Vadensjö kyrka

Kyrkobyggnaden består av ett långhus med integrerat kor, en halvrund absid och ett torn i väster. Under koret finns en teknikkällare för kaloriferanläggningen, som var i bruk fram till 1928.

Kyrkan är troligen grundlagd på en kallmur av gråsten. Enligt en murverksundersökning består dagermurarna av omväxlande gråsten, sandsten och kalksten med inslag av gult och rött tegel. Medeltida gråstensmurverk finns bevarat i tornets nedre del och i långhusets västra del fram till tredje travén. I långhusets östgavel har man funnit hörnkedjor av sekundäranvänd sandsten. Teglet som ingår i långhusets massivmurar är av storformat. Östförlängningens murar är av tuktad gråsten. Tornets övre del är murad av gult tegel i normalformat med bakmur av rött tegel i storformat. Dörr- och fönsteromfattningar, takfotsgesimser och blinderingar är murade av tegel.
Murarna är spritputsade med en blandning av rent kalkbruk och hydrauliskt kalkbruk, som därefter avfärgats med kalk. Absiden, gesimser, blinderingar och omfattningar är slätputsade. Runt hela kyrkan löper en slätputsad och kimröksfärgad sockel med skrå-kantad ovansida. Tornets gavelrösten och långhusets östgavel är utformade som trapp-gavlar med tre resp. fem tinnar på ömse sidor om mittinnen, samtliga avtäckta med carraramarmor. Längs långhusets och absidens takfot löper ett sågskift följt av ett rakt skift. Därunder finns på långhuset en rundbågig, tvåsprångig gesims, som även följer med runt tornet som en plåtavtäckt gördelgesims. Tornets takfotsgesims består av två raka språng. Under tornets trappgavlar finns ett sågskift. Absidfasadens nedre del är smyckad av en rundbågig blindarkad, vars pilastrar är förlängda upp till absidens takfot. Rundbågarna övergår uppåt i kölbågar som kröns av trepass.

Kyrkan har tre entréer, en huvudingång i väster genom tornet, en prästingång genom absiden och en källardörr till teknikrummet under koret. Huvudporten har en rund-bågig, tvåsprångig omfattning. I öppningen sitter en pardörr i ek av ramverkstyp, utvändigt klädd med stående panel och invändigt med åtta dekorativt utformade fyllningar. Dörren är beslagen med svartmålade smidesgångjärn och har ett trycke av gjuten mässing. Ovan dörren sitter ett lunnettfönster av gjutjärn. Dörren till sakristian är gjord 1994 med den dåvarande dörren som förlaga och tillvaratar dess gjutjärns-beslag. Utvändigt är dörren klädd med brädpanel, invändigt är den fanerad.

Alla övriga öppningar är rundbågiga med tvåsprångiga omfattningar och solbänkar avtäckta med gjutjärnsplåt. Fönsterbågarna är i gjutjärn med stabiliserande stormjärn på insidan. Spröjsverket av bly är uppbyggt kring ett större, centralt fält med färgat glas i geometriska mönster, och en yttre bård av vegetativa motiv. Framför fönstren sitter utvändiga skyddsbågar av trä med fyra fasta lufter. I tornet finns en ljudöppning, vars omfattningar uppåt avslutas av en kölbåge, i varje väderstreck. I nischerna sitter svartmålade träluckor. På trappgavlarna ovanför ljudöppningarna sitter urtavlor.

Samtliga tak är skivtäckta med kopparplåt, förutom på absiden lagd med förskjutna hakfalsar. Långhuset har sadeltak med dubbla fall, absiden kägeltak och tornet ett tälttak, som övergår i en fyrsidig spira. På spiran finns små plåtklädda takkupor och överst ett krönkors. Avvattningen är i koppar.

Vadensjö kyrka härstammar från sent 1100-tal eller tidigt 1200-tal. Kyrkan anlades på romanskt sätt med långhus och ett smalare kor med absid. Murarna uppfördes i gråsten med sandsten i socklar, hörnkedjor och omfattningar. Kyrkan fick högt sittande fönster och motställda portaler för män och kvinnor.

Kyrkans äldsta byggnadshistoria är delvis okänd. Någon gång under medeltiden byggs ett vapenhus i söder, med murar i gråsten och tegel, och under senmedeltiden ett västtorn i liv med långhuset. Både långhuset och koret valvslås, troligen under 1400-talet, men korvalvet rasar samman vid något tillfälle.

Vadensjö kyrka härjas, likt många av traktens kyrkor, svårt under Skånska kriget 1675-1679, då alla byar runt Landskrona brändes ned. Kyrkans inventarier stjäls, och stora reparationer krävs för att åter kunna ta byggnaden i bruk.

I mitten på 1800-talet börjar kyrkan bli för liten för den växande befolkningen, och man planerar för en utvidgning österut. Församlingen anlitar arkitekten Carl Georg Brunius för ett ombyggnadsförslag. Genom hans dokumentation inför renoveringen vet vi hur kyrkan såg ut vid denna tid. På hans uppmätningsritningar från 1846 har byggnaden ett långhus med två travéer, ett smalare kor med absid, avslutat av ett plant innertak, och ett västtorn, vars övre plan nås via en utbyggnad längs norrfasaden. Entrén till kyrkan är från vapenhuset, med den gamla sydportalen kvar som invändig koppling mot långhuset. Kyrkan är belyst med två fönster vardera i koret, långhuset och tornet. Tornet har trappgavlar i alla väderstreck, den mot väster dekorerad med spetsbågiga blinderingar, och taken är belagda med tegel.

Brunius ombyggnad 1848-49 blir mycket omfattande. Det romanska koret och absiden rivs, långhuset förlängs med en travé och en ny absid byggs, som pryds av en rundbågig blindarkad. Den undre delen av tornet skonas, medan tornavslutningen tegelmuras med spetsbågiga gavelrösten, rikt dekorerade med Brunius karakteristiska blinderingar, och en låg spira. Vapenhuset mot söder rivs och kyrkan omformas till en axialsymmetrisk anläggning. En ny huvudentré skapas genom tornet i väster, och i absiden tas upp en dörr till sakristian, som avbalkas från kyrkorummet med en skärmvägg. Kyrkan får sina nuvarande gesimser och rundbågiga tegelomfattningar till fönster och ljudluckor. Hela takstommen görs om och taken beläggs med kopparplåt. Interiört får kyrkan en ny, oljemålad inredning med slutna bänkkvarter, orgelläktare, predikstol och altaranordning i gotiserande stil.
1868 görs en renovering omfattande bl.a. omputsning, ommålning av snickerier och installation av en ny orgel och orgelfasad. 1870 monteras dagens urtavlor. 1878-79 går man vidare med förnyelse av altarordningen och renovering av sakristian; bl.a. kläs den nedre delen av väggen in med en bröstningspanel.

1898-1900 förnyas kyrkan på nytt under ledning av lundaarkitekten Henrik Sjöström. Tornet förhöjs och får dagens höga spira och trappgavlar. Långhusets östgavel smyckas om med trapptinningar. Ytterdörrarna byts ut mot nya i fernissad ek. Även interiört sker stora förändringar; Brunius inredning rivs och nya ekådrade inventarier sätts in. Koret förhöjs tre steg för att ge plats åt en kaloriferanläggning, ett slags värmesystem med kamin och värmekammare, i ett underliggande pannrum. Golven förnyas med beläggning av viktoriaplattor resp bräder. 1912 byts fönstren efter Sjöströms förslag ut mot nya gjutjärnsbågar med blyinfattat glas.

1994 görs en invändig restaurering efter Forsberg& Wikerståls handlingar. Golvet i bänkkvarteren förnyas med bräder på betongunderlag, rötskadade delar av brädgolvet inom altarringen och i sakristian byts ut och ytterdörrarna till sakristia och källare förnyas med de befintliga som förlaga. Längst bak i långhuset tas två bänkar bort.

2001 förses gjutjärnsfönstren med utvändiga skyddsbågar av trä. 2004-2005 görs en utvändig restaurering efter Ponnert Arkitektkontors anvisningar. Arbetet omfattar bl.a. putslagningar, kalkavfärgning av fasader och socklar och målning av utvändiga snickerier. Under pågående arbete härjas kyrkan svårt av en storm; tornets gavelrösten raseras delvis och långhusets taklag får stora skador. Som en följd av ovädret beslutas att förnya den rötskadade takspiran i sin helhet, att återuppmura gavelröstena liksom att reparera samtliga taklag och ge dem ny kopparplåtavtäckning.