FLO KYRKA

FÖRSAMLING 1995 - FLO

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1016, 1900: 1531, 1995: 451

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan är belägen i odlingsbygd söder om Dättern. Socknen ligger väster om Grästorp.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Stenkyrka, sannolikt uppförd under 1100- och 1200-talen. Enligt avbildning i Peringskiölds Monumenta hade kyrkan ett västtorn med dubbelvälvd ljudöppning i söder, likaså från äldre medeltid. En sockenbeskrivning från omkring 1700 omtalar att det trånga koret 1667 vidgades till långhusets bredd. Strax innan avbildningen i Monumenta hade således kyrkan fått sin kända planform, med rakt avslutat korparti. Kyrkan hade då ett timrat vapenhus i söder, av okänd datering. II: Vid en nybyggnad 1746 utvidgades kyrkan på både längden och bredden, medan tornet bibehölls. Kyrkan fick ett tresidigt avslutat korparti med vidbyggd sakristia i öster. Vid 1800-talets slut hade kyrkan skadade och svaga murar, varför den raserades till grunden.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - III: Den nuvarande stenkyrkan nyuppfördes 1890, på samma grund som föregångaren. Även denna består således av rektangulärt långhus med tresidigt avslutat korparti, sakristia i öster samt torn i väster. Ritningarna utarbetades av arkitekt Fredrik Lilljekvist.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Takformerna är desamma som hos den föregående kyrkan, men tornet har fått sidogavlar och spira. Fasaderna är vitputsade med taklist samt rundbågsfönstrens omfattningar accentuerade i rött tegel. Ingång genom tornet och via ett utbyggt vindfång mitt på södra långhusväggen. Kyrkorummet hade ursprungligen en öppen takstol. Taket skadades vid en eldsvåda 1942, varefter kyrkan fick ett tunnvalv prytt med stjärnor, såsom 1700-talskyrkan haft. Predikstolen, utförd av bildhuggaren George Baselaque och inköpt 1688 till den gamla kyrkan, uppsattes i den nya kyrkan efter branden. Altartavlan från 1758 utgörs av en kopia efter Taravls Kristus i örtagården, av okänd konstnär. Den klassiserande omfattningen härrör i sin nuvarande utformning från 1942 och kröns av Gudsöga i strålsol. Öppen bänkinredning från byggnadstiden, utglesad efter Adolf Niklassons förslag från 1966.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 /Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.

.

Den nyromanska salkyrkan ligger med koret åt öster i den södra hälften av en närmast trapetsoid kyrkogård. Denna inhägnas i norr och väster av en lövhäck och i öster av en hög barrhäck. I söder är en nyplanterad barrhäck och mot prästgården ett järnstaket med galler och några syrenbuskar. Här reser sig även några gamla lövträd. I övrigt står rader av nyplanterade lövträd utanför häckarna. Kyrkogården har fem portar. I väst och öst är var sin port med grindstolpar av kalksten som kröns av klot. De härrör från 1800-talets första hälft och uppbär var sin identisk pargrind i smide, som sannolikt är samtida med stolparna. I norr är en enkel grind i samma utförande, fast med betongstolpar vars krön är avfasade. I söder är en öppning till prästgården. Denna har grindstolpar av järn med krönande järnklot. Pargrinden är av samma utförande som ovannämnda. I söder finns vidare en mycket enkel pargrind till en avstjälpningsplats. Mellan kyrkogårdens och kyrkans portar löper krattade grusgångar som har några raka utlöpare på den norra sidan som där ramar in gravkvarteren. Gravarna ligger i nord-sydliga rader utom i söder där de har en mer oregelbunden placering. Här återfinns även det äldsta gravbeståndet i form av såväl stående som liggande gravstenar i kalksten från 1700-talet. Mest anmärkningsvärd är den tumba som står nordost om sakristian. Denna restes 1742 åt prosten och skalden Olof Kolmodin, vilken även författat dess latinska inskrifter som finns på samtliga hällar. I en vall i kyrkogårdens sydvästra hörn ligger fyra gravhällar från främst 1600-tal. Den mest vittrade föreställer en man i rustning. Den var ursprungligen lagd inne i den föregående kyrkan och avbildar Mauritz Stake som dog 1566. Kyrkogården har vidare ett rikt bestånd av gravvårdar från tiden 1850-1950, varav flera med stenramar. I söder står en runsten i gnejs som påträffades i bogårdsmuren 1755. Den har över slingan ett enkelt inhugget kors, vilket talar för en datering till 1000-talets första hälft. Norr om tornet står en reslig bautasten, sannolikt på ursprunglig plats. På kyrkogården finns planteringar i form av några pilar och stora cypresser, samt raka häckar bakom några kvarter i nordväst. I kyrkogårdens sydvästra hörn är en ekonomibyggnad.
ÄLDRE KYRKA - Peringskiölds teckning från 1670-talet visar en romansk anläggning som 1667 utvidgats åt öster med ett fullbrett och rakslutet kor krönt av en takryttare. Kyrkan har västtorn med ursprungligen kolonettförsett kopplat rundbågsfönster. Detta torn rider på långhusgaveln. Framför sydportalen är ett timrat vapenhus. Före ombyggnaden hade kyrkan ett smalare kor vars avslutning vi ej känner till. Murarna skall enligt 1829 års inventering ha varit av gråsten. År 1746 breddades långhuset och försågs med ett nytt fullbrett kor vars avslutning var tidstypiskt tresidigt. Fönstren hade tresidiga överstycken. Drivande kraft bakom arbetet var prosten Olof Kolmodin. 1786 uppfördes ett nytt torn på grund av det gamlas brister. Det nya fick en hög kupol med lanternin. År 1871 var kyrkan i ett så dåligt skick att innermurarna fick stöttas med träpelare varför en omfattande ombyggnad började planeras. Den nuvarande kyrkan följer föregångarens grundmurar. Kvar från kyrkans inredning är altartavla, predikstol, dopfunt och två fyllningar från läktarbröstet.