GILLBERGA KYRKA

KYRKOMILJÖN - Ett större järnåldersgravfält alldeles intill Gillberga kyrkplats visar platsens betydelse även i förkristen tid. Kyrkan tillkom sannolikt i slutet av 1100-talet eller i början av 1200-talet och byggdes av sten i romansk stil. Den har under sin långa tillvaro undergått genomgripande förändringar och fick sin nuvarande form efter en förlängning på 1730-talet och uppförandet av tornet ett århundrade senare. Ett gravkor låg i nordöstra hörnet av kyrkogården men revs 1825. I dag finns ett putsat gravkapell med skiffertak vid den östra muren. I områdets västra del ligger de gamla kyrkstallarna som idag fungerar som personalutrymme och förråd till kyrkogårdens skötsel. Dessutom finns två spiltor bevarade. Strax norr därom ligger den gamla sockenstugan. Det är en timrad byggnad i 1 ½ plan klädd med faluröd locklistpanel och täckt av ett skifferklätt sadeltak. Vita snickerier kring fönster och på verandan mot söder. Intill ligger den fd prästgården som såldes av Svenska kyrkan under 2002. Det är en timrad byggnad i 1 ½ våning med frontespis. Lockpanelen är gulmålad och snickerier kring fönster osv är vita. Sadeltaket är lagt med tvåkupigt lertegel. Ytterligare västerut finns flera ekonomibyggnader som tillhört arrendegården, bland annat en stor ladugård, magasin mm. I samlingen av profana byggnader finns också en kyrkvaktmästarbostad och arrendebostad från 1900-talets mitt.
KYRKOGÅRDEN - Kyrkogården bör till sina äldsta delar vara samtida med kyrkan men omnämns i handlingar först på 1700-talet. Den första dokumenterade utvidgningen gjordes på 1820-talet mot söder. Mot söder gjordes ytterligare en utvidgning 1957. Öster härom gjordes en utvidgning 1986 och det senaste tillskottet på kyrkogården gjordes 2002 då en minneslund tillkommit söderut. Allmänningarna ligger söder och sydöst om kyrkan på den gamla delen. De började användas till familjegravar 1975 men har kvar tämligen mycket av sin ursprungliga karaktär. Två urngravsområden ligger i västra och östra delen av 1820 års utvidgning. I söder på utvidgningen från 1957 är en ceremoniplats med katafalk och träkors anlagd. Vid renoveringar har gravramar och häckar tagits bort och grusgravar såtts igen. En utvidgning skedde mot sydväst under 1980-talet. Under 2002 har en minneslund med ett litet vattendrag invigts.
Kyrkplatsen ligger på sydsluttningen av en höjd vid norra änden av Gillbergasjön. Kyrkogården ligger söder, sydöst och öster om kyrkan. Den södra delen är terrasserad. Kyrkogården omgärdas av stenmur i norr och väster och av staket i söder och öster. En stödmur finns kvar mellan äldsta delen av kyrkogården och 1820 års utvidgning. Delen längst i väster omgärdas av häckar medan utvidgningen från 1986 i sydost är kringgärdat av ett trästaket.
Kyrkogårdens äldre delar omges av stora lönnar. Söder om stödmuren växer en rad lindar. Cypresser bildar en sydgående allé från stödmuren och omsluter ceremoniplatsen längst i söder. Varje terrass har en häck som avgränsning. Från norr till söder utgörs de av lind, måbär och oxbär. Kvartershäckarna består av oxbär och liguster. På 1820 års utvidgning saknas dock kvartershäckar. I sydöst växer buskar av varierande slag. Kyrkogårdens gamla del har grusgångar, medan utvidgningarna har plattgångar. Närmast kyrkan är gången asfalterad.
Till skillnad från utvidgningarnas mera enhetliga gravvårdar uppvisar den gamla delen av kyrkogården gravvårdar av varierande slag. Ett 15-tal grusgravar har bevarats söder om kyrkan och ett antal äldre gravstenar, däribland en från 1808, finns samlade mellan kyrkan och gravkapellet i öster. Utmed huvudgångarna söder om kyrkan finns också flera gamla gravstenar. Söder om kyrkan på äldsta delen ligger två tumbagravar med kalkstenshällar. Den västra tillhör prosten Göransson (1712-1769). Den i stenhällen svårlästa inskriften har förtydligats genom en textad metallplatta. Enligt en gammal sägen skall prosten ha upptäckt och bundit två pestbarn, en pojke och en flicka, vid en enbuske med hårstrån från sitt eget huvud. Enen stod som minnesmärke över pesten till 1903, då den höggs ned. Delar av enen förvaras i tornrummet.

KYRKOMILJÖN - Ett större järnåldersgravfält alldeles intill Gillberga kyrkplats visar platsens betydelse även i förkristen tid. Kyrkan tillkom sannolikt i slutet av 1100-talet eller i början av 1200-talet och byggdes av sten i romansk stil. Den har under sin långa tillvaro undergått genomgripande förändringar och fick sin nuvarande form efter en förlängning på 1730-talet och uppförandet av tornet ett århundrade senare. Ett gravkor låg i nordöstra hörnet av kyrkogården men revs 1825. I dag finns ett putsat gravkapell med skiffertak vid den östra muren. I områdets västra del ligger de gamla kyrkstallarna som idag fungerar som personalutrymme och förråd till kyrkogårdens skötsel. Dessutom finns två spiltor bevarade. Strax norr därom ligger den gamla sockenstugan. Det är en timrad byggnad i 1 ½ plan klädd med faluröd locklistpanel och täckt av ett skifferklätt sadeltak. Vita snickerier kring fönster och på verandan mot söder. Intill ligger den fd prästgården som såldes av Svenska kyrkan under 2002. Det är en timrad byggnad i 1 ½ våning med frontespis. Lockpanelen är gulmålad och snickerier kring fönster osv är vita. Sadeltaket är lagt med tvåkupigt lertegel. Ytterligare västerut finns flera ekonomibyggnader som tillhört arrendegården, bland annat en stor ladugård, magasin mm. I samlingen av profana byggnader finns också en kyrkvaktmästarbostad och arrendebostad från 1900-talets mitt.
KYRKOGÅRDEN - Kyrkogården bör till sina äldsta delar vara samtida med kyrkan men omnämns i handlingar först på 1700-talet. Den första dokumenterade utvidgningen gjordes på 1820-talet mot söder. Mot söder gjordes ytterligare en utvidgning 1957. Öster härom gjordes en utvidgning 1986 och det senaste tillskottet på kyrkogården gjordes 2002 då en minneslund tillkommit söderut. Allmänningarna ligger söder och sydöst om kyrkan på den gamla delen. De började användas till familjegravar 1975 men har kvar tämligen mycket av sin ursprungliga karaktär. Två urngravsområden ligger i västra och östra delen av 1820 års utvidgning. I söder på utvidgningen från 1957 är en ceremoniplats med katafalk och träkors anlagd. Vid renoveringar har gravramar och häckar tagits bort och grusgravar såtts igen. En utvidgning skedde mot sydväst under 1980-talet. Under 2002 har en minneslund med ett litet vattendrag invigts.
Kyrkplatsen ligger på sydsluttningen av en höjd vid norra änden av Gillbergasjön. Kyrkogården ligger söder, sydöst och öster om kyrkan. Den södra delen är terrasserad. Kyrkogården omgärdas av stenmur i norr och väster och av staket i söder och öster. En stödmur finns kvar mellan äldsta delen av kyrkogården och 1820 års utvidgning. Delen längst i väster omgärdas av häckar medan utvidgningen från 1986 i sydost är kringgärdat av ett trästaket.
Kyrkogårdens äldre delar omges av stora lönnar. Söder om stödmuren växer en rad lindar. Cypresser bildar en sydgående allé från stödmuren och omsluter ceremoniplatsen längst i söder. Varje terrass har en häck som avgränsning. Från norr till söder utgörs de av lind, måbär och oxbär. Kvartershäckarna består av oxbär och liguster. På 1820 års utvidgning saknas dock kvartershäckar. I sydöst växer buskar av varierande slag. Kyrkogårdens gamla del har grusgångar, medan utvidgningarna har plattgångar. Närmast kyrkan är gången asfalterad.
Till skillnad från utvidgningarnas mera enhetliga gravvårdar uppvisar den gamla delen av kyrkogården gravvårdar av varierande slag. Ett 15-tal grusgravar har bevarats söder om kyrkan och ett antal äldre gravstenar, däribland en från 1808, finns samlade mellan kyrkan och gravkapellet i öster. Utmed huvudgångarna söder om kyrkan finns också flera gamla gravstenar. Söder om kyrkan på äldsta delen ligger två tumbagravar med kalkstenshällar. Den västra tillhör prosten Göransson (1712-1769). Den i stenhällen svårlästa inskriften har förtydligats genom en textad metallplatta. Enligt en gammal sägen skall prosten ha upptäckt och bundit två pestbarn, en pojke och en flicka, vid en enbuske med hårstrån från sitt eget huvud. Enen stod som minnesmärke över pesten till 1903, då den höggs ned. Delar av enen förvaras i tornrummet.

KYRKOMILJÖN - Ett större järnåldersgravfält alldeles intill Gillberga kyrkplats visar platsens betydelse även i förkristen tid. Kyrkan tillkom sannolikt i slutet av 1100-talet eller i början av 1200-talet och byggdes av sten i romansk stil. Den har under sin långa tillvaro undergått genomgripande förändringar och fick sin nuvarande form efter en förlängning på 1730-talet och uppförandet av tornet ett århundrade senare. Ett gravkor låg i nordöstra hörnet av kyrkogården men revs 1825. I dag finns ett putsat gravkapell med skiffertak vid den östra muren. I områdets västra del ligger de gamla kyrkstallarna som idag fungerar som personalutrymme och förråd till kyrkogårdens skötsel. Dessutom finns två spiltor bevarade. Strax norr därom ligger den gamla sockenstugan. Det är en timrad byggnad i 1 ½ plan klädd med faluröd locklistpanel och täckt av ett skifferklätt sadeltak. Vita snickerier kring fönster och på verandan mot söder. Intill ligger den fd prästgården som såldes av Svenska kyrkan under 2002. Det är en timrad byggnad i 1 ½ våning med frontespis. Lockpanelen är gulmålad och snickerier kring fönster osv är vita. Sadeltaket är lagt med tvåkupigt lertegel. Ytterligare västerut finns flera ekonomibyggnader som tillhört arrendegården, bland annat en stor ladugård, magasin mm. I samlingen av profana byggnader finns också en kyrkvaktmästarbostad och arrendebostad från 1900-talets mitt.
KYRKOGÅRDEN - Kyrkogården bör till sina äldsta delar vara samtida med kyrkan men omnämns i handlingar först på 1700-talet. Den första dokumenterade utvidgningen gjordes på 1820-talet mot söder. Mot söder gjordes ytterligare en utvidgning 1957. Öster härom gjordes en utvidgning 1986 och det senaste tillskottet på kyrkogården gjordes 2002 då en minneslund tillkommit söderut. Allmänningarna ligger söder och sydöst om kyrkan på den gamla delen. De började användas till familjegravar 1975 men har kvar tämligen mycket av sin ursprungliga karaktär. Två urngravsområden ligger i västra och östra delen av 1820 års utvidgning. I söder på utvidgningen från 1957 är en ceremoniplats med katafalk och träkors anlagd. Vid renoveringar har gravramar och häckar tagits bort och grusgravar såtts igen. En utvidgning skedde mot sydväst under 1980-talet. Under 2002 har en minneslund med ett litet vattendrag invigts.
Kyrkplatsen ligger på sydsluttningen av en höjd vid norra änden av Gillbergasjön. Kyrkogården ligger söder, sydöst och öster om kyrkan. Den södra delen är terrasserad. Kyrkogården omgärdas av stenmur i norr och väster och av staket i söder och öster. En stödmur finns kvar mellan äldsta delen av kyrkogården och 1820 års utvidgning. Delen längst i väster omgärdas av häckar medan utvidgningen från 1986 i sydost är kringgärdat av ett trästaket.
Kyrkogårdens äldre delar omges av stora lönnar. Söder om stödmuren växer en rad lindar. Cypresser bildar en sydgående allé från stödmuren och omsluter ceremoniplatsen längst i söder. Varje terrass har en häck som avgränsning. Från norr till söder utgörs de av lind, måbär och oxbär. Kvartershäckarna består av oxbär och liguster. På 1820 års utvidgning saknas dock kvartershäckar. I sydöst växer buskar av varierande slag. Kyrkogårdens gamla del har grusgångar, medan utvidgningarna har plattgångar. Närmast kyrkan är gången asfalterad.
Till skillnad från utvidgningarnas mera enhetliga gravvårdar uppvisar den gamla delen av kyrkogården gravvårdar av varierande slag. Ett 15-tal grusgravar har bevarats söder om kyrkan och ett antal äldre gravstenar, däribland en från 1808, finns samlade mellan kyrkan och gravkapellet i öster. Utmed huvudgångarna söder om kyrkan finns också flera gamla gravstenar. Söder om kyrkan på äldsta delen ligger två tumbagravar med kalkstenshällar. Den västra tillhör prosten Göransson (1712-1769). Den i stenhällen svårlästa inskriften har förtydligats genom en textad metallplatta. Enligt en gammal sägen skall prosten ha upptäckt och bundit två pestbarn, en pojke och en flicka, vid en enbuske med hårstrån från sitt eget huvud. Enen stod som minnesmärke över pesten till 1903, då den höggs ned. Delar av enen förvaras i tornrummet.

KYRKOMILJÖN - Ett större järnåldersgravfält alldeles intill Gillberga kyrkplats visar platsens betydelse även i förkristen tid. Kyrkan tillkom sannolikt i slutet av 1100-talet eller i början av 1200-talet och byggdes av sten i romansk stil. Den har under sin långa tillvaro undergått genomgripande förändringar och fick sin nuvarande form efter en förlängning på 1730-talet och uppförandet av tornet ett århundrade senare. Ett gravkor låg i nordöstra hörnet av kyrkogården men revs 1825. I dag finns ett putsat gravkapell med skiffertak vid den östra muren. I områdets västra del ligger de gamla kyrkstallarna som idag fungerar som personalutrymme och förråd till kyrkogårdens skötsel. Dessutom finns två spiltor bevarade. Strax norr därom ligger den gamla sockenstugan. Det är en timrad byggnad i 1 ½ plan klädd med faluröd locklistpanel och täckt av ett skifferklätt sadeltak. Vita snickerier kring fönster och på verandan mot söder. Intill ligger den fd prästgården som såldes av Svenska kyrkan under 2002. Det är en timrad byggnad i 1 ½ våning med frontespis. Lockpanelen är gulmålad och snickerier kring fönster osv är vita. Sadeltaket är lagt med tvåkupigt lertegel. Ytterligare västerut finns flera ekonomibyggnader som tillhört arrendegården, bland annat en stor ladugård, magasin mm. I samlingen av profana byggnader finns också en kyrkvaktmästarbostad och arrendebostad från 1900-talets mitt.
KYRKOGÅRDEN - Kyrkogården bör till sina äldsta delar vara samtida med kyrkan men omnämns i handlingar först på 1700-talet. Den första dokumenterade utvidgningen gjordes på 1820-talet mot söder. Mot söder gjordes ytterligare en utvidgning 1957. Öster härom gjordes en utvidgning 1986 och det senaste tillskottet på kyrkogården gjordes 2002 då en minneslund tillkommit söderut. Allmänningarna ligger söder och sydöst om kyrkan på den gamla delen. De började användas till familjegravar 1975 men har kvar tämligen mycket av sin ursprungliga karaktär. Två urngravsområden ligger i västra och östra delen av 1820 års utvidgning. I söder på utvidgningen från 1957 är en ceremoniplats med katafalk och träkors anlagd. Vid renoveringar har gravramar och häckar tagits bort och grusgravar såtts igen. En utvidgning skedde mot sydväst under 1980-talet. Under 2002 har en minneslund med ett litet vattendrag invigts.
Kyrkplatsen ligger på sydsluttningen av en höjd vid norra änden av Gillbergasjön. Kyrkogården ligger söder, sydöst och öster om kyrkan. Den södra delen är terrasserad. Kyrkogården omgärdas av stenmur i norr och väster och av staket i söder och öster. En stödmur finns kvar mellan äldsta delen av kyrkogården och 1820 års utvidgning. Delen längst i väster omgärdas av häckar medan utvidgningen från 1986 i sydost är kringgärdat av ett trästaket.
Kyrkogårdens äldre delar omges av stora lönnar. Söder om stödmuren växer en rad lindar. Cypresser bildar en sydgående allé från stödmuren och omsluter ceremoniplatsen längst i söder. Varje terrass har en häck som avgränsning. Från norr till söder utgörs de av lind, måbär och oxbär. Kvartershäckarna består av oxbär och liguster. På 1820 års utvidgning saknas dock kvartershäckar. I sydöst växer buskar av varierande slag. Kyrkogårdens gamla del har grusgångar, medan utvidgningarna har plattgångar. Närmast kyrkan är gången asfalterad.
Till skillnad från utvidgningarnas mera enhetliga gravvårdar uppvisar den gamla delen av kyrkogården gravvårdar av varierande slag. Ett 15-tal grusgravar har bevarats söder om kyrkan och ett antal äldre gravstenar, däribland en från 1808, finns samlade mellan kyrkan och gravkapellet i öster. Utmed huvudgångarna söder om kyrkan finns också flera gamla gravstenar. Söder om kyrkan på äldsta delen ligger två tumbagravar med kalkstenshällar. Den västra tillhör prosten Göransson (1712-1769). Den i stenhällen svårlästa inskriften har förtydligats genom en textad metallplatta. Enligt en gammal sägen skall prosten ha upptäckt och bundit två pestbarn, en pojke och en flicka, vid en enbuske med hårstrån från sitt eget huvud. Enen stod som minnesmärke över pesten till 1903, då den höggs ned. Delar av enen förvaras i tornrummet.

FÖRSAMLING 1995 - GILLBERGA

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 2311, 1900: 2746, 1995: 1037

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan har ett markant läge i den uppodlade sprickdalen mellan Byälven och Lillälven och ovanför den utdikade Gillbergasjön norr om Säffle. Fornlämningar, bl.a. storhögar och ett gravfält i anslutning till kyrkan, visar på områdets betydelse under järnåldern.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med smalare absidkor i öster, vars absid inrättats till sakristia, samt torn i väster. I den nuvarande kyrkans östra del återstår murarna efter en romansk absidkyrka, troligtvis uppförd under 1100- eller tidigt 1200-tal och en av mycket få bevarade i Värmland. Kyrkan förlängdes i väster 1731-33. Som byggmästare verkade domkyrkoarkitekten Christian Haller. Vid denna genomgripande ombyggnad raserades även den ursprungliga triumfbågen och skiljeväggen för sakristian tillkom. Västtornet tillbyggdes 1837-40.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Även om kyrkans murar till stor del är medeltida, präglas exteriören framförallt de förändringar som företogs under 1700- och 1800-talen. De vitputsade murarna genombryts av stora, rundbågiga fönsteröppningar och långhus och kor har gemensamt, valmat sadeltak. Ingången är förlagd i väster via tornets bottenvåning. Kyrkorummet täcks av ett trätunnvalv. Kyrkans interiör förändrades under det sena 1800-talet, bl.a. tillkom ny bänkinredning 1887. Vid restaureringen 1940-41 under ledning av arkitekt Einar Lundberg, avlägsnades dock flera av 1800-talets tillägg. Vid sistnämnda tillfälle konserverades även de äldre inventarierna. Av dessa härrör altaruppsatsen från 1665 och predikstolen från 1736; den sistnämnda utförd av Nils Falk och Hans Georg Schüffner.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000.

KYRKOMILJÖN - Ett större järnåldersgravfält alldeles intill Gillberga kyrkplats visar platsens betydelse även i förkristen tid. Kyrkan tillkom sannolikt i slutet av 1100-talet eller i början av 1200-talet och byggdes av sten i romansk stil. Den har under sin långa tillvaro undergått genomgripande förändringar och fick sin nuvarande form efter en förlängning på 1730-talet och uppförandet av tornet ett århundrade senare. Ett gravkor låg i nordöstra hörnet av kyrkogården men revs 1825. I dag finns ett putsat gravkapell med skiffertak vid den östra muren. I områdets västra del ligger de gamla kyrkstallarna som idag fungerar som personalutrymme och förråd till kyrkogårdens skötsel. Dessutom finns två spiltor bevarade. Strax norr därom ligger den gamla sockenstugan. Det är en timrad byggnad i 1 ½ plan klädd med faluröd locklistpanel och täckt av ett skifferklätt sadeltak. Vita snickerier kring fönster och på verandan mot söder. Intill ligger den fd prästgården som såldes av Svenska kyrkan under 2002. Det är en timrad byggnad i 1 ½ våning med frontespis. Lockpanelen är gulmålad och snickerier kring fönster osv är vita. Sadeltaket är lagt med tvåkupigt lertegel. Ytterligare västerut finns flera ekonomibyggnader som tillhört arrendegården, bland annat en stor ladugård, magasin mm. I samlingen av profana byggnader finns också en kyrkvaktmästarbostad och arrendebostad från 1900-talets mitt.
KYRKOGÅRDEN - Kyrkogården bör till sina äldsta delar vara samtida med kyrkan men omnämns i handlingar först på 1700-talet. Den första dokumenterade utvidgningen gjordes på 1820-talet mot söder. Mot söder gjordes ytterligare en utvidgning 1957. Öster härom gjordes en utvidgning 1986 och det senaste tillskottet på kyrkogården gjordes 2002 då en minneslund tillkommit söderut. Allmänningarna ligger söder och sydöst om kyrkan på den gamla delen. De började användas till familjegravar 1975 men har kvar tämligen mycket av sin ursprungliga karaktär. Två urngravsområden ligger i västra och östra delen av 1820 års utvidgning. I söder på utvidgningen från 1957 är en ceremoniplats med katafalk och träkors anlagd. Vid renoveringar har gravramar och häckar tagits bort och grusgravar såtts igen. En utvidgning skedde mot sydväst under 1980-talet. Under 2002 har en minneslund med ett litet vattendrag invigts.
Kyrkplatsen ligger på sydsluttningen av en höjd vid norra änden av Gillbergasjön. Kyrkogården ligger söder, sydöst och öster om kyrkan. Den södra delen är terrasserad. Kyrkogården omgärdas av stenmur i norr och väster och av staket i söder och öster. En stödmur finns kvar mellan äldsta delen av kyrkogården och 1820 års utvidgning. Delen längst i väster omgärdas av häckar medan utvidgningen från 1986 i sydost är kringgärdat av ett trästaket.
Kyrkogårdens äldre delar omges av stora lönnar. Söder om stödmuren växer en rad lindar. Cypresser bildar en sydgående allé från stödmuren och omsluter ceremoniplatsen längst i söder. Varje terrass har en häck som avgränsning. Från norr till söder utgörs de av lind, måbär och oxbär. Kvartershäckarna består av oxbär och liguster. På 1820 års utvidgning saknas dock kvartershäckar. I sydöst växer buskar av varierande slag. Kyrkogårdens gamla del har grusgångar, medan utvidgningarna har plattgångar. Närmast kyrkan är gången asfalterad.
Till skillnad från utvidgningarnas mera enhetliga gravvårdar uppvisar den gamla delen av kyrkogården gravvårdar av varierande slag. Ett 15-tal grusgravar har bevarats söder om kyrkan och ett antal äldre gravstenar, däribland en från 1808, finns samlade mellan kyrkan och gravkapellet i öster. Utmed huvudgångarna söder om kyrkan finns också flera gamla gravstenar. Söder om kyrkan på äldsta delen ligger två tumbagravar med kalkstenshällar. Den västra tillhör prosten Göransson (1712-1769). Den i stenhällen svårlästa inskriften har förtydligats genom en textad metallplatta. Enligt en gammal sägen skall prosten ha upptäckt och bundit två pestbarn, en pojke och en flicka, vid en enbuske med hårstrån från sitt eget huvud. Enen stod som minnesmärke över pesten till 1903, då den höggs ned. Delar av enen förvaras i tornrummet.