Träsnitt av Kobayashi Kiyochika (1847–1915). Propagandaträsnitt mot Kina i samband med Sino-japanska kriget (1894–1895), serien kallas Länge leve Japan. Hundra segrar, hundra skratt. Serien innehåller längre textstycken skrivna av Koppi Dojin (”Mästare skinn och ben”, pseudonym för Nishimori Takeki, 1861–1913). Ur donation av Jan Myrdal, för mer om bilderna se publikationen De hundra skratten: japanska träsnitt som maktens bildspråk av Lars Vargö och Jan Myrdal (inledning av Petra Holmberg). 2011.
Bilderna skildrar fienden, kineserna, ur ett avhumaniserande och rasistiskt perspektiv.
Översättning av Lars Vargö:
Råttorna i säcken
Den fega musen som jagades av katten verkar helt förbryllad. Den kunde ibland tänka, ibland inte, men när den pep ”jag är lojal” var det bara en läpparnas bekännelse. I själva verket finns det inte en enda mus som är lojal.
A: ”Den här hösten är det en fråga om att överleva eller försvinna. Det är nog inte mycket annat att göra än att rulla ihop svansen och fly härifrån för allt vad man förmår.”
B: ”Det är knappt så jag tror mina öron när jag hör dig prata så. Man kan ju bli uppäten. Han kan ju bita bort huvudet från den här kroppen …”
C: ”Jag vet inte jag. Hade man varit ett vildsvin hade det kanske varit annorlunda. Då hade vi kunnat rusa framåt mot fienden utan att tänka. Men det är inget som vi möss klarar av. Vi får göra som fursten som inte närmar sig något som är farligt och i första hand tänka ut något sätt att rädda livhanken på.”
Nåja, hur är det egentligen? De kan hålla på och diskutera bäst de vill med sina pipiga röster. När den stora katten hoppar fram blir de alla förvillade och förvandlas till gratisgåvor: ”En liten gåva från det enkla Kina”.