CENTRALA HISINGEN

OMRÅDE
Som en enklav inom ett större småhusområde ligger dessa egnahem uppförda av Göteborgs stads egnahemsbyrå. Bebyggelsen består av 127 enfamiljshus av i princip samma hustyp kallad Kubhuset, grupperade både som friliggande hus, radhus och länkade parhus. Av de ursprungligen enhetligt utformade husen finns idag inte två som är identiska. Området är delvis trafikseparerat.

Området avgränsas norrut av en bergsslänt och i väster av Långströmsgatan, en större genomfartsgata som förbinder stadsdelen Kyrkbyn med norra Hisingen. Runt de friliggande villorna löper en matargata varifrån återvändsgator leder fram till de enskilda fastigheterna. Återvändsgatorna övergår i smalare gångvägar som ansluter till en långsträckt grönyta med lekplatser i områdets mitt. Radhusen är placerade i norr mot bergsslänten där grundförutsättningarna - enligt stadsplanen - motiverade en högre exploateringsgrad. Stadsplanen som är ritad av Tage William Olsson fastställdes 1953. Terrängen i området är i princip plan förutom i norr där radhusen med trappande förskjutningar klättrar uppför slänten.

BYGGNADER
I området finns totalt 127 bebyggda fastigheter. 64 friliggande villor med fristående garage, 49 radhus sammanbyggda till längor med fyra till sju stycken i varje, samt 14 parhus länkade med garage till två radhuslängor. Ursprunglig husstorlek var 5 rum och kök.

Våningar: 1½ med källare
Stomme/konstruktion: träregelstomme, lägenhetsskiljande väggar av tegel
Fasad: träpanel, plåtpanel, eternit, tegel eller sandsten typ Mexitegel
Fasadfärg: individuell med en viss övervikt på oxidgult
Takform: sadeltak
Takmaterial: tegelpannor, plåt eller eternit
Utvändiga detaljer: (ursprungliga) - ett korrugerat skärmtak i plast vid entrén, ekdörr med asymmetrisk glasning, tvåluftsfönster
(senare tillägg) - farstukvistar, verandor, inglasade altaner, burspråk

Hustypen som är densamma för områdets alla hus kallades av Egnahemsbyrån för Kubhuset och har en nästan kvadratisk planform i 1½ våning. Intrycket av kub förstärks av den höga fasaden med källare halvt över mark. Fasaderna var ursprungligen mycket enkla med ett tvåluftsfönster till respektive rum. Utvändig trappa saknas. Från entrén nås bottenvåningen en halvtrappa upp via den invändiga trappan. Skillnader i utformningen mellan radhus respektive fristående hus gäller främst fönstersättningen. På radhusen har takkupor ersatt gavelfönster.

Enligt byggloven byggdes samtliga hus med lockpanel och tegelklädda sadeltak men idag är de ursprungligen likartade husen alla individuellt utformade vad gäller fasadmaterial, färgsättning och senare tillbyggnader. Exempel på tillbyggnader är förstukvistar, inglasade altaner, verandor, burspråk och större vinkelbyggnader. Den första generella förändringen som skedde var tillkomsten av garage.

KOMMENTAR
Området är ett intressant egnahemsområde med exempel på dels hur en enda hustyp genom olika grupperingar kan skapa variation och rumslighet i ett större bostadsområde, dels på hur individuellt präglade husen med tiden kan bli. Här är det snarare den vildvuxna variationen som är en kulturhistorisk kvalitet än graden av autenticitet.

Stadsplanen har ett - för tiden - ovanligt differentierat vägsystem för ett småhusområde, med både smala backiga gränder och större gator. En brist i stadsplanen är dock utformningen av det centrala grönområdet, som inte rumsligt avgränsats från den intilliggande genomfartsleden, Långströmsgatan.