Förarutbildning. Milregnr: 4554

Infanterikanonvagn 91

(text inom "" från Wikipedia)

Design
"Vagnen byggdes för att ge infanteribrigaderna ett mobilt pansarvärns- och understödsvapen. Vagnen är byggd i helsvetsat stål och är amfibisk. Huvudvapnet är en 90 mm lågtryckskanon som utvecklades av Bofors. Resultatet blev en kanon som var lättare och gav mindre rekyl än en konventionell stridsvagnskanon. Nackdelen var att man inte kunde utnyttja underkalibrig ammunition utan fick nöja sig med pansarspränggranater för bekämpning av fientliga pansarfordon. Mot oskyddad trupp användes vanliga spränggranater. Genom att förse vagnen med laseravståndsmätare och ballistikdator ökades sannolikheten för träff med första skottet. Besättningen bestod av fyra personer, vagnchef, skytt, förare och laddare."

Användning
"Ikv 91 ingick i Norrlands- och infanteribrigadernas bandpansarvärnskompanier. Användningsområdena var dels att direkt understödja skyttekompaniernas anfall, dels att agera som brigadens operativa manöverenhet genom snabba förflyttningar och överraskande eldöverfall på egen hand. Bandpansarvärnskompanierna utbildades vid Skaraborgs regemente (P 4), Södermanlands regemente (P 10) samt Norrbottens regemente (I 19/P 5). Åren 19941995 utbildades även ett bandpansarvärnskompani vid Västerbottens regemente (I 20). Under en period ingick även bandpansarvärnskompanier i Södermanlandsbrigaden (MekB 10), en mekaniserad brigad som sattes upp av Södermanlands regemente (P 10). Dessa ersattes dock senare av stridsvagnskompanier med Centurionstridsvagnar."

I början av 2000-talet avvecklades Ikv 91; pansarskyddet var för dåligt och kanonen var vid det laget helt otillräcklig mot de pansarfordon som förekom i omvärlden.

SRBA -- Södermanlands Regementes Bildarkiv, Arsenalen.