Johan Printz, ursprungligen Johan Björnsson, född 20 juli 1592 i Bottnaryd i Småland, död 3 maj 1663, var en svensk militär och ämbetsman. Åren 1642–1653 var han guvernör över Nya Sverige.
Johan Björnsson föddes i den lilla socknen Bottnaryd, på gränsen till Västergötland, som son till kyrkoherden Björn Hansson och Gunilla Svensdotter (Putt). Printz studerade inledningsvis i Jönköping och senare vid gymnasierna i Skara och Linköping, varifrån han kom till Rostocks universitet, där han skrevs in 1618.
År 1642 utsåg Axel Oxenstierna Printz till guvernör över Nya Sverige, och efter att ha adlats med namnet Printz avseglade han med skeppen Fama och Svanen[förtydliga] till Nya Sverige (här medföljde även Sven Skute) via Portugal, Kanarieöarna och ön Antigua där de firade jul. Under sista etappen passerade stormar, och de anlände till Fort Christina i februari 1643 med skadade skepp. Han anlade forten Fort Nya Göteborg (nuvarande Tinicum) och Fort Nya Korsholm, ett skeppsvarv och en träkyrka. Av indianerna fick den korpulente Johan Printz namnet Storbuken.