Stickmaskin

Stickmaskin, flatstickningsmaskin, bestående av en stor maskindel, ett stativ med separat anskruvningsdel och ett svänghjul. Stora maskinen inlindad i kraftig svart ylletygbit.
I en trälåda med pappersetikett "Nissens Manufacturing" förvaras flera smådelar till maskinen, bl a sex metalltyngder placerade i två krokar, åtta träspolar, två metallband med krokar. Samtliga delar är märkta: UM27948.
Ytterligare: Låda betsad röd/brunt med lock som sitter fast med två gångjärn. Lådan stängs med två små krokar. På locket finns ett handtag av metall. På insidan locket finns en garantisedel utfärdad den 20 september 1920. Där står bl a att maskinen är avsynad av G.O och packad av H-d. Tillverkningsnummer: 6974.
Lådan innehåller 3 st tyngder, mejsel, långkrok, spännfjäder, kort krok, arbetskrok, 2 st spolar, 1 st lös nålbädd, 2 st vikta ark innehållandes nålar, en tändsticksask med nålar, 2 st vaxbitar inslagna i papper, 1 st korg, 1 st ledarskiva med nålbädd, ett tomt kuvert samt häftet "Bruksanvisning för stickning på Stickmaskinen "FAVORIT" från Aktiebolaget Lindéns Hemmaskiner Nässjö Rikstelefon 162".
Det fattas vissa delar jmrf med sid 77 - 78 i bruksanvisningen.

Det finns ett "skruvjärn" som maskinen sätts fast med i bordsskivan. Det är inte en originaldel.

Till materialet hör två handskrivna mönsterböcker, en äldre liten utan pärmar och en yngre med svarta vaxdukspärmar. I den äldre finns mönster för t ex Damstrumpor, Damask till en 9 åring, Manströja och i den yngre mönster till t ex Egons strumpor, Nisses tröja, 9 års vantar, 2 års barnunderlif, Herberts tröja, Damunderlif samt några barnteckningar, bl. a. en "huvudfoting".

Stickmaskinen är använd av givarens farmor, Berta Nilsson, Kapellevägen i Uddevalla. Hon var hemmAfru med fem barn och stickade tröjor, livstycken, strumpor m m åt barnen. Det är möjligt att hon i någon mån också stickade åt andra. Givaren tror att farmor skaffade stickmaskinen omkring 1920. Bertas make Leonard arbetade på bryggeriet Natt och Dag i Uddevalla.

Uppgifter från Göran Andersson på Textilmuseet i Borås, maj 2005:
Det finns flatstickningsmaskiner och rundstickningsmaskiner, eller flatstick och rundstick, som de kallas.
Rundsticken kallas också "strumpekvarn" eftersom man mal runt som med en kaffekvarn.
Med rundsticken görs främst strumpor, men man kan också sticka en rak slang som sedan klipps upp och förvandlas till olika plagg.
Med flatsticken görs tröjor, mössor, strumpor och vantar. Det är lätt att sticka runda plagg också i flatsticken, då arbetar man i två plan - när man drar åt ena hållet blir det framsida, på tillbakavägen blir det baksida.
Flatstickningsmaskiner var mycket vanligare, enligt Göran Andersson. 95 % av stickmaskinerna i hemmen var flata och 5 % runda. Största svenska tillverkaren var Per Persson, som startade 1894. Textilmuseet har 42 av hans maskiner.