FISKEBÄCKS KAPELL

Kapellet ligger med koret åt norr i den nordöstra delen av en rektangulär kyrkogård. Denna omges av en mossbelupen kallmur som i väster och norr bildar stödmur och kantas av en lövhäck. Längs alla sidor utom den norra är rader av äldre lövträd. Denna har tre öppningar, en i söder mitt för kyrkporten, en i väster och en i öster. Den västra har en sentida trätrappa. I söder är en triangulär utvidgning som kantas av en lövhäck. Dess öppning befinner sig mitt för ovannämnda och har grindstolpar av huggen granit och en pargrind av järn. Från denna löper en björkkantad grusgång fram till kyrkporten och omsluter kyrkan. Åt väster går från denna en grusgång med nyplanterad allé och rätvinkliga utlöpare som bildar rektangulära gravkvarter. Gravvårdarna ligger i nord-sydliga rader och ett flertal av dem har stenram. Direkt öster om kyrkan står sex stenar från 1600- och 1700-tal, varav flera har krönande änglaflykter. Väster om kyrkan står klockstapeln och i det nordöstra hörnet ett bårhus.
ÄLDRE KYRKA - Den äldsta kyrkan var en medeltida sockenkyrka av trä. Enligt traditionen skall den ha rests på denna plats av en adelsdam som räddades ur sjönöd. Kyrkan brann, sannolikt 1623, till följd av en vallpojkes oförsiktighet. I dess ställe uppfördes en korskyrka av liggtimmer, bekostad av Per Brahes hauptman över Visingsborgs grevskap, Julius Lantzenfeldt. Under 1700-talet var denna en s.k. offerkyrka där folk skänkte gåvor för hjälp i nödsituationer och dylikt. Kyrkan flyttades 1780 till den nybildade socknen Gustaf Adolf när byborna där hade tröttnat på den långa vägen till Habo kyrka.