RANSBERGS KYRKA

Kyrkan uppfördes troligen under slutet av 1200-talet som en av landskapets få kyrkor från gotiken. Dess annexkyrka i Mölltorp kan likaså räknas till dessa gotiska salkyrkor som kännetecknas av det i exteriören omarkerade koret. Typiskt är även korets interiör med sin för gotiken typiska rymd. Det höga ribbvalvets skulpterade sandstenskonsoler liknas av Harald Widéen vid kapitäl i Skara domkyrka som vid denna tid genomgick sin gotiska omgestaltning. På korväggen målades vid invigningen ett kors. Sakristian med sitt lägre ribbvalv är säkerligen samtida med koret. Traditionen i socknen gör gällande att munkar skulle ha varit byggmästare emedan de då kunde använda kyrkan som en rastplats längs vandringsleden från Varnhem till Vätterkustens sjöförbindelser med Alvastra. Byggnadsmaterialet är grovt tuktad gråsten, vars former avtecknar sig under putsen. Dörromfattningarna är dock av kvaderhuggen sandsten. För existensen av en föregående kyrka (i sådana fall sannolikt en stavkyrka) talar det romanska triumfkrucifixet och liljestenen.
Under 1680-talet smyckades kyrkorummet med predikstol (1685) och altaruppsats (1688) i barock. 1760 utvidgades långhuset västerut. Troligen vidgades då även triumfbågen. Väggarna dekorerades med målade draperingar kring fönstren som antagligen vid detta tillfälle fick sin nuvarande rundbågiga form. Den nuvarande läktaren tillkom. Brädtaket fick en bemålning med bladornamentik i en enkel rokokostil. Antagligen härrör en av altarringarna i klockstapeln från denna tid.
År 1848 renoverades kyrkan invändigt enligt nyklassicistiska ideal. Takmålningarna överkalkades, liksom väggdekorationerna. Emedan koret befanns vara för mörkt borttogs altaruppsatsen och ett rundbågigt fönster upptogs i östgaveln. På altaret uppsattes ett tidstypiskt förgyllt träkors med en Jahvesol. Detta kors lades undan i klockstapeln vid restaureringen 1891 för att ersättas av det nu likaledes i stapeln befintliga lilla vita träkorset med förgyllningar. Det gamla brädtaket täcktes då av ett nytt. Läktarbröstet togs ner och ersattes av en balustrad med svarvade dockor. Likaså byttes altarringen ut mot en ny. Det gamla vapenhuset framför sydportalen revs och ersattes av ett nytt i nygotik. Den gamla medeltidsdörren lades undan. Kyrkans tak täcktes med plåt.
År 1930 skedde en genomgripande restaurering för att återställa kyrkan i det skick den hade innan 1800-talets ingrepp. Länsarkitekten och kyrkorestaureraren Allan Berglund i Skövde stod för ledningen. Läktarbröstet som hade varit i enskild ägo återbördades och kompletterades. 1891 års brädtak revs ned och man upptäckte rokokomålningarna vilka kopierades på det nya brädtak som sattes in. Artisten C O Swenson, Långedrag, konserverade på församlingens begäran de fragmentariska fönsteromfattningarna och bibelcitaten i korvalvet. Övriga valvmålningar var för fragmentariska för att återställas. Predikstolen befriades från sentida färglager. Två konsoler från den gamla altaruppsatsen inkorporerades i de nya nummertavlorna. Sakristian försågs med en ingång i väst. Kvaderomfattningen till sakristidörren framknackades. Korfönstren försågs med antikglas mellan blyspröjs. Väggarna fick en ny vitkalkning. 1938 byggdes ett pannrum under sakristian och nischer höggs ut under långhusets fönster för radiatorer. 1960 tillkom det nya fönstret med glasmålning i koret.
År 1970 gjordes den sista stora restaureringen, vilken syftade till att framhäva kyrkans medeltida arkitektur. I tidens anda var man inte rädd för att ge nytillskotten en klar modernistisk utformning. Arkitekt var Hans Lindén, SAR. 1891 års vapenhus ansågs bryta "mot kyrkans medeltida karaktär" och förändrades, trots ett visst motstånd från Riksantikvarieämbetet. Dess pardörr ersattes med den medeltida dörren. Gavelns uppskjutande plåtkorsförsedda krön kapades och röstets trepassblindering igenmurades. Sakristian byggdes ut västerut med toalett, vindfång och skrudförvaring. Kvaderomfattningen kring sydportalen framknackades. Golvet belades med kalkstensplattor. De gamla radiatornischerna murades igen och ett nytt el- och värmesystem installerades. Altaret ersattes av ett nytt fristående för mässa "versus populum". En ny modern altarring och sittvänligare bänkinredning med en enkel utformning insattes likaså. Under läktaren uppsattes skärmväggar för kapprum. Nya modernt utformade dörrar insattes till västportalens vindfång och vapenhuset, liksom i sakristian som i övrigt fick en ny inredning. Kyrkorummet fick en ljusare karaktär med dessa trärena inslag. 2004 reparerades det södra korfönstret.

RANSBERGS KYRKA - Den östligt orienterade kyrkobyggnaden består av ett rektangulärt långhus med fullbrett, rakslutet kor. Mitt på den södra långväggen är ett litet vapenhus. Åt norr vetter från koret en sakristia. Längs dess östvägg leder från norr en betongtrappa ned till den därunder liggande källarvåningen. Trappan har ett järnräcke och omgärdas av ett järnstaket.
FASAD - Socklarna på långhus och sakristia är skodda med kalkstenshällar, fastgjorda med järnhakar. De är på ovansidan täckta av cement till en skråkant. Sakristians källarvåning har vägg av betong. Vapenhusets sockel kläds av skråkantad granit. De murade gråstensväggarna är försedda med en finkornig kvastad puts som har en beige kulör. Långhusväggarna är något ojämna. Väster om vapenhuset är i putsen inristat den skarv som är mellan det medeltida murverket och 1700-talets. I sakristians nordvägg är en dubbel liljesten fastmurad. Den härrör troligen från 1200-talet. Kyrkan försågs 1970 med hängrännor och stuprör i svart plåt.
PORT - Sydportalens omfattning består av tre rundbågiga språng som innefattar en korgbågig öppning. I denna sitter den ursprungliga medeltida porten. Den består av två grova furuplankor försedda med en smidd dörring med drakhuvud och ornerade beslag. Hela dörren är täckt med inristade bomärken. Nederkanten skoddes med kopparplåt vid restaureringen 1970. Västportalen har en rektangulär, slätputsad och något utkragande omfattning. Dess krön täcks av rödmålad plåt. Den rektangulära pardörren är klädd med stående rosa pärlspont som innefattas av ett ramverk med stora svartmålade beslag. Båda portalerna har kalkstenstrappor. I sakristians västvägg är en rak port med fyllningar av omålat trä. Över denna sitter en modern armatur. Källaren har en rak dörr med stående mörk träpanel.
FÖNSTER - Långhusets rundbågiga fönster är av omålat trä och har korspost krönt av en lunett. Varje luft är indelad i sex rutor med antikglas inramade av träspröjs. Lunetten har 12 rutor. Fönstren härrör från restaureringen 1970. Solbänkarna är täckta med röd plåt. Korets östfönster beskrivs under interiör. Korets sydfönster är äldre än de övriga. Ytterfönstret har träspröjs och beslagna hörn. Över västportalen sitter i en stickbågig nisch ett likadant fönster. Detta är dock mindre med korspost och fyra lufter. Varje luft har fyra glasrutor. Innanfönstret har samma indelning. I sakristians östvägg är ett rundbågigt omålat träfönster från 1970 med T-post. Detta har två lufter och en lunett. Varje luft har sex rutor med antikglas, inramade av träspröjs. Lunetten har fem rutor. Källaren har ett svartmålat enkelt fönster.
TAK - Långhuset täcks av ett högt och brant sadeltak som i väst är mycket brant valmat och försett med en liten vindskupa. Taket är klätt med svartmålad falsad plåt av storplåtsformat, uppsatt 1981. Sakristian har ett enkelt brant takfall åt norr, beklätt på samma sätt. På taket reser sig en hög skorsten med samma beklädnad. Vapenhuset har ett sadeltak med likadan beklädnad. Vindskivor och takfot utgörs av svartmålat trä. Takfoten avslutas nedtill med en smal rödmålad trälist. Tak- och stuprännor är av svart plåt och uppsatta 1970.