MARIEFREDS KYRKA

Mariefreds kyrka är byggd på en höjd vid Rådhustorget. Kyrkan är omgärdad av Mariefreds bebyggelse, små trähus och putsade högre hus. Runt kyrkan i sluttningarna mot söder, låg tidigare begravningsplatsen. En ny anlades vid det dåtida Gripsholms slotts djurgårdsområde. På kyrkbergets södra sluttning är sedan 1905 en minnessten över Sten Sture d. ä.

En brant stentrappa av Roslagssandsten leder upp från Rådhustorget mot kyrkans västgavel. En grusad väg vid sidan om trappan leder upp till ingången i söder. Framför ingången är en nyanlagd grusad terrass. Från söder leder en nyare trappa av granit upp mot terrassen. Svartmålade smidesräcken kantar terrassen.

Inventeringstillfället 2008.
Sörmländska kyrkor 65, 1996.

FÖRSAMLING 1995 - MARIEFRED

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 597, år 1900: 1192, år 1995: 4547

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Socknen bildades 1605 ur Kärnbo.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger på en höjd i staden nära Mälaren strax ovanför den plats där kartusianklostret Pacis Mariae (Mariefred) var beläget. Det grundades 1493 och revs på 1530-talet.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett långhus med femsidigt avslutat korparti i öster, sakristia i norr och korsarm som pendang i söder samt torn i väster. Kyrkan är en av Södermanlands få enhetliga 1600-talskyrkor. Kyrkobygget 1621-24 understöddes av änkedrottning Kristina. 1682 brann kyrkan men restaurerades, och var färdigställd 1697, denna gång med hjälp av änkedrottning Hedvig Eleonora. Därefter har kyrkan inte genomgått några väsentliga förändringar.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan har strävpelare i öster, och även två låga, massiva pelare invid tornet. Rundbågiga fönsteröppningar genombryter de vitputsade murarna. Långhuset täcks av ett plåtslaget sadeltak, tornet avslutas av en huv med lanternin och spånklädd spira. Huvudingången är belägen i väster. Det breda kyrkorummet täcks av enkla, ganska låga tegelvalv, förmodligen slagna efter 1682 års brand. Inredningen är huvudsakligen samtida med eller något yngre än kyrkan. Altaruppsatsen färdigställdes 1689 av Caspar Schröder. De krönande skulpturerna tillfogades 1703 och är utförda av Johan Wallenberg. Altartavlan är möjligen en kopia efter Pietro da Cortona. Predikstolen är ett verk från 1701, tillskrivet Anders Heisig. Läktaren ovanför den södra korsarmen byggdes på 1710-talet och har snidad dekor av samma karaktär som predikstolen. Orgelfasaden är från 1786, den slutna bänkinredningen härrör från Erik Fants restaurering 1953. Till kyrkans karaktär bidrar den stora samlingen oljemålningar från främst 1700-talets förra hälft. Ett flertal är utförda av Georg Engelhard Schröder. Kyrkan renoverades på 1990-talet under ledning av Björn Norman.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.