plansch, skolplansch, Äldre järnålder fimbulvinter

Historiska bilder: Äldre järnåldern (Fimbulvinter). M. hängare och hörnskydd. Skadad vid hängaren.
Nr. 291.
Efter en målning av Nils Asplund (1938).
Tryckt: Bengtsons Lit. AB. Stockholm.
A.-B. P. A. Norstedt & Söner, Stockholm.

Text på baksidan (interpunktion anpassad för att läsas utan textformatering): Nordiskt landskap under klimatförsämringsperioden (»filmbulvintern«) i den förromerska järnåldern.
Tidsskedets namn: Med hänsyn till kimatet - subatlantisk tid, med hänsyn till den mänskliga kulturens utvecklingsstadium - den äldre järnålderns förromerska del (arkeologisk under-indelning: yngre Hallstatt-tid - äldre Laténetid).
Tid: 500-200 f. Kr.
Klimat: Under det sista halva årtusendet f. Kr. synes över hela norra och mellersta Europa ett väsentligen försämrat klimat ha rått. Råkalla somrar, starkt ökad nederbörd, stigande grundvatten , ny tillväxt av de under föregående varma perioder uttorkade mossorna utgöra betecknande drag i den bild av tidsskedet, som studiet av torvmossornas avlagringar skänkt oss. Många forna mossar eller sjöar på vilja skog vuxit upp, fylldes med vatten, träden dogo, men stubbarna bevarades i nya mosslager och påträffas ofta av torvuppläggare i mossarna eller av fiskare och andra långt ute på den nutida sjöbottnen. Särskilt i Schweiz ha undersökningarna i Alpområdet givit vid handen, att dessa klimatiskt ogynnsamma förhållanden medfört en betydande förändring av livsvillkoren för såväl människor som djur och växter. Då nu i Norden ett förvånansvärt ringa antal fynd av gravar, huslämningar o. d. kommit i dagen från denna tid, har man trott sig kunna dra den slutsatsen, att många bygder i Norden nu blivit mer eller mindre avfolkade. Nya iakttagelser tyda dock på , att bebyggelsen aldrig helt avbrutits häruppe. Men att betydande utvandringar ägt rum från Norden under århundradena närmast f. Kr. står dock fast (burgunderna från Borgundarholm (Bornholm), vandalerna från Vendsyssel, Jyllands nordspets, rugierna från det västnorska Rogaland, goterna från Östergötland-Västergötland). Minnet av denna hårda tid synes t.o.m. ha levat kvar i nordbornas tradition, såsom sägnen om fimbulvetr, 'fimbulvintern': den fruktansvärda vintern (uttrycket bevarat i en Eddasång, »Sången om Vaftrudner«, där den vise jätten prövas av Oden med frågan: »Vad lever kvar av människor, då den frejdade fimbulvintern råder i världen? « Här är det fråga om, den stora vintern för Ragnarök.)