Vårdarna i detta kvarter är i huvudsak från omkring mitten av 1900-talet och framåt. De har tidstypisk låg profil, med sin rektangulära form och återhållna dekor. Framför kyrkan återfinns flera liggande vårdar. Tydligen har det varit ett krav med denna typ av vårdar på denna plats, för att inte konkurrera visuellt med kyrkans fasad. Längst i sydöster, mot stödmuren, står en rad med musealt uppställda vårdar, bl.a. två gjutjärnskors och en vård av sandsten med oläslig inskription men av utformningen att döma är den från mitten av 1800-talet.

Kyrkomiljön ligger mitt i samhället Virserum. Kyrkan uppfördes 1880-1881 i nygotisk stil. I kyrkoanläggningen finns ett gravkapell på kyrkogården nordväst om kyrkan uppfört 1931. Utanför huvudingången till kyrkogården i väster finns sockenstugan från ca 1850 bevarad med pastorsexpedition och personalutrymmen. Längs Storgatan nordväst om kyrkan finns prästgården med magasinsbyggnad och en mindre byggnad som tidigare rymde pastorsexpeditionen. I slänten precis öster om prästgården ligger det nya församlingshemmet som byggdes 1979.

KYRKOGÅRDEN - Den nya kyrkan uppfördes på den gamla kyrkogården, vilket starkt förändrade kyrkogårdens utformning och omfattningen. Idag har kyrkogården en i det närmaste rektangulär form och sträcker sig i östvästlig riktning. Kyrkogården utvidgades väsentligt åt nordväst 1918. Kyrkogården bevarar många av dragen från det sena 1800-talets och det tidiga 1900-talets kyrkogård, med grusgravar och stenramar och många påkostade gravvårdar.

Sockenbeskrivning
Virserums socken ligger i sydvästra delen av Hultsfreds kommun och har medeltida ursprung med äldsta skriftliga belägg från 1278. Sockengränsen har förblivit oförändrad genom åren. Antalet fasta fornlämningar är litet medan antalet funna lösfynd från forntiden är rikligare. Av kulturhistoriskt intressanta platser i socknen kan nämnas det sk Dackeberget väster om Virserumssjön, där Nils Dacke under Dackefejden 1543 skall ha stått med sin här för att invänta de kungliga trupperna. Virserum hade redan på 1700-talet goda kommunikationer med sin placering i anslutning till flera viktiga vägar. När järnvägslinjen mellan Växjö och Åseda invigdes 1911 blev Virserum en av stationerna och när linjen till Hultsfred tillkom fick socknen även stationerna Triabo, Mosstorp och Hultarp. I Virserums socken har tillgången till skogen alltid haft stor betydelse. Handel med timmer, kolning och tjärbränning är närningar som tidigt omtalas. Från slutet av 1800-talet och fram till andra hälften av 1900- talet dominerade möbeltillverkningen bygden med många stora industrier inne i Virserums samhälle.
I norra och mellersta delarna av socknen är landskapet mestadels kuperat och skogrikt, i söder är slättmarkerna mer framträdande. Samhället Virserum är vackert beläget vid Virserumssjön, omgiven av skogklädda kullar. Virserums kyrka och kyrkogård utgör en dominerande syn där den ligger på en höjd mitt i tätorten omgiven av större lövträd.

Kyrkan
På platsen för den nuvarande kyrkan fanns först sannolikt en träkyrka som under senmedeltiden började ersättas av en stenkyrka. Endast den östra delen uppfördes innan bygget avstannade. På 1690-talet nyuppfördes långhuset av trä varvid även stendelen höjdes med en påbyggnad av trä. Ytterväggar och tak var spånklädda.
1880 revs den gamla kyrkan och den nya uppfördes i nygotisk stil efter ritningar av stadsbyggnadsmästaren i Oskarshamn, C. G. Löfqvist.

Kyrkogårdens historik
Redan i samband med att den första kyrkan uppfördes, troligen på 1300-talet, bör den ha omgivits av en kyrkogård. Exakt hur den såg ut finns inga uppgifter om. Förmodligen hade den som brukligt var under medeltiden sin största utbredning åt söder, eftersom det var där som gravsättningarna gjordes. På de kartor från 1700- och 1800-talen som visar kyrkogården innan den stora omläggningen i samband med kyrkobygget syns att den hade en polygonal, rundad form. Den synes ha varit omgärdad av en rejäl bogårdsmur. På den västra sidan är två byggnader utmärkta, det rör det sig om en stiglucka och förmodligen en bod av något slag. Stigluckan finns avbildad på en teckning av N.J Löfgren från 1853. Den var spånklädd och hade ett högt tak som likt ett torn avslutades uppåt i tre nivåer. Klockstapelns läge i det nordvästra hörnet av kyrkogården är också utmärkt.
Det allra äldsta fotografiet som visar kyrkogården är från 1870-talet och togs i syfte att avbilda den gamla kyrkan innan rivningen. Fotografiet visar kyrkans södra sida och visar även en stor del av kyrkogården. På det något suddiga fotografiet kan man ana att markytan består av omväxlande nyare gravar med jordkullar och äldre gravar där det börjat växa sly och buskar. Kyrkogårdens utseende vid denna tiden, slutet av 1800-talet, bör inte ha skilt sig så mycket från hur den kunde ha sett ut på medeltiden. Nyare inslag vid den här tiden var dock de grå- eller vitmålade trävårdarna som anas på fotografiet.
1879 revs den gamla klockstapeln. Därefter påbörjades arbetet med schaktning samt anläggande av kyrkogårdsmuren. I samband med att den gamla kyrkan revs och ersattes av den nuvarande genomgick kyrkogården en stor omdaning. Strävan synes ha varit att ge den en mer jämn och regelbunden form än tidigare, samtidigt som det innebar en utvidgning åt söder och väster. När den gamla kyrkan revs påträffades ett gravkor i östra delen med sammanlagt 19 kistor. Dessa ska enligt uppgift ha gravsatts till höger strax innanför porten till kyrkogården. Ännu verkar dock inte gravplatserna på kyrkogården ha fått sin beläggning med grus, som är så karaktäristiskt för Virserums kyrkogård idag. På foton från 1910, alltså 30 år efter att den nya kyrkan stod klar, syns att markytan på kyrkogården fortfarande bestod av ömsom öppen jord och ömsom högt gräs. Här och var har de vid den här tiden högmoderna höga blankpolerade vårdarna av svart granit börjat dyka upp, men det är fortfarande trävårdarna som dominerar. På en gravkarta från 1906 som finns i församlingens arkiv är de gravplatser som har sten- och järnvårdarna särskilt utmärkta. Totalt finns inte mer än ca 25 vårdar i annat material än trä på kyrkogården vid den tiden.
Kyrkogården utvidgades väsentligt 1918 genom att ett stort område tillkom i väster. Förmodligen var det samtidigt som området norr om kyrkan iordningställdes med gravplatser. Den folkliga tveksamheten till att låta sig begravas norr om kyrkan försökte man stävja genom att låta flera präster och andra prominenta personer i socknen föregå som goda och upplysta exempel och få sina sista vilorum just i detta väderstreck. Uppenbarligen lyckades man någorlunda för där blev så småningom en del gravar, dock inte lika många som man hade planerat för enligt gravkartan från 1922. Vid denna tid lades allt fler av gravplatserna om till grusgravar. Ett flygfoto taget år 1935 visar att kyrkogården vid den tiden fått samma
gestaltning som den har idag, med en total dominans av grusgravar både söder, väster och norr om kyrkan. Dock verkar det av bilden att döma som om det var vanligare att gravplatserna inhägnades av låga häckar, istället för som senare av stenramar. På fotot syns även det nya gravkapellet som hade byggts bara 4 år tidigare, 1931. På den största delen av området öster om kyrkan pågick vid fototillfället en stor omläggning av gravarna. Största delen av markytan är omgrävd, vilket hjälper till att ge ett exakt årtal för när denna del nygestaltades. Både i söder och i väster syns en drygt meterhög häck som löper utmed grusgången och utgör avgränsning mot gravkvarteren. Raden av lönnar innanför den södra kyrkogårdsmuren hade ännu inte planterats, däremot fanns redan en häck uppe på stödmuren.
En ny kyrkogård togs i bruk ca 1962. Det är en skogskyrkogård som ligger utmed Målillavägen strax utanför tätorten. Anläggandet av den nya begravningsplatsen har säkert bidragit till att den gamla kyrkogården har kunnat bevara en så pass ålderdomlig prägel.
1972 konserverades två äldre gravhällar som legat intill kyrkans norra mur. Dessa flyttades därefter in i kyrkan.
1977 gjordes schaktningsarbeten för dagvattenledningar och infiltrationsanläggning samt för anläggning av handikappentré vid kyrkans norra ingång. Grävningarna gjordes intill kyrkans norra fasad. Inga spår av den äldre kyrkan påträffades men däremot ben från minst 4 individer som begravts före den nya kyrkans tillkomst.
År 2000, i samband med renoveringen av kyrkans exteriör, putsades portstolparna om och målades om i samma kulör som kyrkan. Portstolparna flyttades isär för att möjliggöra framkomst för utryckningsfordon.
I början av 2000-talet hårdgjordes gången upp till kyrkans västra entré för att underlätta framkomlighet för besökare med rörelsehinder.
År 2006 gjordes en bergvärmeinstallation i kyrkan. I samband med detta gavs tillstånd att borra 3 hål på kyrkogården nordost om kyrkan.
På 1960-talet planterades två almar på ömse sidor om kyrkan västport. 2006 gavs tillstånd från länsstyrelsen om att ta bort dem p.g.a. att de hade vuxit sig för stora.