KVINNESTADS KYRKA

KVINNESTADS KYRKA - Långhuset från 1200-talet har åt öster ett fullbrett, rakt avslutat kor från 1766. Söder om koret finns en sakristia från 1939 med pannrum och framför västra delen av norra långsidan ett vapenhus från 1959. Över västgaveln rider ett litet trätorn, sannolikt samtida med koret.
FASAD - Kyrkans grundmurar är synliga på norra långsidan, korgaveln och i det sydvästra hörnet. Sockel saknas utom på sakristia och vapenhus där de är av slätputsad, vitkalkad betong. Det ojämna gråstensmurverket bär en grov, vitkalkad spritputs som går ända ned till marken. Västgaveln, fönstersmygarna, norra långsidans fönsteromfattningar och korets hörn är slätputsade. Sannolikt finns flera äldre putsskikt. Sakristia och vapenhus bär finkornigare spritputs med slätputsade omfattningar kring fönster och portar, i vapenhusets fall något utkragande. Sakristian är uppförd av lättegel och vapenhuset av tegel. Öster om vapenhusporten sitter ett träräcke och ovanför porten sitter en armatur, båda från 1959. En likadan armatur sitter på korets sydöstra hörn. Det fyrkantiga gaveltornet är klätt med vit locklistpanel och har två rundbågsluckor vardera på norra och södra sidan. Dessa är av svarta bräder och härrör från 1917 medan gångjärnsbanden förefaller vara ursprungliga. Ovanför dem sitter stickbågiga vattenlister av vitt trä.
FÖNSTER - Alla fönster har karmar, bågar och spröjs av vitt trä. De härrör från 1766, om inget annat anges. En stor del av glasrutorna är handblåsta. De rundbågiga långhus- och korfönstren har T-post och tre lufter, varav flera har varit öppningsbara och har hörnbeslag. De båda nedre lufterna har tre rutor var och lunetten sex. De rundbågiga smygarna har sluttande solbänkar av tuktad granit. Högt upp på västgaveln sitter ett kvadratiskt fönster med mittpost och två öppningsbara lufter med två rutor var. Smygen är kvadratisk med överliggare av vitt trä. Sakristians gavel har ett rektangulärt fönster från 1939 med mittpost och två öppningsbara tvåglaslufter med hörnbeslag och tre rutor var. Den rektangulära smygen har sluttande solbänk av lågerhuggen kalksten. I sockeln sitter ett liggande fönster från samma år med mittpost och två öppningsbara, ospröjsade lufter med hörnbeslag. Vapenhuset har åt öster ett rektangulärt fönster från 1959 med mittpost och två öppningsbara, ospröjsade lufter. Den rektangulära smygen har fönsterbleck av vit plåt.
PORT - Vapenhusporten utgörs av en rak och bred pardörr från 1959 med stående mörkfernissad furupanel. Framför porten finns en trappa av finhuggen granit. Sakristiporten åt öster är från 1939 och har en rak form och klädsel av liggande, grå spontpanel. Framför porten ligger en lågerhuggen kalkstenshäll. Pannrumsporten på andra sidan av sakristian är av samma slag fast med en betongtrappa framför.
TAK - Långhus och kor bär ett gemensamt sadeltak, valmat i båda ändar. Över den västra valmningen reser sig gaveltornet. Sakristia och vapenhus bär flacka sadeltak och har vindskidor av vitt trä. Nämnda takfall täcks av enkupiga, svarta betongpannor från 1966. Gaveltornet bär en karnisprofilerad huv med täckning av blymönjemålad plåt. På dess topp sitter ett plåtklätt kors på förgylld kula. Långhus, kor och sakristia har hängrännor av järnoxidmålad plåt, långhus och kor även stuprör.

Kyrkan är uppförd i gråsten, sannolikt under 1200-talet. Ursprungligen hade den smalare kor. Under 1600-talets senare hälft restes en läktare och troligen färdigställdes då predikstolen och dess ljudtak. Under 1700-talets förra hälft färdigställdes en altaruppsats i barock, möjligen av Gustaf Kihlman. 1766 uppfördes ett fullbrett kor med rak altarvägg, varvid även gaveltornet i trä torde ha tillkommit. I och med att årtalet 1770 kan läsas på en av tornsträvorna så bör tornet ej ha rests senare än så. Vid utvidgningen bör en ny bänkinredning ha byggts, likaså nuvarande altarring. Långsidornas fönsteröppningar fick nuvarande form. 1793 försågs det plana innertaket med målningar av Sven Svensson i form av änglahuvuden mot en grön botten. Vidare snidade denne förgyllda stjärnor som monterades på taket.
1883-85 renoverades kyrkan. Ny öppen bänkinredning installerades. Innertakets stjärnor togs bort och taket påklistrades med väv och papp, vilket dekormålades i tidens smak. Altaruppsatsen målades i brunt och korpus fick som bakgrund en målning av Jerusalem. Det sannolikt medeltida stenaltaret torde vid detta tillfälle ha inklätts med bräder och ljudtaket förpassats till kyrkboden. Läktaren fick en utkragning på mitten för harmonium och ny trappa. Senast i samband med dessa arbeten tillkom vapenhus i norr och sakristia i söder, båda i timmer med vit locklistpanel och tegeltäckta sadeltak.
1917 renoverades kyrkan av byggmästarna A & C W Gustafsson, Borås, med tillägg av arkitekt Anders Roland. Exteriörens puts lagades och kalkades liksom innerväggarna. Innerväggarna fick även en oljemålad bröstning. Tegeltaken lagades och takfoten försågs med nya bräder. Gaveltornet reparerades varvid nya luckor tillverkades och plåttäckningen omgjordes. Kula och kors nygjordes likaså. Bänkarna kortades för att åstadkomma en bredare mittgång. Bänkar och läktarbröst ommålades i befintliga färger. Kaminens brandfarliga skorsten ombyggdes under följande år. 1920 borttogs innertakets trasiga beklädnad och stjärnorna återuppsattes.
1939 ersattes den bristfälliga sakristian av en ny i putsat lättegel med pannrum i källare. För ritningarna svarade arkitekt Adolf Niklasson. Centralvärme med lågtrycksånga installerades och kaminen slopades. Bänkarna avkortades vid väggarna för att ge plats åt radiatorer. Den medeltida dopfunten, använd som predikstolsfot, togs fram, rengjordes och kompletterades.
1943 konserverades altaruppsatsen av konservator Thorbjörn Engblad. Den sentida, feta bruna oljefärgen avlägsnades från stomme och dekor. Den ursprungliga färgen var i gott skick och det krävdes endast sparsam iprickning. Guld och silver fick dock läggas på ånyo. Under Jerusalemsmålningen påträffades en äldre stadssilhuett. 1953 konserverade samme man predikstol och läktarbröst. Predikstolens gråbruna påmålning avlägsnades och den välbevarade ursprungsfärgen togs fram. Ljudtaket hämtades in och dess aldrig övermålade ytor rengjordes samt bättrades på trärena ställen. Några delar behövde nytillverkas, vilket gjordes utifrån en bevarad del. Läktarbröstets påmålningar togs bort, den sista i gråbrunt. Den ursprungliga färgen var välbevarad med ytor i grått och blått. Den sentida läktarutkragningen ombyggdes i bättre anslutning till det gamla bröstet.
1956 installerades elektrisk belysning i enlighet med ett program upprättat av ingenjör Arnold Kjellgren, Borås. Önskemål om uppsättande av strålkastare för belysning av altaruppsatsen avslogs av Kungliga Byggnadsstyrelsen såsom oestetiskt. 1959 byggdes ett nytt vapenhus, ritat av byggmästare Adolf Sääf. Det gamla var förfallet och dess åt öster vettande port var opraktisk vid jordfästningar.
1960 upprättade konservator Thorbjörn Engblad ett program för ommålning av interiören och framtagning av takmålningarna. Den lilla församlingen hade under flera år inte kunnat ta ställning till Engblads erbjudande om att ta fram målningarna. Man övervägde att ansöka om stiftskollekt för finansieringen. Följande år hade emellertid Engblad tröttnat på obeslutsamheten och bad Riksantikvarieämbetet återkalla tillståndet för målningarnas framtagande. Det är oklart om övriga målningsarbeten kom till utförande. Vid något tillfälle har dock innerväggarna målats med organisk färg. 1966 ansökte församlingen om att få utföra ny taktäckning med tvåkupiga pannor. Riksantikvarieämbetet medgav omläggning, fastän med enkupiga likt befintligt. Dessa var dock av lertegel medan de nya som sedan lades var av betong. 1990 gick pannan sönder och ersattes av oljefyllda radiatorer.