VINDRAGARLAGETS HUS

Av en byggnadsinventering från Stockholms stadsmuseum 1991 framgår följande:
Fastigheten Pollux 11 har tillkommit på 1630-40- talet efter en genomgripande ombyggnad av ett bostads- och troligen magasinshus, byggt före 1602 och sannolikt efter 1585. Ombyggnaden omfattade välvningen av källaren, nu konstruktion, planläsning samt fasad med sannolikt återuppförd trappgavel.
1747 renoverades huset av ägaren stenhuggaren Hans Hiortenberg. Det var i huvudsak en invändig renovering och modernisering av snickerier, intäckning av bjälktaken, uppsättning av nya kakelugnar, uppdelning av rummet på våning 3 tr och inredning av nedre vinden.
Från 1818 till 1930 upptogs våning 1 tr av Vindragarlagets härbärge, för vilket rummet panelades och försågs med ny kakelugn. Vindragarämbetet, som var Stockholms sista hantverksskrå, var ägare till fastigheten 1827-1923. Samfundet S:t Erik övertog fastigheten under 1920-talet samt installerade vatten och sanitet.
Samfundet S:t Erik restaurerade byggnaden 1970 varvid bland annat bjälktaken frilades och övre vinden inreddes. Vid restaureringsarbetena framkom ett väggparti med dekorativ muralmålning i rummet på våning 2 tr från husets första byggnadstid, före 1602, jämte ett kalkstensgolv och därunder ett tegelgolv i samma rum. Kalkstensgolvet har framtagits och väggmålningen samt bjälktaken har konserverats. Restaureringen återställde husets funktion som bostad för en familj, vilket det haft under 1600-talet och 1700-talets första hälft.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Stockholms län, 1992-01-17, Dnr 11.392-38-84