Marabouparken

Marabouparken anlades som rekreationsmiljö för de anställda vid Marabous chokladfabrik. Fabriksledningen ville genom att ge möjlighet till korta vilopauser ute i det fria främja de anställdas välbefinnande och därmed också förbättra produktiviteten. Parken tillkom i en tid när vistelse och rörelse i sol och frisk luft betonades som mest, när fritid med semesterlagens instiftande 1938 blev en möjlighet för många. Marabouparken är en tydlig representant för en demokratisk tanke att göra konst och trädgård tillgängliga för anställda men också för en bredare allmänhet. Fabrikens grundare, Henning Throne-Holst, utvecklar vid Marabous chokladfabrik en mönsteranläggning i nära släktskap med bland annat den som Cadbury tidigare byggt upp i Bourneville i England.
Många av fabrikens anställda var kvinnor med barn vilket påverkade parkens utformning redan från början. I anslutning till parken anordnades barndaghem och i parken anlades bland annat
barnbadet/dammen som från början värmdes upp av kylvatten från fabriken samt en lekplats i dammens direkta anslutning.

Marabouparken anlades i ett tätt samarbete mellan fabrikens ägare Henning Throne-Holst och landskapsarkitekterna Sven Hermelin och Inger Wedborn. Sven Hermelin är en portalgestalt inom svensk landskapsarkitektur såväl som gestaltande landskapsarkitekt och som lärare i landskapsarkitektur vid Alnarp. Inger Wedborn var också hon en av landets ledande landskapsarkitekter med utbildning och erfarenheter från både England och Tyskland.

Henning Throne-Holst, och efter honom hans son Johan, var personligen involverade i inköpen av konsten till parken. Inledningsvis koncentrerad på inhemsk, samtida konst av några av tidens främsta bildhuggare men från 1940-talets andra hälft och framåt köptes även konst av internationella konstnärer. Till en början främst italienska och franska och senare även amerikanska konstnärer, alltid valda utifrån en personlig koppling till konsten eller konstnären.

I och med Sundbybergs stads övertagande av parken år 2006, byggandet av konsthallen år 2009 och etablerandet av nya arbetsplatser i de tidigare fabrikslokalerna lever intentionerna med parken som en anläggning tillgänglig för allmänheten vidare och där samspelet med den samtida konsten är ständigt pågående.
Källa: Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen Stockholm, 2022-06-16, dnr 432-23625-2016