LÅNGSERUDS KYRKA

KYRKOMILJÖN - Långseruds kyrka är belägen i ett öppet hävdat slätt jordbrukslandskap invid sjön Lången och dess utloppsälv till Aspen. Strax intill söderut ligger sockenstugan från 1800-talets första hälft och en ekonomibyggnad. Västerut gränsar kyrkomiljön till Kyrkebols gård. Tidigare fanns österut en vattendriven kvarn och såg. En liten kraftstation finns dock bevarad samt några andra mindre byggnader som kan kopplas till dammen. Prästgården, nu privat ligger ca 500 meter österut och fd klockaregård 500 meter sydöst ut. Området har utgjort sockens centrum alltsedan medeltidens början.
Under medeltiden fanns i socknen, förutom kyrkan i Långserud, två kapell, ett i Åstenskog och ett i Lönnskog. Ytterligare ett kapell fanns i Embeskog, numera Svanskogs socken. Under katolsk tid fungerade Långserud som annex till Gillberga pastorat. Långserud finns tillika med sex andra församlingar upptagna under Gillberga härad i en förteckning över kyrkor i Skara stift från 1357. De två kapellen övergavs sannolikt redan under medeltiden eller strax efter reformationen. Deras minne finns bevarat på respektive plats genom resta stenar och klockstaplar. Den medeltida sockenkyrkan i Långserud låg säkerligen på samma plats som den nuvarande och var uppförd av trä. Bevarade inventarier tyder på att den kan ha uppförts under 1200-talet.
KYRKOGÅRDEN - Kyrkogårdens tillkomst bör, liksom kyrkans, kunna hänföras till medeltiden. Enligt noteringar gjordes utvidgningar av kyrkogården redan på 1700-talet. Ytterligare utvidgningar har skett, bl a på 1890-talet, men den enda dokumenterade är den som företogs 1958 i norr. Den gamla kyrkogårdshägnaden av trä ersattes med en stenmur 1825. Två porthus med järngrindar byggdes 1745. Ett relativt stort allmänningsområde ligger norr och nordöst om kyrkan. Det har enstaka inslag av familjegravar. En ny klockstapel uppfördes nordväst om kyrkan 1914, som en kopia av en äldre. I nordost ligger att bårhus från 1952.
Begravningsplatsens högsta del ligger i väster, varifrån marken sluttar ned mot öster och norr. Kyrkogården har en något oregelbunden form med huvuddelen väster och norr om kyrkan. Platsen omges av väg och sockenstuga i söder, gärden mot sjön Aspen i väster och norr och Backaälven i öster. Den omgärdas av stödmur i alla väderstreck utom i öster, där en slänt mot älven utgör naturlig gräns.
Innanför stödmuren växer en oxbärshäck i norr och delvis i väster och öster. Kvartershäckar finns huvudsakligen i norr och är måbär. Det finns gott om stora lövträd. En rad lindar växer utmed muren i väster och norr och i gränsen mellan den gamla och nya delen av kyrkogården. På den gamla delen förekommer även kastanj, ask, lönn, al och alm. Förutom de grusbelagda huvudgångarna finns plattgångar.
Väster om kyrkan och klockstapeln ligger gravar med olikformade gravvårdar. Av de ca 40 grusgravarna runt kyrkan ligger flertalet här med stenramar eller familjegravshäckar omväxlande med mindre gräsytor. Fyra smidda järnkors är placerade invid klockstapeln. Ett av dem är från 1700-talet och de andra från 1800-talets början. Här står även en odaterad solklotsformad gravsten av 1600-talstyp (möjligtvis 1200-tal).
Nytt tillägg är en från 1994 av arkitekt Gudrun Eldh planerad minneslund i kyrkogårdens nordvästra parti. Platsen har utformats rund med grusgång av vit sjösten och pryds av ett öppet stenkors av konstnären Börje Wahlström, Årjäng. Lunden omgärdas av olika blommande buskar.

KYRKOMILJÖN - Långseruds kyrka är belägen i ett öppet hävdat slätt jordbrukslandskap invid sjön Lången och dess utloppsälv till Aspen. Strax intill söderut ligger sockenstugan från 1800-talets första hälft och en ekonomibyggnad. Västerut gränsar kyrkomiljön till Kyrkebols gård. Tidigare fanns österut en vattendriven kvarn och såg. En liten kraftstation finns dock bevarad samt några andra mindre byggnader som kan kopplas till dammen. Prästgården, nu privat ligger ca 500 meter österut och fd klockaregård 500 meter sydöst ut. Området har utgjort sockens centrum alltsedan medeltidens början.
Under medeltiden fanns i socknen, förutom kyrkan i Långserud, två kapell, ett i Åstenskog och ett i Lönnskog. Ytterligare ett kapell fanns i Embeskog, numera Svanskogs socken. Under katolsk tid fungerade Långserud som annex till Gillberga pastorat. Långserud finns tillika med sex andra församlingar upptagna under Gillberga härad i en förteckning över kyrkor i Skara stift från 1357. De två kapellen övergavs sannolikt redan under medeltiden eller strax efter reformationen. Deras minne finns bevarat på respektive plats genom resta stenar och klockstaplar. Den medeltida sockenkyrkan i Långserud låg säkerligen på samma plats som den nuvarande och var uppförd av trä. Bevarade inventarier tyder på att den kan ha uppförts under 1200-talet.
KYRKOGÅRDEN - Kyrkogårdens tillkomst bör, liksom kyrkans, kunna hänföras till medeltiden. Enligt noteringar gjordes utvidgningar av kyrkogården redan på 1700-talet. Ytterligare utvidgningar har skett, bl a på 1890-talet, men den enda dokumenterade är den som företogs 1958 i norr. Den gamla kyrkogårdshägnaden av trä ersattes med en stenmur 1825. Två porthus med järngrindar byggdes 1745. Ett relativt stort allmänningsområde ligger norr och nordöst om kyrkan. Det har enstaka inslag av familjegravar. En ny klockstapel uppfördes nordväst om kyrkan 1914, som en kopia av en äldre. I nordost ligger att bårhus från 1952.
Begravningsplatsens högsta del ligger i väster, varifrån marken sluttar ned mot öster och norr. Kyrkogården har en något oregelbunden form med huvuddelen väster och norr om kyrkan. Platsen omges av väg och sockenstuga i söder, gärden mot sjön Aspen i väster och norr och Backaälven i öster. Den omgärdas av stödmur i alla väderstreck utom i öster, där en slänt mot älven utgör naturlig gräns.
Innanför stödmuren växer en oxbärshäck i norr och delvis i väster och öster. Kvartershäckar finns huvudsakligen i norr och är måbär. Det finns gott om stora lövträd. En rad lindar växer utmed muren i väster och norr och i gränsen mellan den gamla och nya delen av kyrkogården. På den gamla delen förekommer även kastanj, ask, lönn, al och alm. Förutom de grusbelagda huvudgångarna finns plattgångar.
Väster om kyrkan och klockstapeln ligger gravar med olikformade gravvårdar. Av de ca 40 grusgravarna runt kyrkan ligger flertalet här med stenramar eller familjegravshäckar omväxlande med mindre gräsytor. Fyra smidda järnkors är placerade invid klockstapeln. Ett av dem är från 1700-talet och de andra från 1800-talets början. Här står även en odaterad solklotsformad gravsten av 1600-talstyp (möjligtvis 1200-tal).
Nytt tillägg är en från 1994 av arkitekt Gudrun Eldh planerad minneslund i kyrkogårdens nordvästra parti. Platsen har utformats rund med grusgång av vit sjösten och pryds av ett öppet stenkors av konstnären Börje Wahlström, Årjäng. Lunden omgärdas av olika blommande buskar.

KYRKOMILJÖN - Långseruds kyrka är belägen i ett öppet hävdat slätt jordbrukslandskap invid sjön Lången och dess utloppsälv till Aspen. Strax intill söderut ligger sockenstugan från 1800-talets första hälft och en ekonomibyggnad. Västerut gränsar kyrkomiljön till Kyrkebols gård. Tidigare fanns österut en vattendriven kvarn och såg. En liten kraftstation finns dock bevarad samt några andra mindre byggnader som kan kopplas till dammen. Prästgården, nu privat ligger ca 500 meter österut och fd klockaregård 500 meter sydösterut. Området har utgjort sockens centrum alltsedan medeltidens början.
Under medeltiden fanns i socknen, förutom kyrkan i Långserud, två kapell, ett i Åstenskog och ett i Lönnskog. Ytterligare ett kapell fanns i Embeskog, numera Svanskogs socken. Under katolsk tid fungerade Långserud som annex till Gillberga pastorat. Långserud finns tillika med sex andra församlingar upptagna under Gillberga härad i en förteckning över kyrkor i Skara stift från 1357. De två kapellen övergavs sannolikt redan under medeltiden eller strax efter reformationen. Deras minne finns bevarat på respektive plats genom resta stenar och klockstaplar. Den medeltida sockenkyrkan i Långserud låg säkerligen på samma plats som den nuvarande och var uppförd av trä. Bevarade inventarier tyder på att den kan ha uppförts under 1200-talet.
KYRKOGÅRDEN - Kyrkogårdens tillkomst bör, liksom kyrkans, kunna hänföras till medeltiden. Enligt noteringar gjordes utvidgningar av kyrkogården redan på 1700-talet. Ytterligare utvidgningar har skett, bl a på 1890-talet, men den enda dokumenterade är den som företogs 1958 i norr. Den gamla kyrkogårdshägnaden av trä ersattes med en stenmur 1825. Två porthus med järngrindar byggdes 1745. Ett relativt stort allmänningsområde ligger norr och nordöst om kyrkan. Det har enstaka inslag av familjegravar. En ny klockstapel uppfördes nordväst om kyrkan 1914, som en kopia av en äldre. I nordost ligger att bårhus från 1952.
Begravningsplatsens högsta del ligger i väster, varifrån marken sluttar ned mot öster och norr. Kyrkogården har en något oregelbunden form med huvuddelen väster och norr om kyrkan. Platsen omges av väg och sockenstuga i söder, gärden mot sjön Aspen i väster och norr och Backaälven i öster. Den omgärdas av stödmur i alla väderstreck utom i öster, där en slänt mot älven utgör naturlig gräns.
Innanför stödmuren växer en oxbärshäck i norr och delvis i väster och öster. Kvartershäckar finns huvudsakligen i norr och är måbär. Det finns gott om stora lövträd. En rad lindar växer utmed muren i väster och norr och i gränsen mellan den gamla och nya delen av kyrkogården. På den gamla delen förekommer även kastanj, ask, lönn, al och alm. Förutom de grusbelagda huvudgångarna finns plattgångar.
Väster om kyrkan och klockstapeln ligger gravar med olikformade gravvårdar. Av de ca 40 grusgravarna runt kyrkan ligger flertalet här med stenramar eller familjegravshäckar omväxlande med mindre gräsytor. Fyra smidda järnkors är placerade invid klockstapeln. Ett av dem är från 1700-talet och de andra från 1800-talets början. Här står även en odaterad solklotsformad gravsten av 1600-talstyp (möjligtvis 1200-tal).
Nytt tillägg är en från 1994 av arkitekt Gudrun Eldh planerad minneslund i kyrkogårdens nordvästra parti. Plastsen har utformats rund med grusgång av vit sjösten och pryds av ett öppet stenkors av konstnären Börje Wahlström, Årjäng. Lunden omgärdas av olika blommande buskar.

KYRKOMILJÖN - Långseruds kyrka är belägen i ett öppet hävdat slätt jordbrukslandskap invid sjön Lången och dess utloppsälv till Aspen. Strax intill söderut ligger sockenstugan från 1800-talets första hälft och en ekonomibyggnad. Västerut gränsar kyrkomiljön till Kyrkebols gård. Tidigare fanns österut en vattendriven kvarn och såg. En liten kraftstation finns dock bevarad samt några andra mindre byggnader som kan kopplas till dammen. Prästgården, nu privat ligger ca 500 meter österut och fd klockaregård 500 meter sydöst ut. Området har utgjort sockens centrum alltsedan medeltidens början.
Under medeltiden fanns i socknen, förutom kyrkan i Långserud, två kapell, ett i Åstenskog och ett i Lönnskog. Ytterligare ett kapell fanns i Embeskog, numera Svanskogs socken. Under katolsk tid fungerade Långserud som annex till Gillberga pastorat. Långserud finns tillika med sex andra församlingar upptagna under Gillberga härad i en förteckning över kyrkor i Skara stift från 1357. De två kapellen övergavs sannolikt redan under medeltiden eller strax efter reformationen. Deras minne finns bevarat på respektive plats genom resta stenar och klockstaplar. Den medeltida sockenkyrkan i Långserud låg säkerligen på samma plats som den nuvarande och var uppförd av trä. Bevarade inventarier tyder på att den kan ha uppförts under 1200-talet.
KYRKOGÅRDEN - Kyrkogårdens tillkomst bör, liksom kyrkans, kunna hänföras till medeltiden. Enligt noteringar gjordes utvidgningar av kyrkogården redan på 1700-talet. Ytterligare utvidgningar har skett, bl a på 1890-talet, men den enda dokumenterade är den som företogs 1958 i norr. Den gamla kyrkogårdshägnaden av trä ersattes med en stenmur 1825. Två porthus med järngrindar byggdes 1745. Ett relativt stort allmänningsområde ligger norr och nordöst om kyrkan. Det har enstaka inslag av familjegravar. En ny klockstapel uppfördes nordväst om kyrkan 1914, som en kopia av en äldre. I nordost ligger att bårhus från 1952.
Begravningsplatsens högsta del ligger i väster, varifrån marken sluttar ned mot öster och norr. Kyrkogården har en något oregelbunden form med huvuddelen väster och norr om kyrkan. Platsen omges av väg och sockenstuga i söder, gärden mot sjön Aspen i väster och norr och Backaälven i öster. Den omgärdas av stödmur i alla väderstreck utom i öster, där en slänt mot älven utgör naturlig gräns.
Innanför stödmuren växer en oxbärshäck i norr och delvis i väster och öster. Kvartershäckar finns huvudsakligen i norr och är måbär. Det finns gott om stora lövträd. En rad lindar växer utmed muren i väster och norr och i gränsen mellan den gamla och nya delen av kyrkogården. På den gamla delen förekommer även kastanj, ask, lönn, al och alm. Förutom de grusbelagda huvudgångarna finns plattgångar.
Väster om kyrkan och klockstapeln ligger gravar med olikformade gravvårdar. Av de ca 40 grusgravarna runt kyrkan ligger flertalet här med stenramar eller familjegravshäckar omväxlande med mindre gräsytor. Fyra smidda järnkors är placerade invid klockstapeln. Ett av dem är från 1700-talet och de andra från 1800-talets början. Här står även en odaterad solklotsformad gravsten av 1600-talstyp (möjligtvis 1200-tal).
Nytt tillägg är en från 1994 av arkitekt Gudrun Eldh planerad minneslund i kyrkogårdens nordvästra parti. Platsen har utformats rund med grusgång av vit sjösten och pryds av ett öppet stenkors av konstnären Börje Wahlström, Årjäng. Lunden omgärdas av olika blommande buskar.

KYRKOMILJÖN - Långseruds kyrka är belägen i ett öppet hävdat slätt jordbrukslandskap invid sjön Lången och dess utloppsälv till Aspen. Strax intill söderut ligger sockenstugan från 1800-talets första hälft och en ekonomibyggnad. Västerut gränsar kyrkomiljön till Kyrkebols gård. Tidigare fanns österut en vattendriven kvarn och såg. En liten kraftstation finns dock bevarad samt några andra mindre byggnader som kan kopplas till dammen. Prästgården, nu privat ligger ca 500 meter österut och fd klockaregård 500 meter sydöst ut. Området har utgjort sockens centrum alltsedan medeltidens början.
Under medeltiden fanns i socknen, förutom kyrkan i Långserud, två kapell, ett i Åstenskog och ett i Lönnskog. Ytterligare ett kapell fanns i Embeskog, numera Svanskogs socken. Under katolsk tid fungerade Långserud som annex till Gillberga pastorat. Långserud finns tillika med sex andra församlingar upptagna under Gillberga härad i en förteckning över kyrkor i Skara stift från 1357. De två kapellen övergavs sannolikt redan under medeltiden eller strax efter reformationen. Deras minne finns bevarat på respektive plats genom resta stenar och klockstaplar. Den medeltida sockenkyrkan i Långserud låg säkerligen på samma plats som den nuvarande och var uppförd av trä. Bevarade inventarier tyder på att den kan ha uppförts under 1200-talet.
KYRKOGÅRDEN - Kyrkogårdens tillkomst bör, liksom kyrkans, kunna hänföras till medeltiden. Enligt noteringar gjordes utvidgningar av kyrkogården redan på 1700-talet. Ytterligare utvidgningar har skett, bl a på 1890-talet, men den enda dokumenterade är den som företogs 1958 i norr. Den gamla kyrkogårdshägnaden av trä ersattes med en stenmur 1825. Två porthus med järngrindar byggdes 1745. Ett relativt stort allmänningsområde ligger norr och nordöst om kyrkan. Det har enstaka inslag av familjegravar. En ny klockstapel uppfördes nordväst om kyrkan 1914, som en kopia av en äldre. I nordost ligger att bårhus från 1952.
Begravningsplatsens högsta del ligger i väster, varifrån marken sluttar ned mot öster och norr. Kyrkogården har en något oregelbunden form med huvuddelen väster och norr om kyrkan. Platsen omges av väg och sockenstuga i söder, gärden mot sjön Aspen i väster och norr och Backaälven i öster. Den omgärdas av stödmur i alla väderstreck utom i öster, där en slänt mot älven utgör naturlig gräns.
Innanför stödmuren växer en oxbärshäck i norr och delvis i väster och öster. Kvartershäckar finns huvudsakligen i norr och är måbär. Det finns gott om stora lövträd. En rad lindar växer utmed muren i väster och norr och i gränsen mellan den gamla och nya delen av kyrkogården. På den gamla delen förekommer även kastanj, ask, lönn, al och alm. Förutom de grusbelagda huvudgångarna finns plattgångar.
Väster om kyrkan och klockstapeln ligger gravar med olikformade gravvårdar. Av de ca 40 grusgravarna runt kyrkan ligger flertalet här med stenramar eller familjegravshäckar omväxlande med mindre gräsytor. Fyra smidda järnkors är placerade invid klockstapeln. Ett av dem är från 1700-talet och de andra från 1800-talets början. Här står även en odaterad solklotsformad gravsten av 1600-talstyp (möjligtvis 1200-tal).
Nytt tillägg är en från 1994 av arkitekt Gudrun Eldh planerad minneslund i kyrkogårdens nordvästra parti. Platsen har utformats rund med grusgång av vit sjösten och pryds av ett öppet stenkors av konstnären Börje Wahlström, Årjäng. Lunden omgärdas av olika blommande buskar.

FÖRSAMLING 1995 - LÅNGSERUD

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1706, 1900: 2542, 1995: 720

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. Omkring 1500 införlivades Lönnskog och före 1644 Åskog (Åstenskog).

LÄGE OCH OMGIVNING - Socknen ligger i den västra utkanten av slättområdet vid Vänern. Kyrkan är belägen på en höjd ovanför Långens utlopp i Aspen. Kyrkplatsen är av medeltida ursprung, men den befintliga träkyrkan uppfördes till större delen under 1600- och 1700-talen.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: En kyrka av trä uppfördes under medeltiden, men dess utformning är inte känd. Sannolikt riven i samband med att ny kyrka uppfördes på samma plats.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande träkyrkan har korsformad plan med tresidigt avslutat korparti, utbyggd sakristia i öster samt vapenhus framför syd- och västgavlarna. Det är inte känt om några medeltida partier finns bevarade i den nuvarande kyrkan. Långhus och korparti fick sannolikt sin form under 1600-talet. Korsarmarna tillbyggdes 1722-24. Vid en genomgripande omdaning 1768-1770 förlängdes långhuset i väster samt tillbyggdes sakristia och vapenhus. Ingångarna till kyrkan är via vapenhusen och på den norra gaveln.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkans interiör och exteriör präglas av de förändringar som företogs under 1700-talet, då även timmerväggarna höjdes och i stället för det plana innertaket fick kyrkorummet trätunnvalv. Även därefter har dock kyrkan genomgått flera förändringar. En omfattande restaurering utfördes 1886-87, varvid bl.a. den nuvarande öppna bänkinredningen tillkom. Vid genomgripande restaureringar 1925, med Magnus Waerstedt som arkitekt och 1960, utförd av Ragnar Jonsson, har dock avsikten varit att framhäva kyrkans 1700-talskaraktär. Äldre bevarad inredning utgörs av predikstolen, tillkommen vid 1600-talets mitt, samt av altaruppsatsen, varav den övre delen härrör från 1735-1736 och är skulpterad av Nils Falk, och den nedre delen från 1887 består av en nattvardsmålning av Eric Jonaeus.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000.