FARSTA STRAND

Stadsdelen Farsta strand begränsas av sjön Magelungen och Magelungsvägen. Närheten till naturen och sjön ger området en speciell karaktär liksom den olikartade bebyggelsen, som spänner över villor med lantlig prägel till moderna höghus och radhus från det stora utbyggnadsskedet på 1960-talet. Farsta gård och sommarvillorna vid Magelungens strand tillhör stadsdelens äldsta skede. Området är väl försörjt för fritidsaktiviteter med idrottsanläggningar, strandbad och strandpromenad utmed sjön med intressant flora och fågelliv.

Trakten har varit bebodd sedan forntiden, vilket ett järnåldersgravfält och en runsten strax söder om Farsta gård vittnar om. Stenen är ristad i mitten av 1000-talet. Farsta som namn är känt sedan medeltiden genom ett pergamentsbrev från 1384, då Bo Jonsson Grip var ägare till den stora jordbruksgården Farsta. Den nuvarande timrade gården uppfördes på 1600-talet i karolinsk stil. Ägare då var riksrådet Johan Skytte, som var lärare åt Gustav II Adolf. Gården byggdes om på 1700-talet och på 1740-talet tillkom de båda flyglarna. Den vackra gårdsanläggningen ger ett ålderdomligt intryck. Ner mot sjön sträcker sig en stor terrasserad trädgård med fruktträd, lindar, prunkande pioner och rosor.

Stadsdelen Farsta strand var ända fram till sekelskiftet en jordbruksbygd. Egendomen Farsta ägdes mellan 1897 och 1912 av två grosshandlare från Stockholm, som planerade att exploatera marken för villabebyggelse. Strax efter sekelskiftet såldes av det år 1901 bildade AB Södertörns villastad villatomter för 10-18 öre, det senare priset avsåg sjötomter. Affärsidén var dock inte lukrativ eftersom kommunikationerna med Stockholm var dåliga. När järnvägen till Nynäshamn drogs fram 1901 stannade tågen vid Södertörns villastads station, men med inte alltför tät turtrafik. Villatomterna bebyggdes inte efter någon stadsplan utan utomplansbestämmelser gällde. Några av strandvillorna är från denna första utbyggnadsperiod av Södertörns villastad.

År 1913 inkorporerades Brännkyrka socken, dit Farsta gård hörde, med Stockholms stad. Köpet var ett led i stadens planerade utbyggnad av nya stadsdelar. De första årtiondena skedde inget större byggande i Farsta strand. Först på 1950-talet tillkom de första planerna - generalplanen för Farsta hade utarbetats 1953. "Södra Farsta är planerat utifrån den s.k. grannskapstanken, som innebar att varje stadsdel skulle ha sin egen sociala service med skola, idrott, stora vägar för bilarna, dagis m.m.". Vid Boforsgatan 1-9 gavs 1957 bygglov för ett höghus och två lägre affärshus ritade av arkitekt Ernst Grönwall. Fasaderna fick terrasitputs, men ett av husen har på senare tid klätts med fasadtegel. I kvarteret bredvid byggdes samtidigt fem punkthus och lamellhus, som ritades av arkitekt Lars Bryde. Husen uppfördes och ägs än idag av Stockholms Kooperativa Bostadsförening, SKB.

En större utbyggnad med flerbostadshus och radhus tog fart på 1960-talet och ett villaområde anlades vid Ekshäradsgatan och Hagforsgatan. För invånarna blev det en lättnad när tunnelbanan 1971 förlängdes från Farsta till Farsta strand. Innan dess "bussades" folk från Farsta. På berget ovan sjön lät Svenska Bostäder, efter en plan som fastställdes 1959, vid Ullerudsbacken bygga skivhus i 10 våningar med lägenheter om 3 r.o.k. och etagevåningar högst upp. Utsikten över nejden är milsvid och hänförande. På andra sidan Ullerudsbacken uppfördes mellan 1960 och 1966 punkthus, som liksom skivhusen fick fasader med ädelputs (patenterad KC-puts), som var modernt under detta årtionde. På lite längre gångavstånd från tunnelbanan ligger några radhuslängor utmed Rådagatan nära Ågestabron. De var bland de första som uppfördes i området efter ritningar av arkitekterna Axel Grönwall och Ernst Hirsch. De gav ett välbyggt intryck med fasadtegel och skiffertak.
För de stora barnkullarna uppfördes vid Ullerudsbacken 35-45 en låg- och mellanstadieskola, Magelungsskolan, med läkar- och tandläkarmottagning, slöjd- och gymnastiksal och bibliotek. Arkitekt Åke Östin ritade husen och planerade närmiljön 1962-69. Vid Brunskogsbacken byggdes Farsta Strands kyrka med samlingssal.

Utmed sjöns norra strand slingrar sig gångvägen förbi Farsta gårds ägor och bort mot Drevviken genom en frodig strandvegetation. Inbäddade i lummig grönska ligger några till namnet kända villor: Marieborg, Elliotska villan, Dagaborg, Gyllingska villan och Ateljéhuset, byggt 1904 i rik snickarglädje. Ett av de större trähusen, f.d. Rökinda barnhem, byggdes 1916 på initiativ av Stiftelsen Bernströms barnhem. Namnet uttryckte förhoppningen att vistelsen på landet skulle ge friska barn med röda kinder. Hemmet övertogs av Stockholms stad 1948 och har sedan dess i många år inrymt olika slags ungdomsverksamhet. Framme vid Ågestabron ligger Elliots villa, en stor putsad byggnad uppförd av grosshandlare B.S. Elliot omkring 1910. Byggnaden har länge varit behandlingshem.

Den nuvarande bron har sedan 1971 lett trafiken över Magelungen till Ågesta i Huddinge. På östra sidan om bron reser sig ett ståtligt hus i sekelskiftets jugendstil - Ingenjörens hus efter ägaren, ingenjören och uppfinnaren F.D. Lundgren, men även kallat Vilohemmet, då det länge fungerat som sjuk- och vårdhem. Därefter har det använts som ungdomshem. På fastigheten Marieborg strax bredvid låg på 1790-talet ett trädgårdsmästarboställe tillhörande Farsta gård. Den nuvarande villan uppfördes vid sekelskiftet.

Ståtligt på höjden i den kuperade terrängen ovanför strandpromenaden reser sig jugendvillan Dagaborg, ägd av Stockholms kommun och uthyrd för privatboende. Den ljust avfärgade stenvillan har burspråk, festonger och gavelfrontoner allt i den tidens arkitektoniska smak. Vid Fors ån, som avvattnar Magelungen mot Drevviken, finns endast en hög träbyggnad kvar som mellan 1920 och 1933 inrymde tvätteri och torkvind. Flera andra äldre byggnader är sedan länge försvunna. På andra sidan ån ligger några odlingslotter och ett par byggnader, en av dem en funkisvilla från 1930-talet.

Farsta strand är ett attraktivt bostadsområde, som förtätats på 1980-och 1990-talet. Bostads- och servicehus har uppförts alldeles invid T-banestationen, men också på andra håll i stadsdelen. Den senaste utbyggnadsetappen av bostadshus genomfördes under åren 1995-96 i kvarteret Gåsö vid Ullerudsbacken-Magelungsvägen.

Texten är baserad på boken Stockholm utanför tullarna - Nittiosju stadsdelar i ytterstaden, Stockholms stadsmuseiförvaltning och Stockholmia förlag 2003. Författare till avsnittet är Siv Bernhardsson.