Puyi

Aisin Gioro Puyi eller Pu Yi (kinesiska: 溥儀, Pǔyí) född 7 februari 1906 i Peking, död där den 17 oktober 1967, var Qingdynastins och Kinas siste kejsare.
Han regerande från 2 december 1908 under sin fader Zaifengs förmyndarregering och hans regeringstitel Xuantong (kinesiska: 宣統), vilket han också är känd under, kungjordes på det kinesiska nyåret den 22 januari 1909. Efter Xinhairevolutionen tvingades Puyi abdikera den 12 februari 1912 och avstå från sina anspråk på att vara Kinas kejsare, men behöll nominellt sin titel som Qing-dynastins kejsare och överhuvud över kejsarklanen Aisin Gioro fram till 5 november 1924, då krigsherren Feng Yuxiang fördrev honom från Förbjudna staden.
Pu Yi som kejsare av Manchukuo
Han var även regent i den japanska marionettstaten Manchukuo från och med 9 mars 1932 till och med 15 augusti 1945, från 1 mars 1934 såsom kejsar Kangde (康德皇帝). Efter Japans kapitulation hamnade han först i sovjetisk fångenskap 1945–1950 och sedan i kinesisk 1950–1960 innan han släpptes.
Puyis kejsarinna var Wanrong (klannamn: Gobulo) men han hade flera fruar (konkubiner) jämte henne. Dock erkändes endast hon som gemål av Folkrepubliken Kina (men då var hon sedan länge avliden). Efter att Puyi genomgått omskolning började han arbeta som trädgårdsmästare och gifte om sig med en sjuksköterska. 1964 blev han medlem i Kinesiska folkets politiskt rådgivande konferens, vilket han förblev fram till sin död.
Puyi avled av cancer 1967 i Peking. Han begravdes som en vanlig medborgare i Kina och saknar därför det traditionella begravningsnamnet som alla tidigare kejsare hade.
Utanför Kina är Puyi i dag antagligen mest känd genom Bernardo Bertoluccis film Den siste kejsaren från 1987, som baserades på Puyis (spökskrivna) självbiografi. (wikipedia, 2013-04-04)