VIBYGGERÅ KYRKA

FÖRSAMLING 1995 - VIBYGGERÅ

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 1244, år 1900: 2163, år 1995: 989

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken, omnämnd 1314 (DS 1946).

LÄGE OCH OMGIVNING - Socknen ligger vid kusten, centralt i landskapet. Den befintliga kyrkan ligger i utkanten av tätortsbebyggelse på en svag höjd. Intill finns ett gravkapell från perioden 1880-1909. Vibyggerå gamla kyrka från medeltiden kyrka ligger mer perifert ovanför en skarp sluttning ner mot Dockstafjärden, ca 200 m sydväst om den nya kyrkan (se I: VIBYGGERÅ GAMLA KYRKA). I äldre tider var läget mer centralt och lättillgängligt då vattenleden gick längre in i land och närmre den gamla kyrkan. Prästgård och hembygdsgård finns invid den gamla kyrkan.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II. En kyrka i nyklassicistisk stil uppfördes 1871-74 på ny plats. Den består av långhus, smalare tresidigt avslutat kor, sakristia i norr samt västtorn. Kyrkan brandskadades 1916, men sattes åter istånd fram till 1919.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR – Vitputsade fasader, genombrutna av rundvälvda muröppningar. Tornet, som kröns av en flack huv och en öppen lanternin med spira, har en rusticerad bottenvåning. Mitt på långsidorna finns ingångar i ett utskjutande gavelprytt parti. Kyrkorummet täcks av ett trätunnvalv och koret av ett ribbvalv. Åttkantig predikstol ritad av Albert Thurdin i Härnösand. Altartavla målad av E. Stenholm 1936. Öppen bänkinredning laserad i blå ton. Läktarunderbyggnad från 1970-talet, bl.a. med kapprum och andaktsrum.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 1999; rev. 2008.

KYRKOMILJÖN -

Socknen ligger vid kusten, centralt i landskapet. Kyrkan ligger i utkanten av tätortsbebyggelse på en svag höjd med den odlade dalgången in i landet mot norr och en sluttning ned mot E4 och Dockstaviken i söder. I väster och längre mot öster går kuperade bergsryggar klädda med fr. a. barrträd, Skuleberget i fonden. Strax intill i väster passerar byvägen till Östmarkom. Den gamla medeltida kyrkan ligger mer perifert ovanför en skarp sluttning ner mot Dockstafjärden, ca 200 m sydväst om den nya kyrkan.

Kyrkotomten

Kyrkotomten avgränsas av små bladhäckar samt granhäckar i samtliga väderstreck. I norr står delar av häckraden på en stödmur i natursten och gränsar direkt mot sädesfält. Stigport saknas, men entrén markeras av två 1, 30 m höga granitstolpar, tillkomna 1934, då även kyrkobyggnaden restaurerades utvändigt. Kyrkogården sluttar i avsatser ned mot söder, växer vidare i avsatser med nya gravkvarter och minneslund mot öster. Gravkvarteren är gräsbevuxna och interfolierade av grusade gångar. I nordöst, strax intill koret finns ett vitmålat gravkapell i trä (panelarkitektur) från perioden 1880-1909. Taket är avvalmat och klätt med skivfalsad plåt. Småspröjsade fönsterglas lika kyrkan.

Kyrkobyggnaden

Kyrkobyggnaden är placerad på tomtens högsta punkt, strax intill dess nordligaste gräns. Den utfördes i nyklassicistisk stil och uppfördes efter ritningar av Johan Fredrik Åbom 1871-74. Byggmästare var P. Norin från Frånö och P.O. Hellgren från Hälsingland. Kyrkan eldhärjades 1916, men återuppfördes med sina gamla yttermurar 1919 av byggmästarna Olof och D. Höglund, samt D.Nyberg, samtliga Vibyggerå. Arbetet kontrollerades av Albert Thurdin från Härnösand, som också stod för merparten av ritningarna. Den största skillnaden var att man nu placerade sakristian i norr och inte som tidigare öster om koret.

Kyrkan har rektangulär plan med ett smalare polygonalt kor, sakristia i norr samt västtorn. Intill grunden löper ca 1 m bred dräneringsyta med oval flat sten med asfalterad yta, skapad 1934 genom beredskapsarbeten.

Kyrkan uppfördes ursprungligen på stengrund, med sockel av röd granitsten i storformat, som troligen kompletterades 1916-18 genom mindre sten, vitmålade slätputsade fasader med rusticering i knutar och vid långhusentreer. Knutrustik i form av pilastrar, som "bär" en kraftig, profilerad gesimstaklist. Mitt på långsidorna finns ingångar i ett utskjutande gavelprytt parti. Pardörrar med tre fyllningar, brun målning. Entréerna kröns av utskjutande gavelfrontoner, vilka liksom långhusets sadeltak, sakristians valmade tak och korabsidens tak, är belagt med enkupigt lertegel. Långhuset tillsammans med tornet har sju fönsterhål. Tretton små lufter i vardera stort fönster med bågformat avslut, små spröjsade glas, brun målning. Profilerat fönsterfoder i puts. Långhuset försett med böjda nyare stuprör.

Tornet är putsat med sprutad ädelputs, rusticering i BV. Huvudentrén har pardörr lika långhusentreer. Över dörr en minnesplatta i sten, "VIBYGGERÅ KYRKA uppbyggd åren 1871-74, härjad af åskeld den 11 juli 1916 återuppfördes åren 1917-19." Ett fönster i BV mot söder och norr lika långhus. Däröver ett mindre i tornvindsdelen, samt dubbla automatiserade ljudluckor mot samtliga väderstreck. Dessa är i trä och en av vardera paret är utvändigt klädda med svartmålad plåt, den andra med svartmålade skivor. Tornets översta murade del kröns av tornur, insatta 1950, likaså i vardera väderstreck, infällda i ett bågsegment som höjer sig över muren. Här skjuter lanterninen upp genom det svartmålade, plåtklädda torntaket. Lanterninen utgörs av en öppen åttkantig kolonettförsedd bågform med spetsig spira krönt av förgylld oval kula och kors. Lanterninen klädd i svartmålad plåt, spiran i kopparplåt. Tornet försett med äldre spetsigt falsade vita stuprör.

Sakristian, troligen murad i tegel, tillkom 1917 mot norr och har egen frontonförsedd entré från öster. Dess höga sockel har rödaktigt målad spritputs. Mindre fyrluftsfönster mot norr och öster. Invändigt slätputs på väggar och tak, vitmålning. Kryssvalv. Samma heltäckningsmatta som i koret.

I korabsidens norra sockel finns en nedgång till källare och pannrum.Här finns också en stege upp till pannrummets plåtklädda skorsten som höjer sig intill långhusets östra gavel.

Kyrkobyggnaden är placerad på tomtens högsta punkt, strax intill dess nordligaste gräns. Den utfördes i nyklassicistisk stil och uppfördes efter ritningar av Johan Fredrik Åbom 1871-74. Byggmästare var P. Norin från Frånö och P.O. Hellgren från Hälsingland. Kyrkan eldhärjades 1916, men återuppfördes med sina gamla yttermurar 1919 av byggmästarna Olof och D. Höglund, samt D.Nyberg, samtliga Vibyggerå. Arbetet kontrollerades av Albert Thurdin från Härnösand, som också stod för merparten av ritningarna. Den största skillnaden var att man nu placerade sakristian i norr och inte som tidigare öster om koret.

Kyrkan har rektangulär plan med ett smalare polygonalt kor, sakristia i norr samt västtorn. Intill grunden löper ca 1 m bred dräneringsyta med oval flat sten med asfalterad yta, skapad 1934 genom beredskapsarbeten.

Se även tidigare inventeringar.