Svalövs kyrka

Interiör
Vapenhuset i tornets bottenvåning har golv av gråa och röda kalkstensplattor lagda i fallande längder. Taket och väggarna är vitmålade. Från vapenhuset nås kyrkorummet genom en stickbågig öppning med en raktäckt pardörr. Tornets övre våningar nås från norrsidan via en L-formad trätrappa, som har en öppen barriär med svarvade balustrar och steg belagda med plastmatta. Under trappan finns en elcentral. Dörren till denna, ytterdörrens insida och dörren till långhuset är av samma utförande; målade i två gråa nyanser och med urskurna andreaskors i speglarna.

Från vapenhuset kommer man in under orgelläktaren, som bärs upp av två träpelare med avfasade skaft och korintiska kapitäl. Läktarbarriären är tät och utformad med gråblåmarmorerade speglar omgivna av profilerade listverk i ovan- och nederkant. Mittpartiet är något framskjutet. Läktaren är underbyggd på ömse sidor om mittgången med bl.a. förråd, toalett och pentry bakom omålade ramverksväggar, som återanvänts från den tidigare trärena inredningen. Framför dessa, längst ned i långhuset, finns ett kyrktorg möblerat med lösa stolar och bord på det gråsvarta klinkergolvet. I mittgången, liksom i sidogångarna på ömse sidor om bänkkvarteren, ligger viktoriaplattor. Längs fasaderna löper installationssocklar av trä. Bänkarna står på ett ventilerat brädgolv. Långhusets väggar och tak är putsade och vitmålade med silikat-färg. Taket är brutet, femdelat och indelat i fält med ett vitmålat listverk.

Koret avskiljs från långhuset med en trappa av kalksten. Den främre delen av koret är framskjuten, med plats för piano, ambo, predikstol och dopfunt, medan högkoret ligger bakom en hög, profilerad triumfbåge. På ömse sidor om bågen finns raktäckta, grågrönmålade dörrar till sakristia och förråd. De har båda brädgolv, putsade och vitmålade väggar och tak. Högkoret täcks av ett vitmålat tunnvalv, och har fem fönster med glasmålningar, utförda av Anders Nilsson och Gustav Andersson i Lund. Motiven visar Den förlorade sonen, Jesus välsignar barnen, Dopet och Nattvarden. Altaruppsatsen och -ringen står innanför en rundbågig nisch mitt i högkoret, på ett något upphöjt golv täckt av heltäckningsmatta.

Ett rum bakom orgelläktaren utgör tornets andra våning, som nås genom en grå ramverksdörr i en stickbågig nisch. Från tornrummet, som har brädgolv och vitputsade väggar, leder en rak trätrappa vidare uppåt i tornet. Läktaren har golv av plastmatta och är möblerad med lösa stolar och några bänkar från den äldre bänkinredningen.

Den tredje våningen är ouppvärmd med omålat brädgolv, putsade och vittade väggar. Härifrån når man långhusvinden genom en trälucka i östmuren. Klockvåningen, vars golv vilar på bjälkar i två nivåer, upptas till största delen av klockbocken i bilat timmer. Rummet är öppet upp i nock med undertak av träpanel. Långhusets- och korets taklag är utfört med dubbla sparrar för det yttre sadeltaket och det brutna innertaket, hanband, remstycken, tassar och stödben. Valven är isolerade med lösull. Yttertaket har brädtäckning under eternitplattorna.

Inredning och inventarier
Altaret, ålder okänt, är blockformat av grönmarmorerat ramverk med grå toppskiva.

Altaruppsatsen är från 1878 och renoverad bl.a. 1971, då den återfick sina originalfärger. Den är utformad som en marmorerad tempelgavel, en vimperg, flankerad av fialer. Gaveln är krönt av en kulblomma och dess yttersidor är prydda med krabbor.
I mitten av uppsatsen finns en rundbågig, rödmålad nisch, där det står en kopia av Thorvaldsens Kristusstaty.

Altarringen är från 1878 och omklädd senast 2013. Den är utformad med raka sidor och en halvrund avslutning. Barriären består av pilastar som bär en rundbågig arkad med en sammetsklädd överliggare. Även knäfallet är klätt med röd sammet.

Dopfunten av sandsten är från senare delen av 1100-talet. Den brukar hänföras till Mörarpsgruppen, en grupp av sex funtar med likartade stildrag, som alla finns inom en två mils radie från Herrevadskloster. Foten är fyrsidig och övergår via en profilerad midja till cuppan, prydd med en relief med Majestas Domini och Petrus. I funten ligger ett dopfat av mässing från 1647.

Predikstolen i polykromt trä är från 1878 och restaurerad 1971. Korgen är åttkantig med fyra synliga sidor, som vilar på en avfasad pelarfot med korintiskt kapitäl. I fälten finns rundbågiga, rödmålade fält med evangelistskulpturer med sina attribut vid fötterna. Fälten flankeras av spiralvridna, förgyllda kolonnetter i korgsidornas hörn. Överstycket är förkroppat med en rak överliggare. Trappan är rak med en tät skiva bakom ett räcke av rundbågar på slanka kolonner. Ovan korgen hänger en baldakin, krönt av ett kulkors och prydd med fransar och en hängande duva på undersidan.

Bänkinredningen från 1971 är ommålad 2013 i grågrön ton, som ansluter till de övriga fasta träinventariernas färgskala. De raka gavlarna och ryggarna är uppbyggda av ram-verk. De öppna bänkarna är försedda med fotstöd och psalmbokshylla.

Orgeln, byggd av Mårtenssons orgelfabrik i Lund och invigd 1978, har 29 stämmor fördelade på två manualer och mekanisk traktur. Instrumentet står bakom den ursprungliga orgelfasaden från 1895, indelad i tre gråmålade fält med förgyllda detaljer. Mittfältet är förhöjt, avslutat av en trekantsgavel krönt av en lyra. Ritningarna till orgelfasaden är signerade av arkitekt Gustaf Lindgren.

Lillklockan av malm är gjuten 1861 av Johan Beckman i Stockholm och donerad till kyrkan av Otto Berg von Lindes arvingar. Storklockan i samma material göts 1959 av M&E Klockgjuteri i Ystad.

Övrigt
Kormatta, formgiven av textilkonstnären Ingrid Dessau som en komposition av röda och vita fält. Hon (1923-2000) var född i Svalöv och ligger begravd på kyrkogården.

På Lunds Universitets historiska museum förvaras några föremål från den romanska, numer rivna kyrkan. Dessa är en tronande madonna i ek från tidigt 1400-tal, utförd av en sydskandinavisk verkstad, två processionskrucifix i förgylld koppar från 1200-talet samt ett krucifix i ek från 1400-talets andra hälft, alla provinsiella arbeten.

Exteriör
Kyrkobyggnadens utbredning är oförändrad sedan uppförandet med ett enskeppigt långhus, ett femsidigt kor med sidoutbyggnader och ett västtorn. Kyrkan är grundlagd på en kallmur av gråsten. Socklarna består av ett övre tegelparti och ett undre naturstensparti med inslag av sandstenskvadrar från den gamla kyrkan. Från den kommer även golvets underfyllning av stenkross. Yttermurarna är i gult massivtegel från Lönntorp, murat i renässansförband med bakmur av billigare tegelsort. I murverket märks omfogningar med olika slags bruk. Enligt uppgift ska tornets inre mur vara murad med material från den gamla kyrkan upp till gördelgesimsen. Fasaderna stagas av kopparavtäckta strävpelare i två nivåer, och är prydda bl.a. med en rundbågefris längs takfötter och gavelspetsar. Tornhörnen är markerade med lisener. Östra korväggen smyckas av ett blinderat fyrpass.

Fönsteröppningarna är rundbågiga med tre tegelsprång. På sidoutbyggnadernas, korets och tornets fasader finns varsitt rundfönster. Fönstren består, undantaget korets dekormålade rutor som bärs av horisontella järn, av svarta gjutjärnsbågar. Spröjsverket består av rektangulära rutor och däröver ett masverk. Solbänkarna är gjutna och avtäckta med kopparplåt. Fönstren har fasta innanbågar, uppbyggda av isolerglas i tunna ramar av svartmålade vinkeljärn. I tornet finns kopplade rundbågiga och flersprångiga ljudöppningar, försedda med luckor av fjällpanel, i alla väderstreck.

Kyrkans huvudentré är från tornets västportal, utformad som en framskjutande prydnadsgavel med i mitten en rundbågigt täckt pardörr, målad i grågrönt med lunettformat överljus. Ovan portalen finns en infälld platta med byggnadsåret 1877. Dörrarna till sakristia och förråd är rundbågiga och grågrönmålade med uthuggna dekorer kring speglarna. Sidoingångarna nås via stentrappor, medan huvudentrén är handikappanpassad i nivå med vapenhuset.

Torntaket är tältformat med en åttkantig spira, beklädd med kopparplåt i skivtäckning med halvförskjutna hakfalsar. Övriga takytor, d v s långhusets sadeltak och korets och sidoutbyggnadernas valmade sadeltak, är belagda med små eternitplattor, vars form efterliknar den tidigare spåntäckningen. Avvattningen är i koppar.

Kyrkobyggnaden
Svalövs kyrka byggdes år 1877, söder om den medeltida kyrkoanläggningen. Den romanska kyrkan lär ha uppförts av Mårten Stenmästare, troligen mellan 1150 och 1175. Kyrkan etablerades i samspel med Herrevadskloster, grundat vid 1100-talets mitt, som en stor del av Svalövs gårdar lydde under. Genom Carl Georg Brunius anteckningar vet vi att kyrkan var uppförd i tuktad gråsten med hörnstycken och om-fattningar av sandsten. Yttermurarna var dekorerade med olika stenarbeten medan torn saknades. Kyrkan valvslogs och försågs med ett vapenhus under 1400-talet, och 1758 förlängdes långhuset mot väster.

1877 revs den gamla och förfallna kyrkan i samband med byggandet av den nya. Stenen från den gamla kyrkan togs till arbetet, men grundmurarna till den romanska kyrkan lämnades kvar och kan ännu beskådas på den gamla kyrkogården. Projektet fördröjdes av en konflikt kring huruvida kyrkans patronus, ägaren till slottet Axelvold, var skyldig att betala till bygget. Konflikten löstes i domstol till patronus fördel, och församlingen uppförde själv sin nya kyrka med hjälp av lån och ideellt arbete.

Det är oklart vem som var arkitekt till den nya kyrkan; på den ritning som förvaras i Riksarkivet har Johan Fredrik Åbom intygat ritningens likhet med originalet, något som inte nödvändigtvis gör honom till upphovsman. Åbom, som arbetade vid Över-intendentsämbetet bl.a. med att granska ritningar till kyrkor, var en välrenommerad arkitekt med flera stora prestigeuppdrag på sin meritlista, däribland Berns salonger. Mer troligt är att det var den lokale och produktive byggmästaren Nils Andersson som stod för ritningarna; i denna roll utformade han handlingar till flera landsbygdskyrkor runt Skåne. Flera av Anderssons projekt har likheter med det i Svalöv, t.ex. tornet i Lackalänga och långhuset och koret i Västra Klagstorp. Åboms insats sträcker sig nog till granskning, och kanske komplettering, av Anderssons underlag.

Kyrkan byggdes med grundmurar av gråsten och ytterväggar av tegel. Byggnaden
fick ett rektangulärt långhus och ett småkvadratiskt västorn. Koret gjordes femsidigt med sidoutbyggnader för förråd och sakristia. Taken spåntäcktes förutom det över tornet som bekläddes med röd skiffer. Kyrkorummet kalkputsades och golven belades med tegelplattor, utom bänkkvarteren som fick brädgolv. Inredningen ekådrades.

1910 genomförs en invändig renovering efter Theodor Wåhlins ritningar. Inredningen målas om i gråblå nyanser och triumfbågen och väggarna dekormålas. Bänkkvarteren avkortas så att sidogångar bildas längs fasaderna.

1938-39 görs en större reparation av den husbocksangripna takstommen, och spån- yttertäckningen ersätts med eternitplattor.
1941 görs en interiör renovering under domkyrkoarkitekt Eiler Graebe. Tegelgolvet i koret ersätts av kalkstensplattor, och i gångar och vapenhus läggs klinker. Väggarna vitmålas och snickerierna, undantaget predikstolen, målas om i grågröna toner.

1959 läggs torntaket om med kopparplåt.

1971 förnyas kyrkans interiör på nytt efter arkitekten Arne Ljungs handlingar. Rum för bl.a. förråd och toalett byggs in under läktaren. Väggarna ommålas med alkydolja, taket vävspäns och putsas, vinden isoleras, vapenhuset får kalkstensgolv och gångarna mattäcks. Bänkarna byts ut mot nya trärena och flera fasta inventarier konserveras.

2013 genomförs en stor invändig renovering under arkitekt Hans Ponnerts ledning. Värme- och elanläggningarna ses över, fönstren renoveras och förses med innerbågar och viktoriaplattorna tas fram under plastmattorna. Läktarunderbyggnaden byggs om och utökas mot öster med pentry och handikapptoalett. Väggar, tak och inredning ommålas och bänkkvarteren får nya golv. Ett kyrktorg skapas längst ned i långhuset genom att några bänkrader tas bort. Tornbjälklaget mot klockvåningen repareras.