Studsare m/1815-20

Grupp E II
Loppets rel. längd 41 kal. Räffelstigning 1 varv på 99 cm. Kulans vikt 30,6 g. Krutladdningens vikt 8,3 g. Kulans diam. 17,5 mm.

Den brungjorda pipan har åttkantigt, 23,1 cm långt kammarstycke, men det långa fältet är runt. Framtill avslutas kammarstycket av en dubbel avsats. Det båtformiga, 21 mm långa mässingssiktet sitter 9,4 cm bakom mynningen.
På pipans undersida 32 mm bakom mynnigen sitter en 17 mm lång bajonett- klack. En kraftig stötklack, som till största delen är infälld i näsbandet och framstocken, sitter 65 mm bakom mynningen.
Svansskruven har ej stjärt, som ersättes av ett särskilt, från svansskruven skilt beslag, "svansjärnet". Svansjärnets synliga del har samma form som en svansskruvsstjärt, men framtill avslutas svansjärnet av i rät vinkel nedböjd "skiva". Skivan har kammarstyckets yttre form och fortsätter så att säga detta samt är inpassad i och avslutar piprännan. Svansjärnet fasthålles av den nedifrån isatta korsskruven.
Svansskruven har i kärnlinjens förlängning en uppåtvänd, kraftig hake. Skivan har i mitten en motsvarande urtagning, i vilken sistnämnda hake skulle inpassas.
Upptill på svansjärnsskivan finns ett lågt ståndsikte, för 200 fot, framför detta en framåt fällbar, siktklaff för 600 fot och bakom ståndsiktet en bakåt fällbar siktklaff för 1000 fot.
Loppets bommar är vid mynningen avfasade eller avrundade, varigenom kulan med fetlappen kom att ligga stadigare i mynningen och lättare kunde nedföras med laddstocken. Kalibern måste därför mätas några millimeter bakom mynningen.
På pipans översida finns krönt NT, TS och FM, på vänstra sidan otydlig stämpel, sannolikt GE, på undersidan 433, 2, P och 2. På pipans bakplan 433.

Låset är brungjort och liknar infanterigevärslåset m/1815, men är mindre. Det fasthålles av två skruvar, har varhake och studel samt platt, i jämnhöjd med stockens yta infällt bleck.
Hanens hals och platt har fyrkantigt tvärsnitt samt är ganska tunna. Baktill, nedanför underläppen, fortsättes så att säga den bakåtsvängda hanhalsen av en nedböjd flik, "hanstjärt".
Läppskruvens undre del går ut genom underläppen mellan hanhalsen och hanstjärten. Den korta, päronformiga läppskruvshuvudet har såväl skåra som hål. Hanskruven har stort, avrundat huvud. Pannskruven går innifrån.
Överkanten på den med arm försedda fängpannan går i upphöjd båge bakifrån framåt. Eldstålsbladets övre del är tvärt böjt framåt och bildar "tummstöd". Deckeln har på undersidan en "vattenkant", som kommer att ligga utanför fängpannans bak-, ytter- och framkant.
Eldstålsfjäderns tryckgång är bågformigt uppsvängd och fjäderns buk är nära nog halvcirkelformig. Denna fjäder är svagt fasonerad, men saknar löv. Låsskruvarna är blånade och har stora, avrundade huvuden. På bleckets utsida finns krönt NT, BG och, längst bak, en otydlig kronstämpel.

Stockens är av björk och brunbetsad. På kolvens vänstra sida finns "kindstöd" eller "flygel", längs vars undre kant en baktill i spiral upprullad fals går. På kolvens högra sida är inslaget 156.
På stocken till vänster om svansjärnet är TS inslaget tre gånger. På stockens vänstra sida bakom sidblecket står 433, 2 och TS. På stockens undersida till vänster om avtryckareblecket finns en stockmakarestämpel GE.
Beslagen, som består av bakplåt, sidbleck, varbygel, nedre band och näsband, är av mässing.
Bakplåtens spets, som går in över kolvryggen, fasthålles där av en midre skruv, under det att två större skruvar sitter i den egentliga balplåten. Skruvhvudena är infällda i jämnhöjd med stockens yta.
Varbygelns bakre arm fast- hålles av två skruvar, den främre av den nedifrån isatta korsskruven. Nedre bandet är på undersidan litet utdraget framåt över laddstocksrännan.