"Förstamajstämma vid Byastenen
Sammanslutningar och organisationer har det funnets i alla tider ända sedan den gråa forntiden. Den första sammanslutningen var naturligtvis familjen, men när denna ökats med söners och döttrars i sin tur bildade familjer, är det ju klart att det all a slöto sig samman och bildade härigenom ett större samfund. På så sätt uppstod säkerligen byalagen i vårt land. Det är givet att det vid bildandet av dessa samhällen det ej var så noga med ordningen och planmässigheten vid denna bebyggelse, var och en uppförde sitt hus eller sin gård där det bäst passade sig för honom och hans familj. Denna brist på en enhetlig plan spåras ännu i våra gamla bysamhällen. Den odlade jorden jemte naturlig ängsmark delades upp mellan familjerna dock så, att beträffande den odlade jorden, var och en hade en bredare eller smalare remsa av de närmast byn liggande ”ingagerna” och för resten ett stycke utmark som var mera avlägsen från byn. Sanka eller stenbundna marker som voro svåra att odla användes som betesmarker om sommaren, dessa betraktades som allmänning d.v.s var och en av byns djurägare hade rätt att där utsläppa sina djur på bete. Unders dessa samhällens tillkomst och utveckling inställde sig rätt tidigt behovet av vissa ordningsföreskrifter för sammanlevnaden och behovet av en styrande makt inom samhället, då utsågs en som skulle vara den ledande inom byalaget och hans titel blev ålderman, dock skulle avgörandet av viktigare frågor ske på gemensam stämma för hela byn. Årets viktigaste stämma blev förlagd till den förste Maj. Då skulle räkenskaperna för det gångna året genomgås och ansvarsfrihet beviljas, derjemte skulle val av ålderman företagas, ävensom val av ”byahöre”, jemte andra frågor som kunde förekomma, såsom klagomål över förseelser mot hävdvunnen rättsordning, brott mot gänse seder och bruk m.m. Dessutom vid denna stämma nytillkomna eller inflyttade erlägga stadgad välkomna, denna bestod i brännvin, ett större eller mindre kvantum, beroende på hemmanets eller jordlottens storlek, till vilket de blivit ägare. Minsta kvantiteten som erlades var ett stop d.v.s. en halv kanna (två tredjedels liter) och detta gällde för ett ”gadehus” eller ”husmanshus”. Brännvinet tvillnades (trattades) på ett mindre träankare för att sedan efter den egentliga stämmans slut förtäras av alla deltagarna. Vidare uppbars stipulerade böter för diverse förseelser som påtalats under året, för skadegörelse eller egenmäktigt förfarande vid byalagets gemensamma tvättställe, grustäkt, lertäkt, vattnings ställe, flis brott eller annan för byalaget gemensam egendom. Dessa böter upptogos i penningar och för dessa influtna medel inköptes ägg, bröd och smör, som tjenade som tilltugg vid supandet. Alla stämmor kungjordes genom tutning i byahornet, detta kunde vara tillverkat av ett ovanligt stort oxhorn, men i somliga byar förekommo horn av koppar eller messing. Ljudet av ett byahorn hördes ganska långt, dock berodde det mycket på den tutandes förmåga att traktera detsamma. Utom vi sammankallande till stämma användes hornet till att sammankalla till snöskottning i vintertid. Denna sed har i vissa byar ägt bestående ända in i senaste tiden, eller tills vägstyrelserna övertogo även vinterväghållningen.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
