byxa

Byxor av typisk japansk form som knyts runt midjan, avsmalnande nertill. Indigofärgade bomullstyger. Sannolikt sent 1800 - tidigt 1900-tal.

Det ursprungliga sammanhanget för boro var de fattiga ekonomiska förhållandena i framförallt norra Japan under Edo-perioden (1615-1868) och in i modern tid. På grund av det kalla klimatet kan befolkningen inte odla bomull där. De tygbitar som invånarna köpte från handlare (via skepp söderifrån, från 1892 via järnvägen norrut) användes och syddes ihop till hemmatextilier och plagg som lappades och lagades i flera generationer av kvinnorna. Lagningen skedde genom en förstygnsteknik kallad sashiko för att förstärka, försköna och förlänga livet på tyget.

Konceptet i sig påminner om den japanska estetiska teori som finns bland annat i teceremonin (begreppet wabi-sabi) samt en sorts moral, vilket märks av begreppet mottainai ("slösa inte").

Boro har på senare år blivit ett mycket populärt samlarobjekt och börjat ställas ut på museer och användas i modeplagg.
Se artiklar i t ex Väv nr 4, 2016, Hemslöjd nr 4, 2018, Hemslöjd nr 4, 2019. /PH