FRIDENE KYRKA

Fridene kyrka torde ha rests någon gång under 1100-talet med det rektangulära långhus och smalare rakslutna kor som avbildas i Peringskiölds Monumenta vid 1600-talets slut. Det ännu bevarade västtornet rider på denna kyrkas västgavel och är liksom denna uppförd i tuktad kalk- och gråsten. Tornet restes likaså under äldre medeltid, kanske 1259 som är inhugget på en sten. Troligen i samband med tornets resande togs en rundbågig öppning upp i långhusets gavelröste. Denna kan ha tjänat som en empor för kyrkans patron. Någon gång innan 1600-talets slut tillkom ett vapenhus i söder. Dagens läktare tillkom sannolikt 1686 och stod då på den norra sidan i den dåvarande kyrkan. Denna genomgick 1734 större förändringar, koret utökades och troligen är det då som det romanska pyramidformade torntaket som syns i Monumenta ersätts av den nuvarande smäckra spiran. 1736 målades kor och läktare. Läktarspeglarnas rosor återupptäcktes vid restaureringen 1949 men befanns vara i för dåligt skick.
År 1804 befanns kyrkan vara i det så dåligt skick att det var farligt att vistas i den. Sockenmännen och kyrkoherden beslutade om en större reparation "som svarade emot behofvet och tillgongarne". Som byggmästare anlitades Westman, sannolikt Gustaf Westman i Skövde, son till den store kyrkobyggmästaren Sven Westman i Skärv. Sonen är mest känd för uppförandet av Skara domkyrkas östgavel efter ritningar av Desprez. Vid arbetets början rasade den södra tillbyggda väggen, varför det beslöts att riva den norra och göra kyrkan lika bred överallt. Även de medeltida murarna revs eftersom de ansågs för svaga för att bära upp takresningen, särskilt med tanke på de stora fönster som skulle huggas upp. Endast västgaveln lämnades och stenmaterialet från övriga murar återanvändes. Det blev således närmast en nybyggnad som ägde rum år 1805. För att få råd med denna krävdes lån, vilka också beviljades.
Nybyggnaden blev en enhetlig nyklassicistisk salkyrka. År 1858 kompletterades den med en orgel tillverkad av Johan Niklas Söderling i Göteborg, med sex stämmor. De tidstypiskt symmetriska läktartrapporna blev någon gång under 1800-talet infodrade.
Främst till följd av sprickor i den södra muren, uppkomna på grund av rörelser i grunden, genomfördes 1915 vissa reparationer och smärre ombyggnader. Tre dragjärn anbringades genom kyrkan, taket tätades genom att detta överspändes med väv, som överklistrades med papp och med listverk indelades i fält och sedan vitmålades, en parställd balansdörr uppsattes mellan läktartrappornas foderbeklädnad. På 1940-talet ansåg man i församlingen att kyrkan var stadd i förfall, varför tanken på en restaurering uppkom. Arkitekten och erfarne kyrkorestaureraren Adolf Niklasson i Skara anlitades. Målet med restaureringen, som ägde rum 1949, var att behålla så mycket som möjligt av den ursprungliga och enkla nyklassicismen. Det gamla innertaket togs åter fram, bänkarna fick sin nuvarande form, de främsta bänkraderna borttogs, ett nytt golv lades på det gamla, altaruppsatsen återfick sin omgivande drapering, predikstolen fick ett ljudtak, den södra långsidans mittportal igensattes, en grund läktarunderbyggnad tillkom och kaminen ersattes av ett nytt värmesystem i samband med att el indrogs. Sakristian i trä ersattes av en murad. Den medeltida dopfunten hade konserverats 1946 av Olle Hellström i Skara och flyttades nu in i kyrkan efter att ha varit utsatt för väder och vind på kyrkogården. 1969 putsades fasaden och fick häng- och stuprännor. 1984 slipades golvet ljust och de bakre bänkraderna borttogs för att få plats med kapphängare och bokbord. Sakristian fick ny väggpanel och nya skrudskåp. Grunden förstärktes för att motverka sättningar.

FRIDENE KYRKA - Den nyklassicistiska salkyrkan från 1805 är orienterad mot sydost och består av ett brett rektangulärt långhus som saknar markerad korövergång. Det rakt avslutade koret har på nordsidan en liten sakristia från 1949. I väster är ett torn från den föregående romanska kyrkan. Detta smalnar av något upptill.
FASAD - Väggarna är spritputsade och vitkalkade. Murytan är jämn utom på tornet. Sockeln är inklädd med stenplattor som på långhuset gråmålats. I tornet är fyra stickbågiga ljudgluggar med slätputsade omfattningar. De är sannolikt från 1700-talets ombyggnad. Luckorna är likaså stickbågiga och består av stående svartmålade brädor. De är gjorda 1949 efter de föregåendes utseende. Gluggarnas solbänkar är av kalksten. Över västportalen sitter en trapetsoid vitmålad sten med årtalet MCCLIX (1259). Över denna är en sentida armatur.
PORTAR - Västporten utgörs av en rak pardörr med grå fiskbenspanel och stor smidd dörring med en fyrsidig platta. Det horisontala överstycket är av trä och uppbär en lunett. Kring port och lunett är en slätputsad omfattning. Porten hör hemma i 1700-talet. Sakristian har i västväggen en rak port med grå fjällpanel från 1900-talet.
FÖNSTER - De stora och höga fönstren har krön som är ett mellanting mellan spets- och stickbåge. De sitter inte i några smygar utan är i liv med muren. Fönstren har korspost och fyra lufter. De övre har fyra rutor var och de nedre har tio rutor. Lufterna har träspröjs och är ej öppningsbara. De är av tvåglastyp och sannolikt från 1800-talet. Bemålningen är ljust grå. Solbänkarna är nya av omålad plåt. Mittfönstret på den södra långsidan är från 1949 och ersatte då en sydport. I sakristians nordvägg är ett litet rektangulärt fönster med en luft och sex rutor inramade av gråmålade träspröjs. I tornets sydvägg är två rektangulära ljusgluggar.
TAK - Långhusets tak har sadelform och är valmat över koret. Det täcks av enkupigt lertegel. Takfoten av trä är bred och hålkälad. Den är liksom vindskivorna gråmålad och ursprunglig. Sakristian har ett sadeltak som täcks av enkupigt lertegel. Det smäckra torntaket har formen av en spira och kröns av ett förgyllt kors på kula. Taktäckningen är kluven och tjärad spån. Häng- och stuprännor är av kopparplåt.