Kontorshus

Kontorshus för flera LO-förbund, uppfört 1978-80 mellan Vasagatan, Norra Bantorget och Östra Järnvägsgatan. Komplexet tar upp halva kvarteret Klockan och är hopbyggt med Wasa-teaterns envåningsdel. I bottenvåningens lokaler mot Vasagatan fanns vid inventeringstillfället i januari 2007 en kinarestaurang, systembolag med försäljning över disk och Swedbank. I lokal mot Olof Palmes gata inrymdes en sushirestaurang. Infart till garage i källarvåningen och till interna lastutrymmen finns från Östra Järnvägsgatan.

Flera LO-förbund håller ännu till i byggnaden tillsammans med företag som bland andra Adecco, Jönsson & Lepp och SIFU samt Svensk Energi och Svensk Fjärrvärme.

Anläggningen består av tre sammanlänkade kontorshus runt två gårdar, L- och O-gården. Gårdarna skall i utformning och materialval symbolisera fackföreningsrörelsen "styrka att vara många" och harmoniera med byggnadens arkitektur. Detta enligt informationstavla vid gårdarna.

L-gården, den västra, har två pyramider gjorda av kraftledningsstolpar i trä från Ludvika respektive sten från Brunkebergsåsen. Liksom O-gården är den terrasserad med sandsten, har trappa som tar upp nivåskillnaden och markytor belagda med gatsten samt planteringar med prydnadslövträd.

O-gården har ett vattenspel i den övre nivån, en o-formad formation av natursten samt en pyramid av diabas med vattenspel i terraseringsmuren.

Kvarteret Klockan har fått sitt namn av en gasklocka som stod på platsen tidigare. När klockan revs uppfördes Industripalatset 1911-13 med den populära biografen Auditorium, senare Vinterpalatset. När LO erbjöds fastigheten 1977 prövades möjligheten att ha kvar biografen men det skulle ha inneburit ett sämre utnyttjande av kontorshuset och valdes bort. Takmålningarna av Isaac Grünewald och Pelle Åberg flyttades dock med och hängdes upp i konferensutrymmen respektive badmintonhallen.

Kontorshuset för några LO-förbund och med uthyrningsdelar uppfördes 1978-80. Byggnaden presenterades i Arkitektur nr 9 1980 av arkitekten Sirje Spuhl och karakteriserades av Eva Eriksson som propert och gediget men anonymt och en smula tråkigt.