Tidig personvagn för första klass senare andra klass vid Sveriges största privatbana, Bergslagernas Järnvägar (BJ).
Bergslagernas Järnvägar (BJ) A nr 18 (1883-1888)
BJ B nr 18 (1888-ca 1926)
BJ B nr 12 (ca 1926-1935)
Tillverkare: Ashbury Railway Carriage & Iron Co Ltd, Manchester, 1883
Tillverkat antal: 3
Antal sittplatser: 16
Bergslagernas Järnvägar (BJ) sträckte sig mellan Falun och Göteborg via Kil. Banan stod färdig 1879 och var och är Sveriges största enskilda järnvägsprojekt någonsin. Syftet med järnvägen var att transportera Bergslagens malmrikedomar till och från den stora hamnen i Göteborg. Bolagets huvudsäte var också i Göteborg. När denna förstaklassvagn tillfördes fordonsparken var BJ Sveriges största enskilda företag alla kategorier.
BJ var till en början en starkt engelskorienterad bana och i sina tidiga vagnsbeställningar, 1875-1885, höll man sig därför till träkonstruktionen och särkupésystemet. Vagn nr 18 ingick i en beställning 1883 på tre förstaklassvagnar. De första beställningarna var från England. Den profilerade teakklädda korgen på vagnen var synnerligen elegant men jämfört med de samtida vagnarna vid SJ tämligen omodern med ingång direkt i kupén genom dörrar i vagnssidan. Den var dock redan från början förberedd med dörrar i gaveln för möjlig ombyggnad.
Till skillnad från andra privatbanor med engelsk förebild införde BJ ingen mellanklass förrän boggievagnarna introducerades 1888, varvid de gamla förstaklassvagnarna klassades ned till andra klass. Då övergick man också till genomgångssystem med gaveldörrar och övergångsbryggor. Efter fem år som förstaklassvagn användes den i enlighet med ovanstående trafik, som andraklassvagn, B2 fram till 1935. Av någon anledning har vagnen omnumrerats från 18 till 12, efter 1926, åtskilliga år efter det att den, enligt uppgift, ursprungliga nr 12 och tredjeklassvagnen, nr 113, byggts samman till en boggivagn (1910). Som BJ B2 "nr 12" överfördes i alla fall vagnen, efter renovering av BJ till mycket nära ursprungligt skick, till Järnvägsmuseum 1935. Märkning i ny (äldre) stil men med bibehållet nummer 12, i avvikande senare stil, och återlitterering till A har gjorts före 1946.