vilhelmina kyrka

Genom det långsmala vapenhuset i tornets bottenvåning kommer man in i kyrko-rummet. Det är enskeppigt med rak korvägg i öster. Taket är tunnvälvt och liksom väggarna klädda med slät vitmålad brädpanel. Långsidorna är indelade med pilastrar, som liksom den profilerade taklisten är gråmarmorerade. På korväggen finns två rektangulära fönster. Motljuset dämpas effektivt med blåtonade glasmålningar i de små rutorna. Fönstren omges av en vävspänd arkitekturmålning med skenperspektiv, draperimålning och en stor strålsol. Altaruppsatsen i mitten, med kopplade pilastrar och insvängt överstycke, tillkom 1924 och är fint infogad i arkitekturmålningens komposition. Å andra sidan döljer den målningens ursprungliga huvudmotiv, som utgjordes av en triumfbåge genom vilken en väg leder fram till det tomma korset. Detta motiv var mer karaktäristiskt för nyklassicismens teologi, medan den nuvarande altartavlan, i form av en relief skapad av Gunnar Torhamn, har det mer prosaiska motivet Jesus välsignar de arbetande och betungade (Matt 11:28).

Altarringen är tresidig med avfasade hörn och öppning mitt fram, ljusgråmarmorerade paneler och ljusbeige renskinnsklädsel på knäfall och överliggare. I södra hörnet av korväggen finns en nummertavla med förgylld pärlstavslist och slingrande blad-ornament i trä. Den päronformade predikstolen vid norra väggen har en korg med fem konkava marmorerade fält med målade framställningar av nyklassicistisk karaktär, däremellan pilastrar och förgyllda lister. Ljudtaket är åttakantigt, med lambrequin, knopp och blommor. Den slutna bänkinredningen är disponerad med mittgång samt tvärgång mot ingången på södra långsidan och når ända ut till väggen. Ett par korbänkar är också bevarade. Bänkarna är målade i ljust gröngrått med bänkstock och överliggare i svart samt har utvändigt mörka speglar med växelvis marmorering i vinrött (på dörrarna) och romber i grått (bänkgavlarna). Läktaren i väster har insvängd front med rektangulära marmorerade speglar och dekormålning i mittersta spegeln. Kyrkans trägolv är slipat och lackat. I mittgången ligger en ljusgrön matta och i bänkkvarteren en ljusgrön heltäckningsmatta. Ljuskronorna är utförda i svarvat rödmålat trä, med dekorativa järndetaljer. De två ljuskronorna på läktaren är från 1800-talets mitt, medan övriga är kopior från 1970-talet.

Interiören har genomgått flera förändringar sedan byggnadstiden. Vid den stora restaureringen 19221924 revs mellanväggen mellan koret och sakristian och koret flyttades bakåt, samtidigt som en ny sakristia byggdes i nordväst. Den befintliga vävspända arkitekturmålningen flyttades till den nya korväggen, liksom altare, altarring och korbänkar. Nuvarande altaruppsats och trärelief tillkom, liksom glasmålningarna i korfönstren. Bänkarna byggdes om, altarringen fick en öppning i mitten och elvärme installerades. Läktaren som tidigare hade rakt bjälklag, utvidgades på sidorna, så att barriären blev svängd. Uppgången till läktaren förändrades. Konstnären Yngve Lundström utförde dekorationsmåleri på läktarbarriären och ovanför södra ingången. Färgsättningen av kyrkorummet förändrades också och blev betydligt mer koloristisk i rött och beigt. Bänkdörrarnas vinröda marmorering är sannolikt kvar från denna färgsättning.

Den nuvarande orgeln tillkom 1959, som kyrkans tredje. Större förändringar av kyrkorummet genomfördes även 1968, när kyrkorummet återigen fick en ny och mindre koloristisk färgsättning. Den innebar i viss mån en återgång i riktning mot ursprunglig färgsättning, men troligtvis blev kontrasten mellan väggfält och pilastrar större och bänkarna och bröstningen lite för färgstarka. Troligtvis var bänkarna från början mer ljusgrå än gröngrå som de är idag. Vid samma restaurering slipades och lackades det tidigare obehandlade golvet för att underlätta städning. Ytterligare stora förändringar genomfördes 1970-71, när ny dopfunt tillkom, resterande golvytor slipades och lackades och flera bänkrader demonterades för att rymma en läktarunderbyggnad med toalett, sidokapell, dop- och brudkammare samt kapprum. Detta förändrades igen 2006, när stora delar av läktarunderbyggnaden togs bort och ett serveringsrum för kyrkkaffe och kapprum inreddes. Två skjutbara och hopvikbara glasade väggpartier kan dras fram för att avgränsa serveringsrummet från kyrkorummet.

Kyrkan är uppförd 18351840, men invigdes först 1846. Församlingens ursprungliga ritningar godkändes inte av Överintendentsämbetet, som istället lät konduktören Axel Almfeldt upprätta nya. Församlingen hade kritiska synpunkter på dessa och de fick omarbetas innan de kunde fastställas. Byggmästare var Erik Jonsson från Rissjö, Åsele socken.

Kyrkan var från början utpräglat nyklassicistisk. Tornet avslutades då med en enkel fyrsidig lanternin med tälttak, glob och kors. Samma utformning finns hos Örträsk kyrka, som troligen uppfördes efter samma ritningar ett decennium senare. Den södra ingången saknade vindfång och hade en enklare utformning, krönt av fronton. En omfattande restaurering 192224, efter ritningar av arkitekten Fredrik Falkenberg, ändrade kyrkans utvändiga karaktär en del i riktning mot nationalromantik. Nu tillkom sakristian i nordost (med skorsten) och vindfånget i söder, tornet byggdes om och korfönstren flyttades isär och höjdes något. Stentrapporna lades om och de lokalt handsmidda räckena tillkom. Ytterligare en restaurering skedde 1968, när några små fönster tillkom och sakristian handikappanpassades. Dörren till sakristian kommer från Volgsjö 1700-talskapell, men färgsättningen byttes 1968 och har därefter bytts igen.