Simtuna kyrka

Invändigt präglas kyrkan av de senmedeltida valven med sina kalkmålningar. Kyrkan välvdes i samband med ombyggnaden på 1400-talet och försågs då med målningarna som brukar hänföras till Mälardalsskolan. Interiören fick sin karaktär vid en genomgripande restaurering som genomfördes 1954-55 under ledning av arkitekten Jörgen Fåk efter ett förslag från 1951 av arkitekten Erik Fant. Konservator var Torsten Hjelm som tog fram de senmedeltida kalkmålningar som varit överputsade sedan 1700-talet. Målningarna är bäst bevarade i valven och på valvknektarna men endast smärre målningsfragment finns på de putsade väggarna.
Kyrkans golv är täckt av kalkstensplattor.

Vid restaureringen på 1950-talet revs orgelläktaren i väster för att valvmålningarna skulle synas bättre. En ny orgel tillverkades och placerades på ett podium i södra korsarmen. Norra korsarmen gjordes om till dopkapell där den gotländska dopfunten i sandsten och marmor från 1200-talet, kyrkans äldsta inventarium, placerades. Samtidigt försågs kyrkan med en helt ny bänkinredning i slutna kvarter. Av kyrkans äldre inredning bevarades predikstolen, altaruppsatsen och altarringen som konserverades. Altaruppsatsen i nyklassicistisk stil tillkom 1797 då även den gamla predikstolen från 1600-talet byggdes om i nyklassicistisk stil. Altarringen och nummertavlan är från 1779. Kyrkan har ett flertal ljuskronor från 1600- och 1700-talen.

Dopfunten står nu åter i koret sedan norra korsarmen gjorts om till rum för mindre andakter. Framför sakristidörren i koret finns en häll över psalmförfattaren Kolmodin. Sakristian är stor till ytan och täcks av ett putsat tegelribbvalv. Den har en plåtklädd träport av medeltida typ.

Simtuna kyrka byggdes på 1200-talet i sten med långhus, västtorn och ett smalare kor i öster. Vid 1400-talets mitt byggdes tornet till på höjden. Ungefär samtidigt byggdes långhuset till på höjden och försågs med ett nytt, större kor. På 1400-talet byggdes även en sakristia och en korsarm i norr. I början av 1500-talet byggdes sedan den södra korsarmen. Kyrkan har även haft ett medeltida vapenhus i söder som revs på 1800-talet. År 1761 byggdes koret om och försågs med nytt valv och en tresidig avslutning. 1820 byggdes tornet om och försågs med en nyklassicistisk tornhuv. Därmed hade kyrkan i stort sett fått sin nuvarande form.

Fasaderna är spritputsade i ljusgult och försedda med slätputsade, vita hörn och omfattningar. Korsarmarnas gavelrösten är försedda med vitputsade blinderingar, med rikast utformat mönster i söder. Tornet avslutas upptill med tandsnittsfris och kröns av en kopparklädd klassicistisk tornpåbyggnad med förgyllt kors högst upp. Kyrkan har stora rundbågiga fönsteröppningar med blyspröjsade träfönster.