figur, skulptur

Citipati, tib. dur khrod bdag po, "Likbålets Herre" eller Shmashânapati, "Begravningsplatsens Herre"

Pekingkatalogen: Citipati, tib. dur-kbrod bdag-po

Kropp: Vitt skelett med rosa chatteringar, två armar, två ben, ett huvud i form av ett grinande kranium med en tredje ögonhåla i pannan, skallkrona med röda rosetter i sidan, runt halsen en flikad blå krage, kring höfterna ett guldmönstrat rött ländkläde, kring midjan ett gyllene bälte med rosett.

Mudrâ och attribut. Höger hand karanamudrâ med danda (kraniekrönt stav), vänster hand med kapâla.

āsana: Câpasthâna/ardhaparayankâsana, ¿pil-båge-ställningen¿, med höger ben lyft dansande på enkel mörkgrön lotussockel med röda kronblad och röd ovansida med tecknade fladdermöss, molnformationer och lyckotecken i guld.

Komplett

Färgförluster: Kraniets panna, höger överarm , höger fot och knä, vänster ben, sockelns nederkant, kraniekrönta stavens skaft, skallkronan.

Skador: Spricka höger underarm. Figuren nedtryckt.

Material: Målad driven koppar.

Ålder och tillverkningsort: Ca. 1900, Mongoliet eller möjligen ateljé i Peking för mongolisk marknad.

Försluten med bottenplatta, ej fylld.

Citipati, "Likbålets Herre", väktare av begravningsplatserna, uppträder vanligen som ett par - ett manligt och ett kvinnligt skelett avbildade i dansande ställning. Vanligen återfinns de avbildade på målningar, ofta med armar och ben inflätade i varandra. Mer sällan framställs de som skulptur var för sig. De utgör bl.a. det skräckinjagande följet till dödsguden Yama och Sarvabuddhadâkinî, och ges också en roll i de tibetanska mysteriespelen, de s.k. cham-danserna.
Citipati anges som fiende till alla tjuvar. Enligt traditionen var det Citipati som invigde tantrikern lui pa i Cakrasamvaramandala.

Bunce, F.W. 1994, s 107
Ashencan,D., Gennady, L. 1995, s 50
Lavizzari-Raeuber, A.1989 (1984), s 211
Gordon, A. 1960 (1939), s 95
Frédéric, L. 1995, s 254
Essen, G-W., Thingo, T.T. 1989, 2, s 201
Grünwedel, A. 1900, s 171, 172, 174, 214
Chandra, L. 1988, nr 911, 2456,