båge

Båge "linákw, från Tony Wentworth, Shawnee (generalkatalogen).

Prärieindianernas traditionella vapen för jakt och strid var pilbåge, spjut, lans och klubba. Enligt viss arkeologisk litteratur kom pilbågen i användning hos Nordamerikas indianer omkring 300 - 500 e.Kr., alltså ganska sent om detta är korrekt.

Prärieindianernas pilbågar var ganska små. De gjordes av olika slags träslag eller av horn. Bågen av horn var emellertid mindre vanlig och förekom främst hos shoshone, crow, blakcfeet, néz percé och cheyenne.

Pilarnas längd stod i proportion till bågens längd. Vanligtvis hade de tre styrfjädrar. Spetsarna tillverkades av sten, ben, horn och senare av metall.

Pilbågen var för kortare avstånd effektiv och kunde "laddas om" snabbt. de flesta prärieindianer höll pilen med pekfingret och mellanfingrarna. Till skillnad från gevär och deras "knall" kunde man med pilbåge missa ett byte och ändå skjuta ytterligare pilar. Trots att prärieindianernas pilbågar var ganska korta hade de en ansenlig kraft. En pil kunde gå helt igenom en buffel. Den korta bågen var dessutom praktisk till häst.

Med tiden kom pilbågen emellertid att allt mer kompletteras av gevär. Det låg dels mer prestige och status i att ha gevär. Med "repetergeväret" (repeating rifle) kom den verkliga förändringen. Den snabba omladdningen gjorde det till ett överlägset vapen vid till exempel (buffel-)bisonjakt samt vid strid./SB, ASH