HÄSSLUNDA KYRKA

Fasaderna är spritputsade och vitmålade samt utförda utan markerad, synlig stensockel eller murade listverk. Taken täcks av rött tegel och absiden med kopparplåt i skivformat. På långhuset och koret är tegeltaket lagt i liv med gavelmuren utan takutsprång.

Långhuset har påfallande höga murar liksom koret och absiden. Vid korets sydöstra sida finns en kraftig strävpelare avtäckt med tegel och ytterligare en strävpelare med två trappningar finns vid tornets sydvästra hörn. Tornet är lågt och kraftigt med stor kvadratisk planform och utfört med trappstegsgavlar mot öster och väster. Den västra gaveln är utförd med spetsbågiga blinderingar. På norra och södra sidan av tornet finns tre gravstenshällar uppställda mot muren. På södra sidan står två gravhällar av kalksten lagda över kyrkoherde Jacob Fredric Mierendorff 1757-1821 samt hans hustru Anna Beata Sommelius 1754-1811. Vid norra muren står en gravhäll från 1500-talet.

Dagens ingångar till kyrkan finns i tornets västra sida samt i absiden från öster. Västra torndörren togs sannolikt upp samtidigt med absidens redan 1831. Huvudingången i väster är rundbågig med en slätputsad omfattning. Dörren utgörs av en pardörr med spegelfyllningar och över den finns ett halvcirkelformat överljusfönster. Den östra dörren är klädd med fiskbenspanel och har ett litet överljusfönster i valvöppningen. Ett trapptorn med murad vindeltrappa finns på tornets norra sida. Dörren till denna är stickbågig, panelklädd med fiskbensmönster och hängd i bandbångjärn. Fönsteröppningarna är genomgående stickbågiga med indragna, rakslutna fönsterbågar av trä. Ljudöppningarna finns mot öster och väster med tjärade träluckor. De västra öppningarna har samma form som gavelns smala, spetsbågiga blinderingar. De östra ljudöppningarna är stickbågiga. På grund av tornets låga höjd finns inga ljudöppningar i norra och södra mursidorna.

Hässlunda kyrka består av ett medeltida långhus med lägre och smalare kor med absid och ett senmedeltida västtorn. Någon exakt datering av kyrkans äldsta murverk finns inte och kyrkan kan endast dateras genom relativ kronologi i jämförelse med andra kyrkor. Utifrån kyrkans plan och murverk är inte intrycket att den tillhör de äldsta i området. Kyrkan anses tillsammans med Välluv vara de senast tillkomna kyrkorna under den medeltida perioden i Helsingborgsområdet. Det bör dock tilläggas att någon utförlig murverksundersökning av kyrkan inte har utförts. En skillnad finns i murverket mellan absiden och koret vilket kan betyda att dessa inte uppförts samtidigt. Vid utgrävningar inne i absiden 2010 påträffades en stenrad i linje med tribunbågen vilken tolkades som en eventuell grundläggning till ett rakavslutat kor. Detta skulle innebära att absiden tillkommit senare än koret. En annan förklaring som angavs var en möjlig syllrad till en äldre träkyrka. Absiden är uppbyggd av gulgrå sandsten i jämna skift, och koret och långhuset av sandsten och gråsten. Inslag av tegel gör det troligt att långhuset inte uppförts före 1100-talets slut eller att det byggts om vid något tillfälle. På långhusets södra sida har tegelomfattningar efter två spetsbågiga fönsteröppningar dokumenterats.

Tornets murverk består av gråsten lagd utan synlig skiftesgång. Nordvästra hörnet består av sandstenskvadrar och gavlarna är murade av tegel. Övre delen av en äldre öppning murad i tegel har dokumenterats ovanför den nuvarande västra dörren. Tornet kan betecknas som ett stort kvadratiskt torn d.v.s. det har kvadratisk grundplan med samma bredd som långhuset. Tornet är relativt lågt och anses vara uppfört på 1400-talet med utgångspunkt från att valven tillhör detta århundrade. Tornvalvet är utfört utan pilastrar och utgår från yttermurarna vilket gör det troligt att valv och yttermurar uppfördes samtidigt.

Kyrkan har i stort sett undgått större tillbyggnader. Ett vapenhus uppfört under medeltiden eller senare har tidigare funnits vid kyrkans sydportal. Vid utgrävningarna 2010 påträffades grundläggning till vapenhuset vilket hade haft en bredd på 5,5 m. En stenläggning fanns också på norra sidan om långhuset vilken skulle kunna vara grundläggning till ett vapenhus vid nordportalen. Kyrkan har tidigare haft ett tvåskeppigt långhus avdelat med två valvpelare i mitten mellan sex valvkappor. Valven brukar dateras till 1400-talet men möjligen slogs korvalven, som har en flack form redan på 1300-talet. Valven har troligtvis varit dekorerade med målningar av Lilla Harriegruppen omkring 1500. Från 1600-talets mitt och under 1700-talet går kyrkobyggnaden igenom en tid av förfall och först i slutet av 1700-talet görs välbehövliga reparationer. Under år 1843 förstorades fönsteröppningarna till nuvarande storlek.

En större ombyggnad av kyrkan genomfördes mellan 1864 och 1865 under ledning av byggmästare Anders Haf. Ombyggnaderna berörde framför allt kyrkans interiör genom att de sex medeltida valven i långhuset revs och tre nya högre valv slogs i dess ställe. En ingång i tornets västra sida hade utförts 1831 och nu revs vapenhuset och sydportalen sattes igen. Blytaket över långhuset och koret byttes ut till ett skiffertak.

Enligt kyrkans vård- och underhållplan kan valvmålningar i koret ha tillkommit 1890. Altaruppsatsen och bänkarna målades om i ekimitaion 1892-1893. En inre renovering som framför allt omfattade nytt uppvärmningssystem och invändiga ommålningsarbeten utfördes under ledning av arkitekt Eiler Graebe 1932. Tornets tegeltak samt skiffertaket på långhus och kor låg kvar fram till 1948 då nuvarande tegeltak tillkom på undertak av brädor. Troligtvis togs ljudöppningar i torntakfallen bort vid detta tillfälle. Under 1957-1958 utfördes invändiga konserveringsarbeten av målningar i koret av konservator Osvald Owald. I en nisch bakom triumfbågen togs en medeltida kalkmålning fram. Ursprungliga färgskikt togs också fram på altaruppsatsen och dopfunten. Kyrkans bänkinredning målades om enligt en äldre färgsättning. Orgelläktaren byggdes också om i samband med att en ny orgel införskaffades. Under 1975 byttes absidens blytak ut till ett tak av kopparplåt.

År 1980 gjordes en omfattande putsrenovering av kyrkans fasader då i stort sett alla puts knackades ned och fasaderna putsades om. I samband med renoveringen utfördes en murverksdokumentation av dåvarande Landsantikvarien i Malmöhus län genom Karna Jönsson.

I slutet av 1900-talet förekom diskussioner att ta Hässlunda kyrka ur bruk då den betraktades som övertalig, en konsekvens av landsbygdens avfolkning och det faktum att kyrkorna ligger tätt i området. Istället genomgick kyrkan en omfattande inre renovering 2009 under ledning av arkitekt Mikael Forsberg, ItArk arkitektkontor AB. Före renoveringen hade man stora problem med fukt i golv och murar, troligtvis delvis orsakade av felaktig färgbehandling av golven i bänkkvarteren. Hela kyrkorummet grävdes ut och golven lades om med nytt brädgolv i bänkarna och i övrigt med de gamla golvplattorna med viss komplettering. Kyrkans bänkar målades om och altaruppsatsen sågs över av konservator. Bakom altaruppsatsens tavla återfann man en draperimålning från tidigt 1800-tal som togs fram och konserverades. Den senare altartavlan hängdes upp i långhuset. Under orgelläktaren gjordes inbyggnader för väntrum och pentry. Vid omläggning av golven påträffades äldre golv av små kvadratiska tegelplattor och en stenläggning vid långhusets sydöstra hörn vilket tolkades som fundament till ett medeltida sidoaltare.