GAMMALKILS KYRKA

Gammalkil är en medeltida socken och omnämns första gången 1345 som Gambla Kyl. Den medeltida kyrkan, som var uppförd av kalksten på 1100- eller 1200-talet revs i samband med att den nuvarande kyrkan uppfördes 1799-1802. Den nya kyrkan fick en för sin tid typisk utformning i en enkel nyklassicistisk stil med ett rektangulärt långhus med halvrunt kor i öster och indraget torn i väster. Fasaderna är spritputsade med slätputsade omfattningar, avfärgade i en gråvit ton, med symmetriskt placerade fönsteröppningar. Huvudingången är via tornet i väster. En ingång finns även centralt placerad på långhusets södra sida. Taket, som ursprungligen varit spåntäckt, är nu belagt med kopparplåt. Gammalkils kyrka är såväl exteriört som interiört mycket välbevarad och är en av de bäst bevarade gustavianska kyrkorna i landet.
KYRKOGÅRDEN omgärdas av en stenmur med ingångar i söder och väster. En allé löper från församlingshemmet till kyrkogårdens södra ingång, vars grindar är utförda av smide och daterade 1820. Beskrivningen och historiken kompletteras efter avslutad kyrkogårdsinventering.

GAMMALKILS KYRKOGÅRD
Kyrkan med omgivande kyrkogård ligger centralt i Gammalkils bykärna. Kyrkogården
har en rektangulär planform i sydnordlig riktning. Kyrkan ligger på kyrkogårdens
centrala del med den äldre delen, kvadratisk till formen, i söder och den nyare, mer
oregelbundna delen, i norr. Kyrkans långhus är orienterat i öst/väst. Väster om
kyrkogården finns ett åkerlandskap och landsvägen går parallellt med den västra muren.
I norr gränsar kyrkogården mot ett kuperat område med buskage. Den östra sidan utgörs
av åkermark och till viss del bebyggelse. I söder går landsvägen vars sträckning går
mellan kyrkogårdens asfalterade parkering och en bostadslänga, det f d
ålderdomshemmet, samt den gamla skolan som idag är församlingshem. Infarten från
landsvägen i söder omgärdas av en allé som utgörs av lindar. Allén fortsätter fram till
långhusets södra fasad.

Gammalkils kyrka
Gammalkil är en medeltida socken och omnämns första gången 1345 som Gambla Kyl.
Den medeltida kyrkan, som var uppförd av kalksten på 1100- eller 1200-talet, revs i
samband med att den nuvarande kyrkan uppfördes 1799-1802. Den nya kyrkan fick en
för sin tid typisk utformning i en enkel nyklassicistisk stil med ett rektangulärt långhus
med halvrunt kor i öster och indraget torn i väster. Fasaderna är spritputsade med
slätputsade omfattningar, avfärgade i en gråvit ton, med symmetriskt placerade
fönsteröppningar. Huvudingången är via tornet i väster. En ingång finns även centralt
placerad på långhusets södra sida. Taket, som ursprungligen varit spåntäckt, är nu belagt
med kopparplåt. Gammalkils kyrka är såväl exteriört som interiört mycket välbevarad
och är en av de bäst bevarade gustavianska kyrkorna i landet.

Beskrivning av kyrkogården
Kyrkogården består av fyra kvarter: A-D. Kvarter A och B ligger på kyrkogårdens södra
del och tillhör den äldre delen av kyrkogården. Kvarter A i den sydvästra delen och
kvarter B i den sydöstra delen. Kvarter C och D ligger på kyrkogårdens norra halva
tillsammans med minneslunden och tiondeboden. Kvarter C omger kvarter D som utgör
det centrala området på den norra sidan.

Allmän karaktär
Den relativt enhetliga trädkransen bidrar till att kyrkogården ramas in och den
regelbundna allén som går från landsvägen i söder fram till långhusets södra fasad ger
ett symmetriskt intryck. Mängden av trädkronor från trädkransen samt allén, ger den
södra delen av kyrkogården en inneslutande karaktär. Denna karaktär framhävs av den
syrenhäck som växer på muren, ca 1,5-1,8 m hög, som även den bidrar till inramningen,
liksom de rygghäckar som växer på den södra sidan, ca 1,2 m höga. Den norra delen av
kyrkogården ger ett yngre och mer öppet intryck, äldre och höga vårdar förekommer
men området präglas av breda och låga av yngre slag. Syrenhäcken som ramar in
minneslunden i norr samt tiondeboden skapar en avgränsande effekt gentemot området
med buskage. Vid den västra ingången står en runsten med skriften (Halvdan) reste
denna sten (efter) Rolf, sin fader. Han var god.

Omgärdning
Västra muren: kallmurad stödmur och halvmur, ca 1,1-1,5 m hög och ca 0,3-1,7 m stora
stenar av rödgrå granit. En del av mursträckningen, söder om den västra ingången, är av
yngre slag. Den yngre sträckningen utmärks av att stenarna är mer kvadratiska och är
placerade mer kompakt. Muren har en skada vid nordvästra hörnet (stenarna håller på
att falla ut).

Norra muren: kallmurad halvmur av rödgrå granitstenar, ca 0,3-1 m stora stenar. Ca 0,6
m hög.
Östra muren: kallmurad stödmur, ca 1- 1,2 m hög. Ca 0,3-0,8 m stora stenar i rödgrå
granit.
Södra muren: kallmurad stödmur i rödgrå granit, ca 1,0 m hög och ca 0,3-1,3 m stora
stenar.

Ingångar
Väster: i grunden fyrkantiga grindstolpar i vit puts som kröns av ett utskjutande
profilerat topptak i svart plåt, ca 2,5 m höga. Grindar i gjutjärn, med konkav profil.
Norr: öppning i muren mellan kyrkogården och minneslunden.
Söder: i grunden fyrkantiga grindstolpar i granit, ca 1,8 m höga, kröns av en topp i
granit. Smidesgrindarna är daterade till år 1820, är rikt dekorerade med konkav form
och initialerna G.E. finns på grindarna.

Vegetation
Väster: stödmuren kröns av en syrenhäck, ca 1,5-1,8 m hög. Trädkrans av lindar.
Norr: trädkrans av lindar samt alm och lönn.
Öster: stödmuren kröns av en syrenhäck, ca 1,5-1,8 m hög. Trädkrans vid den södra
delen av mursträckningen.
Söder: stödmuren kröns av en syrenhäck, ca 1,5-1,8 m hög. Trädkransen består av
lindar.
På den norra delen av kyrkogården präglas området av en klippt rygghäck av tuja, ca 1,2
m hög, som omgärdar centrala delen av den norra sidan.
På den södra sidan av kyrkan domineras området av klippta rygghäckar, oxbärs- och
måbärshäckar, i nordsydlig riktning. Även rygghäckar som skapar kvarterskänsla i
östvästlig riktning, ca 1,2 m höga oxbärshäckar. Allén går från landsvägen och
parkeringen i söder och fortsätter fram till kyrkans södra fasad och består av
regelbundet planterade lindar. På det södra området förekommer också klippta tujor och
sockertoppsgranar vid enskilda gravvårdar.

Gångsystem
Vid det södra området går grusgången parallellt med muren och kyrkans södra fasad
samt vid allén. Gångarna mellan gravraderna består av gräsytor. Vid det norra området
omgärdar grusgången området parallellt med trädkransen och vid kyrkans norra fasad.
Den delar också av kvarter D i östvästlig riktning. En stengång leder genom
minneslunden fram till tiondebodens portar på dess västra fasad.

Gravvårdstyper
Den södra delen av kyrkogården ger ett ålderdomligt intryck då flertalet gravvårdar är
ålderdomligt utformade, högre i svart granit, stenramsgravar med gräs samt grus, gravar
som omgärdas av gjutjärnsstaket, obelisker och hällar. I sydöstra hörnet förekommer
kvarter för liggare som ramas in av klippta rygghäckar. I den norra delen förekommer
också gravar med ålderdomliga uttryck såsom högre i svart kalksten, vårdar som
omgärdas av gjutjärnsstaket samt hällar. Men yngre, breda och låga i röd, grå och svart
granit dominerar området. I den centrala delen är det övervägande yngre vårdar som är
breda och låga i utformningen. Titlar på gravvårdarna säger mycket om traktens
näringsliv. På Gammalkils kyrkogård är vanligast förekommande titlar lantbrukare och
hemmansägare.

Minneslund
Minneslunden har ett kulturhistoriskt värde då den vittnar om en tillblivelse inom
gravvårdskulturen. Den har sitt ursprung från slutet av 1950-talet då den första
minneslunden anlades i Sverige. I minneslunden ersätts det personliga monumentet till
anonymitet, där blir alla lika inför döden. Dess tillkomst är en konkret utveckling inom
gravvårdskulturen. Minneslunden på Gammalkils kyrkogård invigdes 2004. Utanför den
norra muren omgärdas minneslunden av en halvcirkelformad friväxande syrenhäck. En
hängalm bildar en central punkt i minneslunden. Där finns också en träsoffa av nyare
slag samt en ställning i gjutjärn till blomvaser. Mellan minneslunden och tiondeboden
finns fyra gravvårdar placerade som är ditflyttade, tre i gjutjärn och en i röd kalksten.
En stengång leder genom minneslunden fram till tiondebodens port. Norr om
minneslunden finns en kompoststation.

Kyrkogårdens historik
Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands
länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är
hämtade från Lantmäteriets websida.
Från en sockenbeskrivning daterad till år 1760 finns det uppgifter om att en klockstapel
uppfördes på Gammalkils kyrkogård år 1699.
Kyrkogårdens utformning är skapad efter den medeltida kyrka som låg på den norra
delen av kyrkogården i anslutning till tiondeboden. Den medeltida kyrkogården är
underordnad den nuvarande kyrkan som byggdes 1801 då kyrkan är av större och
modernare snitt. Den medeltida kyrkan revs i samband med byggandet av den nya.
Ett foto från 1938 visar att kyrkogårdens norra del saknar rygghäckar, området har en
öppen karaktär som saknar den struktur som nuvarande rygghäckar bidrar till.
Ett foto från 1931 visar att kyrkogårdens södra del varit belagt med flertalet grusgravar.
Det syns också på flygfotot från 1950-talet.
Minneslunden som är byggd norr om kyrkogården i anslutning till tiondeboden invigdes
2004.

FÖRSAMLING 1995 - GAMMALKIL

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 534, 1900: 537, 1995: 298

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. Nykil tidigt utbruten.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger vid ett vägskäl 15 km sydväst om Linköping på en svag höjd med vid utblick över det fornlämningstäta övergångslandskapet. På kyrkogården står en medeltida tiondebod. På andra sidan vägen finns församlingshem (f.d. skola) samt hembygdsgård. Under medeltiden fanns här en tingsplats. 500 m öster om kyrkan ligger prästgården, som också bär namnet Gammalkil.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Medeltidskyrka av sten. Kyrkan var, enligt uppgift från 1760-talet, 40 ½ aln. lång och 10 5/8 aln. bred och bestod av långhus, sakristia i norr samt en tillbyggnad av trä på norra sidan från 1754. Långhusets västra del var av kalksten och den östra av gråsten. Den östra delen (koret) hade tillbyggts under 1400- eller 1500-talet. Enligt Broocman hade kyrkan ett högt stentorn i väster. Sannolikt välvdes kyrkorummet under medeltiden. Vid Casper Seurlings inspektion 1793 befanns valven vara i dåligt skick. Riven i samband med att ny kyrka uppfördes strax intill den gamla.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande stenkyrkan byggdes 1799-1801 av Erik Fredberg efter ritning från ÖIÄ, snarlik Svennevad i Närke. Kyrkan byggdes som en enskeppig salkyrka med halvrunt korparti, sakristia i norr och torn i väster; tornet omges av biutrymmen, däribland ett trapphus i söder.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Välbevarad nyklassicistisk exteriör, med vitputsade fasader. Långhuset och koret har yttre mansardtak, medan sakristian har valmat sadeltak. Samtliga yttertak är av plåt. Tornet täcks av en korskrönt, kupig huv och har rundbågiga ljudöppningar. Långhusmurarna uppbryts av stora rundbågefönster. Den välbevarade interiören har genomgående trätunnvalv, hjälmformat över korpartiet. Sakristian har plant trätak. Det senare flyttades över hit från den gamla kyrkan och har dekorativa målningar av J G Stoltz från 1751-52. Kyrkans inventarier införskaffades kort tid efter dess färdigställande. Altaret med altarring och altaruppsats målade av Pehr Hörberg är från 1801-02, liksom läktarbarriärens målningar, som också utförts av Hörberg. Predikstolen tillverkades av Carl Fredrik Beurling 1802. Orgeln är en av Pehr Schiörlins förnämsta, tillverkad 1806, med fasad utförd av C.F. eller J. Beurling. Kyrkan har en sluten bänkinredning.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.