skolplansch, plansch, Gatuliv under medeltiden

Historiska bilder: Gatuliv under medeltiden. M. hängare och hörnskydd.
Nr. 336.
Gunnar Saietz A.-B., Stockholm

Text på baksidan: Gatuliv under medeltiden.
Det är torgdag i den lilla medeltida staden. Genom alla portar har omnejdens lantfolk kommit med sina vagnar och varor. Men även stadens egna hantverkare vilja visa, vad deras konstfärdighet åstadkommit. Till höger på bilden se vi en skymt av den pågående kommersen. En av stadens fäder undersöker just, att den salubjudna spannmålen är fullgod vara, medan bonden med mössan ödmjukt i hand avvaktar resultatet. Blir detta tillfredställande, får försäljningen börja, och vågen längre till höger kommer till användning. Äro däremot varorna förfalskade, skämda eller dylikt, bli de brända å stadens torg eller på annat sätt förstörda.
Då och då kommer de kringliggande borgarnas damer och herrar till häst in till staden. Icke sällan välkomnas de av stadens fäder vid särskilda ceremonier. Till vänster tittar en riddare från värdshusets fönster ner på det brokiga folklivet. Icke bara värdshusvärden utan även hantverkarna sätta upp skyltar, ofta försedda med en lustig vera för att locka dit folk. - Nere på gatan till vänster vädja några krymplingar, till vilka en pilgrim sällat sig, till medmänniskorna barmhärtighet. Mitt på bilden går borgmästaren omkring, prydd med silverbjällror och följd av två gendarmer, för att tillse att allt förlöper korrekt.
Mindre vanligt i de medeltida städerna är att gatorna såsom på denna bild, äro stensatta. När därtill kommer, att invånarna betrakta gatorna som sin privata sopplats och avskrädeshög, förstår man, att den allmänna hygienen lämnar åtskilligt övrigt att önska. Renhållningen ombesörjes i någon mån av de bjällerförsedda svinen. Borgarna idka lantbruk, och kor och svin få gå fritt omkring på gatorna, dock icke nattetid. Under den varma årstiden måste kreaturen föras ut på malmarna, d. v. s. till stadens omgivningar.
Torget inramas till höger av rådhuset. Bortom madonnabilden och lyktan synes kåken. I halsjärn och fotkedja (se bilden) utställdes missdådaren och avstraffades med att »mista huden», d. v. s. spöslitning, eller i svårare fall med öronens förlust. Avrättningar med svärd ägde också understundom rum på torget. Galgbacken åter låg ofta i stadens utkanter.
Till vänster äro privathus, dels av sten, dels och vanligen av trä. Husen vända av utrymmesskäl gavlarna åt gatan. Ibland låter man övervåningen skjuta ut ett stycke, så att det inneboende rentav kunna räcka grannarna handen tvärs över gatan. Kraven på ljus och luft äro ännu okända. Ofta sättas träluckor för fönstren, och gatubelysning saknas praktiskt taget helt. Husen stå dock i regel ej tätt intill varandra utan ha mellan sig ett prång, där regnvattnet kan drypa ner.