Shiva

Shi´va [çi´va], Śiva (sanskrit, eg. 'den milde', 'den nådige'), Siva, en av hinduismens mest betydelsefulla gudar, även kallad bl.a. Maheshvara, Mahadeva, Hara, Pashupati. Den historiske föregångaren till S. var den vediske guden Rudra. S. är föremål för bhakti och en utbredd kult. Av sina anhängare (shaiva) betraktas han som en frälsande Gud, både upphöjd över och närvarande i världsalltet. I myterna framstår S. som samtidigt asketisk och erotisk, skoningslös och fylld av nåd; han är läraren och yogin, han besegrar Begäret (Kama) och Döden, han förintar demoner och näpser gudar och brahmaner.

S. framställs gärna som en asket och med dennes lätta dräkt. Hans (röda) kropp är insmord med vit aska, medan halsen är blå (sedan han räddat världen genom att dricka ett förintande gift). Bland hans flätor, uppbundna på huvudet, återfinns dels månskäran, dels flodgudinnan Ganga (Ganges). Hans panna pryds av hans tredje (vertikalt ställda) öga; runt halsen bär han ett radband av rudrakshanötter. Bland de föremål som avbildas i hans händer finns treudden (trishula), yxan, damaru-trumman, och kraniet. S. framträder i bildkonsten i en rad former knutna till olika myter, t.ex. som Nataraja ('dansens konung'). Han avbildas också som en "halvkvinna" (Ardhanari), varvid vänstra kroppshalvan är hans gemåls.

S:s hustru är Parvati (Uma, Sati). Hon betraktas ofta som S:s kraft (shakti). Som S:s söner räknas Skanda och Ganesha. S:s riddjur (vahana) är tjuren Nandin, som alltid finns avbildad på S:s kultplatser. I kulten markeras S:s närvaro av hans symbol (linga). Askan som fördelas i kulten symboliserar hans välsignelse. Genom att med aska måla tre parallella streck bl.a. i pannan markerar man shivaitisk identitet. S. uppträder i gudatriaden Brahma-Vishnu-Shiva (skaparen-uppehållaren-förstöraren). (2009-10-20 Nationalencyklopedin, Lång
http://www.ne.se/lang/shiva)