leksak, docka

Dockor som samlarobjekt.
Dockor behöver inte vara dyra att köpa och har sedan länge varit populära att samla på, både av vuxna och av barn.
Dockor kan delas in i flera kategorier: bl.a. de som tillverkas enskilt för hand - t.ex. de som tillverkas av barn för eget bruk och de som tillverkas av anhöriga för familjens barn; de som ingår i religiös uppfostran; de som tillverkas för avsalu som souvenirer; de som återger ett folks typiska klädedräkter eller har ett annat etnografisk innehåll; de som är massproducerade, tillsammans med en mängd tillbehör, i mindre fabriker.
Personer, som tillhör Mexikos många olika indianfolk, tillverkar gärna dockor för avsalu till turister. Det ger ett tillskott i hushållskassan, dock ej så stort.
Dockan från otomi, ett indianfolk i delstaterna Hidalgo och Querétaro, är typisk i sitt ganska enkla och ”gulliga” utförande. Men ”zapatistadockorna” från Chiapas, där flera mayaindianska folk bor, har ett klart politiskt innehåll, vilket syftar på det uppmärksammade indianupproret i Chipas 1994. En ledargestalt var den mystiske, mörkklädde och maskerade Subcommendante Marcos. (Brunius 2013)