Sänkesten

Sänkesten till landvad insamlad i samband med Bohusläns museums inventering av vadbodar i Tanums skärgård.

Uppgifter om landvaden:
Längd: 150 meter
Bredd: 8,5 meter ca

Landvaden består av 58 slyngor eller vaddukar som är ihopsydda utmed långsidorna och förstärkta i överkanten av en korktelna; ett hamparep av tre kardeler med fastsydda korkflöten jämt fördelade utmed landvadens hela längd, i nederkanten förstärkta av en sänke- eller stentelna; ett hamparep av tre kardeler med fastsydda stensänken jämt fördelade utmed landvadens hela längd samt en tunn sidotelna utmed kortsidorna..

Vaddukar: Mellan 2.50 och 2.70 m breda.
De yttersta dukarna i armslyngorna var endast 1 meter breda.

Material: Tjärad bomullsvarp i 52 slyngor, handspunnen och tjärad hampa i 6 slyngor. Hampadelarna var fördelade så att vadduk nr. 1, 2 och 3 utgjorde den yttersta delen av den ena sidan och vadduk nr 58, 57 och 50 utgjorde den yttersta delen i den andra änden.

Maskstorlek: 39 slyngor i storlek 2 x 2 cm, 9 slyngor i storlek 3 x 3 cm, 10 slyngor i storlek 2.5 x 2.5. Maskstorleken i bröstslyngorna var de mindre. Hampadelarna hade alla den största

Sänken: Ca 95 sänken har suttit på utmed sänketelnan varav 15 saknades. Ca 1.80-1.50 m mellan sänkena.

Material och typ: 16 stycken med hål varav 13 i grå- och grönsten med borrat hål och två av flinta med naturligt hål, 1 tillverkad i bränd tegellera, 64 âgaltar❠med slipad, nedsänkt skåra,

Flöten:ca 177 flöten utmed korktelnan. Allt mellan 40 â 70 cm mellan flötena.

Material och typ: Runda eller ovala korkflöten ca 15 cm diam., som tjockast 15 cm - endast några stycken - resten rektangulära, i två eller tre skikt, hopsatta med täljda koniska furupinnar i genomborrade hål på 4-5 ställen.
Varje vadduk med egna korkar med inskuret bomärke eller initialer, en vadmedlem hade inbrända initialer. Följande skurna initialer noterades:
AAP, AA, ISK, TT, IP, LFI, HAP, VV, LFJL [inbränt med stans], SAH, IVK, KH, PH

Till samlingarna reserverades ca 1 m ytterdel i hampa med över-, under- och sidoteln, ca 13 meter, 3 slyngor i bomull med över och underteln samt ca 10 meter, 3 slyngor i bomull med över och underteln. För fritt användande tillvaratogs ca 13 meter, 3 slyngor i bomull med över och underteln.
Materialet förstördes dock under förvaring i tillfälligt magasin samband med åtekommande översvämningar. Endast ett antal sänkestenar tillvaratogs.

Vaden förvarades ursprungligen i en separat vadbod. Vadlaget som använde vaden hette âPåkarnaâ.
Vadboden är i ordningsställd idag och förvaltas av Vadbodens vänner.
Denna vadbod är en i en serie vadbodar som inte används idag, s.k. "överloppsbyggnader".
I denna vadbod finns idag kvar en snörpvad och en bomullsvad. Alla övriga föremål är tillvaratagna, bl a landvads-spelet. Det fanns ytterligare vadar i boden, ganska många enligt inventeringen, men i hemskt dåligt skick. Dessa eldades upp på stranden, och man tog tillvara samtliga sänkestenar och korkflöten.

Litt: Ohlén, Björn:Vadbodar i tanums kommun. Projektrapport och restaureringsförslag. Bohusläns museum 1999.

Följande text är publicerad på den informationsskylt som 2011 placerats i anslutning till vadboden på Kalvö:
Vadboden uppfördes troligen i samband med laga skiftet på 1840-talet och har brukats gemensamt av öborna för förvaring av vadar. På hällarna drogs vadarna upp för översyn och för att de skulle torka, innan de lades in i boden.
Här på Kalvö ligger vadboden intill en av de bästa platserna för fiske med landvad. 1 bukten framför boden gick sill- och makrillstimmen in. Landvaden gjordes fast i land och roddes sedan ut för att omsiuta fiskstimmet. Med störar skrämdes fisken in i vaden, som drogs samman mot hällarna. Det gällde att förhindra fisken att undkomma närmast land, Vid goda omständigheter gick man man ur huse för att bärga den stora fångsten.
Med bättre båtar övergick man efter hand till snörp vad och fiske längre från land. Senare kom vadarna att tillverkas av syntetiskt material, som inte behövde skötas på samma sätt. Då hade också vadbodama tjänat ut.
Bohusläns museum har gjort dokumentationer av sjöbodar i Sotenäs och Tanums kommuner. En iakttagelse man kunnat göra är att medan Sotenäs kommun helt saknar bodar på holmar och skär så präglas Tanumskusten av många små bodar i dessa lägen. Företeelsen kan beskrivas som ett regionalt fenomen och skall tillskrivas de speciella ägoförhållanden och den typ av fiske som bedrivits i den örika arkipelagen från Hamburgö i söder till Tanums Kalvö i norr.
Kvar står dessa gamla vadbodar som historiska minnesmärken över en epok som för alltid är över. På Bohusläns museum uppskattar man att det finns högst 40 stycken kvar varav många är i dåligt skick. Detta beror oftast på att ägaranknytningen till bodarna brutits genom vadlagets upplösning.
[Utdrag ur âOm Sörenâ, Reiners Sörenson, Kalvö 2000.]
âFiske med landvad Vadlaget Åtta lifvets pojkar, Kalvö. Gamle Sörens tre söner; Johannes, Mane och Adolf var aktiva fiskare. De var också medlemmar i det berömda vadlaget Åtta lifvets pojkar. Dess medlemmar var kända inte bara för sin styrka och goda fiskelycka utan också för sin sångarglädje under rodden. Sångförmågan var förstås nedärvd. De blev kända för âatt de hördes långt innan de syntes❠bland holmar och skär. Dessutom sjöng de så vackert att makrillen aldrig blev skrämd. Andra medlemmar i vadlaget var Hans och Julle Tollesson samt Adolf och August Jonsson.
Vid ett tillfälle hade vadlaget Herrevad från Havstenssund kastat sin landvad efter ett stort makrillstim. Det skedde den 4 september 1878 och platsen var förmodligen âLauwet❠vid Vadholmen på Kalvö. Herrevadarna hade just börjat dra iland sin vad, som var fylld med makrill. Då korn vadlaget Åtta lifvetspojkar och kastade sin vad från Tarvarehällorna mitt emot samt runt och upp i Herrevadarnas vad.
Det hela resulterade i att inget av vadlagen fick någon fångst. âMakrellen kom unnaâ. Herrevads manskap krävde i en stämning, som de lämnade in till tingsrätten i Hede Åtta lifvets pojkar på 300 kr i ersättning. Kalvöboma å sin sida hävdade att Herrevads vadlag inte hade rätt till fiske vid Kalvös stränder. De krävde därför Herrevad på ersättning. Ärendet lär ha lagts ner efter överklaganden från båda sidor. Kloka fiskare hade varken tid eller råd att bråka vid det âmatlöse bordetâ, dvs, vid Tingsrättens bord.
Det var för övrigt sex man från Åtta lifvets pojkar, som utför en omskriven räddningsaktion. De sex var tre brödrapar, alla vid den tiden unga och ogifta: Hans Tollesson 26 år, Julie Tollesson 23 år, Adolf Sörensson 29 år, Emanuel Sörensson 36 år, Adolf Jonsson 23 år och August Jonsson 31 år, som var med om att dra sjualningen Kue över Vaat den 7 november 1872, och som därefter rodde ut till Lilla Svangen där de i rykande storm räddade fyra överlevande från det strandade skeppet Alexandra.
Fiske med snörpvad
Vadlaget Skandia.
Under 1870-talet kom snörpvaden i bruk. Den gav ökad rörlighet och bättre fångstmöjligheter eftersom man med den kunde ringa in större silstim ut på âbouaneâ. Med landvaden kom man inte långt ut från land.
1 januari 1881 gick 13 kalvöfiskare samman och bildade vadlaget Skandia. De skulle senare på våren hämta sin nya snörpvad i Strömstad. Partsägare var bl.a. Johannes, Emanuel och Adolf Sörensson. Ett särskilt protokoll upprättades av August på Ängen â alias Carl August Johannesson som bodde på Ängen på östra Lindö â och undertecknades av samtliga partsägare. I protokollet förband de sig âatt åtlyda den som för vaden är tillsatt som Bruse eller Förstyrâ. Förutom August på Ängen ingick i vadlaget nio kalvöbor, två hälsöbor samt Sörens halvbror Hans på Hafsten. Skandias vadbåt hette Sven. Namnen på kännbåten och kajbåten där vadbrucen stod är tyvärr inte angivna.
När man fiskade med snörpvad gick först kännbåten från vilken man lodade efter sillstimmen. Som andra båt kom kajbåten på vilken vadbrucen, ledaren för vadlaget, hade sin plats. Sist kom den tunga vadbåten som roddes av fyra starka karlar.â

En stiftelse har bildats med syfte att rädda denna vadbod.
Stiftelsen Vadbodens Vänner har tagit till sin uppgift att underhålla och förvalta vadboden på Kalvö så att den kan bevaras åt eftervärlden. 1 renoveringsarbetet har vi fått värdefullt bistånd från Bohusläns museum. Kostnaden har till hälften finansierats av Länsstyrelsens kultuniljöenhet och till hälften genom EU-programmet LEADER II Regionutveckling Västra Götaland.