- Föremål -, silbbaráhká (saL) , silpehaelsie (saS), silverkrage

Silverkrage i blått kläde med röd klädesbård vid bröstöppningen. Ståndkragen har tennbroderier i form av elva raka, vågräta linjer på rött och blått kläde samt ett triangulärt bakstycke fastsytt i nacken. Kragen är kantad med rött ylletyg. På ståndkragen finns, på vardera sidan om öppningen, flera silverkulor med lövhängen och Anna‑monogram. Vid halsöppningen sitter mindre spännen med hängen på båda sidor. På vardera sida om öppningen finns sedan två större spännen, uppbyggda av två rombiska delar med en halvkula i mitten samt lövhängen. Hängen saknas vid vissa fästpunkter. Kragen är vidare dekorerad med två rader fyrkantiga beslag, dels med tretornsmotiv, dels med blomstermotiv i mitten. Samtliga beslag har slagen kantdekor och två silverringar hängande i nederkant. Därtill finns två rader Maria‑maljor med hängen i form av Maria‑monogram.
De fyra större spännena är stämplade. Minst två typer av stämplar förekommer: en svårläst (eventuellt kattfot) och en med initialerna LS (alternativt LB). Stämpeln kan möjligen knytas till silversmeden Lars Söderström (verksam 1815–1834) i Umeå (se Phebe Fjellström, Lapskt silver, s. 61).

Silverkragen har tillhört Maria Beata Persson (1884-1965), Ammarnäs, Sorsele. Hon var trolovad med Johan Sigfrid Larsson (1875-1934), med vilken hon fick dottern Ingrid Edit Larsson (född 1917-08-10). Då Johan Sigfrid Larsson avled innan paret hann gifta sig kom silverkragen, som var avsedd som bröllopssmycke, aldrig att användas som sådan.

Kragen såldes 1939 till Etnografiska avdelningen vid Göteborgs museum av Maria Beata Persson, efter förmedling av Ernst Manker. Ursprungligen begärdes 500 kronor, men inköpssumman fastställdes till 250 kronor efter att intendent Walter Kaudern bedömt föremålet som mindre värdefullt för museet, då smyckesdelarna och ståndkragen sytts på nytt kläde (se korrespondens 3 april 1938 och 11 april 1939).

Ett fotografi finns, tagen av Robert Lundgren, där Maria Beata Persson bär silverkragen tillsammans med sin trolovade Johan Sigfrid Larsson.

Silverkragen visades i salen för de lapska samlingarna vid Etnografiska avdelningen på Göteborgs museum 1939 (se fig. 1 och 20 i årsberättelse 1939–1940).

Om samiskt silver:

Samernas skinnhandel ökade under medeltiden och med det kom även omfattande kvantiteter av silverföremål in i den samiska kulturen. Silvret, liksom de färggranna importerade tygerna som nu fick sitt inträde i samhället, var ett sätt att anlägga överskottskapitalet från skinnhandeln i en hållfastare form. Silvret var i form av smycken och bruksföremål, lätt att bära med sig. Det var vackert och gav skönhet och status till bäraren och dennes familj, samt kunde i nödtider bytas tillbaka till basvaror som mat. År 1559 motsvarade en 3-lods silversked värdet av två järvskinn. (Fjällström, 1985: 504) Det var inte samerna själva som bearbetade silvret (eller kopparn och mässingen) till smycken, utan de gav grannfolkets finsmeder i uppdrag att utforma föremålen efter deras föreställningar. I och med att metallen i den förkristna religionen ansågs besitta magiska krafter, förvånar det inte att man finner symbolik som härstammar från den gamla samiska naturreligionen i just silverföremålen. Även att silvret gavs som gåvor i samband med de kristna ceremonierna, som vid dop, frieri (brudgåva) och bröllop, har sitt ursprung i den gamla naturreligionen.

För en förklaring om metallens religionssymboliska betydelse i de gamla ritualerna läs: ”Trolltrummans hemlighet. En socialantropologisk rekonstruktion av samernas förlorade naturreligion” av Saga du Nord.
För det samiska silvrets historia läs ”Lappskt Silver” av Phebe Fjellström.

Relaterade sökningar:
Register: [alla] FOLNAM: samer OBJTXT [innehåller]:
silver
silverkrage
smycken och kroppsprydnader
rituella-religiösa föremål
handel och varuutbyte

Smycke till silverkrage: 1939.56.0013, 1939.70.0129, 1939.70.0364, 1939.73.0001 (silverkrage), 1941.05.0001, 1942.02.0001, 1942.02.0002.

Referenser:
s. 481-505 i Phebe Fjellströms bok Samernas samhälle i tradition och nutid. Nordstedts förlag: Stockholm, 1985. ISBN 91-1-853222-5)
Saga du Nord: Trolltrummans hemlighet. En socialantropologisk rekonstruktion av samernas förlorade naturreligion)
Phebe Fjellström: Lappskt silver. Almqvist & Wiksell, Uppsala, 1962.

(av Madeleine Stirnimann, socialantropolog, VKM Göteborg, 2010)

Maria‑maljor är maljor försedda med Ave Maria‑monogram, en symbol för Jesu mor. Monogrammet består av ett gotiskt M, ofta krönt. Maljan är en vanligt förekommande smyckesform i såväl nordiska folkdräkter som i samiskt dräktskick (Silvermuseet 2026).
Maria‑maljor är ett exempel på kristen symbolik. Samtidigt har det tolkats att de i samisk kontext kan ha fungerat som en typ av religiös kod, där jungfru Maria associerats med den samiska gudinnan Sáráhkká. På motsvarande sätt har S:ta Anna, Marias mor, kopplats till Maadteraahka, Sáráhkkás mor (Rydving 2026).