Docka

Flickdocka med huvud och händer snidade av päronträ. Ögon, ögonbryn och läppar samt ett kortklippt hår med sidbena, är sedan ditmålade. Kroppen är av tyg och stoppad med bomull. Hon är klädd i en längre ljusblå sidoknäppt bomullsskjorta med vida ärmar och över detta en kort svart kypertvävd ylleväst med öppning mitt fram, med tre soutageknappar och öglor, samt en ståkrage. Västen är fodrad med blått bomullstyg. Under skjortan har hon långa tvådelade byxor av bomullstyg med tryckta blomformer i rosa, svart och rött på vit botten, kantade nertill med beige kantband. Byxbenen är hopdragna nertill med rosa silkesnoddar. Under långskjortan har hon en kortare vit bomullskjorta. På fötterna har hon svarta tygskor med grå sula. Fram till 1914 tillverkades fötter och skor av tyg, därefter tillverkades även dessa av päronträ.

Likande dockor finns bl a på Victoria & Albert Museum of Childhood (numera Young V&A, se Wilson ,s.70ff , s.81, bild s.78). Mer om Door of Hope Mission i pdf-fil under Referenser nedan.

En kinesisk flickdocka med största sannolikhet tillverkad 1901-1914 på The Door of Hope Mission, Shanghai, och som tillhört Judith Hultqvist, missionär i centrala Kina 1916-1938. Enligt givaren Inger Samuelsohn (gift med Judiths systerson) fick Judith en gåva av en relativt förmögen kinesisk kvinna under sin missionstid i Kina, som tack för att hon hjälpt henne. I gåvan ingick förutom denna docka även en hankinesisk damjacka (M 67846), en modernare damjacka (M 67847), en hankinesisk damkjol (M 67848), en liljefotssko (M 67849) samt en pojkdocka (M 67) vilka samtliga nu också har donerats till Smålands Museum. Mer information om Judith Hultqvist finns nerskrivna av Inger Samuelsohn och ligger som pdf-filer under Nerladdningar/Länkade filer nedan. Där finns också utskrifter ur Judiths brev hem till Sverige.

Allmänt om denna speciella docktyp, samt sist allmänt om barnkläder :

Dockan är med största sannolikhet tillverkad 1901-1914 på The Door of Hope Mission, Shanghai, en välgörenhetsinrättning skapad efter boxarupproret 1901 av fyra protestantiska kvinnliga missionärer (en episkopal, en baptist, en metodist och en presbyterian) och en kinesisk kvinnlig missionär för att hjälpa och ge en fristad åt fattiga unga kvinnor, en del så unga som 5 år. Unga kinesiskor var på grund av sin traditionellt mycket låga status en väldigt utsatt grupp i den tidens Kina. Familjerna satsade endast på sönerna som skulle bo kvar och hjälpa föräldrarna när de blev gamla. Flickorna förlovades ofta bort så tidigt som möjligt, en del såldes och köptes som slavar eller som konkubiner och prostituerade. På The Door of Hope fick de lära sig läsa och skriva. De fick även arbete med att sy upp och klä dessa dockor, ett arbete de fick lön för. Dockorna tillverkades i många olika variationer och skulle föreställa kineser från olika kulturer, klasser och åldrar. Huvuden och händerna snidades för hand av päronträ av manliga träsnidare, med ett individuellt och personligt utseende på varje. Endast hår, ögon, ögonbryn och läppar målades dit. Dessa fästes sedan till kroppar av tyg stoppade med bomull. Varje docka fick sedan en egen dräkt beroende på etnisk och social grupp, ålder, kön som de unga kvinnorna sydde upp. Dockorna blev så småningom eftertraktade samlarobjekt för västerlänningar och finns representerade på flertalet museer runt om i världen.
Uppgifterna kommer från Dolls Magazine May 1, 2007 om Door of Hope Mission, för mer information se utdrag och webbadress i pdf-fil under Referenser nedan.

Kinesiska barnkläder var ofta små kopior av de vuxnas vardagskläder förutom att de ibland hade dekorerade väskor, knappar, skor med finurliga små motiv av bl a djur. Det senare gällde dock främst pojkarna som ansågs vara familjens framtid och skulle bo kvar hemma och försörja föräldrarna och så småningom bilda egen familj där. Eftersom flickorna skulle giftas bort med en hemgift så lade föräldrarna inte lika mycket kraft på att pryda deras kläder eller på att skydda dem som med sönerna, och de bar oftast enklare odekorerade kläder utan smycken. Annars var pojkars och flickors dräkter relativt lika med delade byxor, med öppen gren främst för de mindre, under en jacka. Jackan blev med åldern längre för att till slut bli lika lång som de vuxnas överjacka. Under kläderna bar mindre barn alltid en bröstlapp så som de vuxna kvinnorna gjorde.
Annars kan man särskilja de hankinesiska barnen främst genom hårstilen. Barnens hår rakades alltid vid en månads ålder, sannolikt ursprungligen som en reningsritual efter födseln, men även för att få en kraftigare hårväxt. Alla män/pojkar var tvingade av manchu regimen att raka hela framdelen av huvudet med allt långt hår samlat i en fläta/piska där bak (queue). Ofta var håret i pannan struket åt sidan i små hårtestar som bands ihop vid tinningarna eller snoddes som knutar. De hankinesiska flickornas hårstil var inte reglerad som för pojkarna.