Bergius, Anders, 1718-1793

B. var en mångsidigt händig man men torde knappast ha höjt
sig över hantverksstadiet inom någon av de många konstnärliga
verksamhetsgrenar, som sysselsatte honom. Hans i Sverige utförda
porträtt närma sig med sin rokokokaraktär J. H. Scheffels stil;
ett på 1750-talet målat, tämligen respektabelt porträtt av landshövdingen
frih. J. L. von Saltza finnes å Sunnerå. Utom åt
porträttmålning i olja ägnade han sig under Göteborgstiden åt tillverkning
av gyllenläders- och vaxdukstapeter samt åt att enligt en
av honom själv uppfunnen metod »på spegelglas, efter chinesiska
sättet, avskildra dem som härtill (funnos) hogade». Då sistnämnda,
i kineseriets tid synnerligen populära konstarten idkade han även
under senare perioder av sitt liv. I Köpenhamn upptogs hans tid
synbarligen till stor del av experiment på tavelrestaureringens område;
1771 erhöll han det K. danske landhusholdingselskabs
silvermedalj för en av honom uppfunnen rentoaleringsmetod, vilken
han under sin sista vistelse i Danmark dock utan resultat sökte
överlåta på den danska konstakademien. Hans mest betydande
verksamhet föll dock under hans tioåriga vistelse i Norge, där
han med sin tekniska rutin och smidighet ej hade svårt att göra sig
gällande bland de enkla skråmålare, som bestredo porträttbehovet.
Ett större antal av hans arbeten från denna tid finnas bevarade,
de flesta återgivande medlemmar av de inflytelserika bergensiska
patricierfamiljerna. »Det är ingen högre kvalitet ¿ varken i måleriskt
eller andligt hänseende ¿ som B:s' porträtt bjuda på.
Han är en hantverksmässig konterfejare snarare än en medveten
konstnär. Men han uppfattar människorna med gemyt och har i
sina goda ögonblick skildrat dem med en viss fästlig bravur och
beaktansvärd dekorativ verkan» (C. W. Schnitler). Källa: Svenskt Biografiskt lexikon.