Östra kyrkogården

Kyrkomiljön

Kristianstadsslätten kring den historiskt viktiga farleden Helge å har med sina lättbrukade jordar och goda tillgång på betesmark varit en jordbruksbygd sedan stenåldern. Från åtminstone senare delen av medeltiden påverkades området av läget nära riksgränsen mellan Danmark och Sverige, med återkommande konflikter. På halvön Allön vid Helge å, som var omgiven av sank våtmark, grundlade Kristian IV 1614 Nordens första renässansstad med vallar, bastioner och rutnätig stadsplan. Kristianstad är idag utpekat som riksintresse för kulturmiljövården, vilket bland annat motiveras av att staden är ett av de främsta exemplen på Kristian IV:s stadsbyggnadskonst.

På 1800-talet hade Kristianstad spelat ut sin roll som befästningsstad. 1847 lades vallarna igen för att ersättas av boulevarder enligt fransk förlaga. Detta innebar att bebyggelsen kunde växa utanför den ursprungliga fästningsstaden. Österut uppfördes på tidigare ängsmark fängelse, lasarett och laboratorium följt av enklare bostadsbebyggelse.

Så uppstod stadsdelen Östermalm, där Östra begravningsplatsen invigdes 1885. Under 1900-talet kom begravningsplatsen att utökas söderut i etapper och 1942 uppfördes ett begravningskapell med krematorium efter ritningar av Herbert Kockum. Kapellet är idag beläget i begravningsplatsens sydöstra hörn, där omgivningarna präglas av såväl villa- och flerbostadsbebyggelse som Centralsjukhuset, köpcentrum och industriområden.

Kyrkogård

1877 föreslogs en ny begravningsplats anläggas i stadens sydöstra delar, strax öster om vägen till Wendes artilleriregementes laboratorium. För utformningen stod dåvarande stadsingenjören Ludvig Hammar som gav kyrkogården en kvadratisk plan där fyra gångvägar möttes vid ett centralt placerat kapell i renässansstil. Östra begravningsplatsen invigdes 1885 och kom att utökas i etapper under 1900-talet.

Begravningsplatsen omgärdas idag av stenmurar, trädkransar, häckar och stängsel.
En rik växtlighet av exempelvis formklippta häckar, städsegröna buskar, solitära träd och planteringar är kännetecknande för samtliga delar, som i övrigt bevarar grunddra- gen i sin gestaltning från respektive tillkomsttid.

Huvudingången är placerad i väster, där en svängd trappa i granit leder till ett par gjutjärnsgrindar placerade i axel med det ursprungliga kapellet som revs 1953 och idag är ersatt av en springbrunn. Den äldsta delen karaktäriseras precis som den första utvidgningen från 1920-talet i söder av en symmetrisk och rätvinklig plan med jämnstora gravkvarter som inramas av trädkransar och alléer av lindar. Gångarna är i huvudsak grusade. Gravvårdarna är i allmänhet högresta och bevarar i relativt stor utsträckning marktäckning av grus och omgärdningar av häckar, stenramar eller järnstaket.

Väster om den första utvidgningen finns en smal del som tillkom på 1940-talet, med mindre gravplatser omgärdade av buxbomshäckar och lägre gravvårdar. Väster om denna del återfinns urnlund och minneslund som togs i bruk på 1940- respektive 1970-talet. Urnlunden är anlagd på den så kallade laboratorietomten och i ett par kvarter har grunderna efter två rivna laboratoriebyggnader använts som utgångspunkt för gestaltningen. Norra delen, där dessa nedsänkta kvarter ingår, har en struktur liknande den samtida långsmala utvidgningen som angränsar i öster. Södra kvarteren från 1970-talet präglas istället av gräsade ytor med slingrande gångar belagda med kalkstensplattor och gravplatser utan omgärdning. Här ingår även minneslunden som inramas av en idegranshäck och har stenskulpturen Minnesstenen av Folke Truedsson som huvudmotiv.

Längs i söder återfinns den så kallade Nya delen som anlades på 1940-talet och ansluter till de äldsta delarnas rätvinkliga plan. Från entrén i väster leder en asfalterad körväg upp till kapell- och krematoriebyggnaden i öster. Kvarteren inramas av avenbokshäckar med pyramidklippta hörn och gravplatserna är placerade mot rygghäckar av idegran eller spirea. I vissa kvarter är gravplatserna grusade med lågt klippta infattningshäckar medan gravvårdarna i andra kvarter är placerade rakt i gräset utan omgärdning. Såväl stående som liggande vårdar förekommer. I närheten av klockstapeln som uppfördes 1961 anlades 2018 en askgravlund.

I en slänt utmed den ursprungliga delens östra sida tillkom på 1970-talet en smal del med karaktär av skogskyrkogård, med slingrande asfalterade eller stensatta gångar och urngravar med liggande hällar i gräsade ytor under solitära ekar och björkar.

Byggnader på begravningsplatsen

Öster om 1920-talets utvidgning finns en byggnad för kyrkogårdsförvaltningen med personalutrymmen, förråd, garage etc. Nuvarande byggnad tillkom 2004 men byggna- der med motsvarande funktioner har funnits här sedan 1940-talet. Väster om kapellet återfinns den öppna klockstapeln i gult tegel från 1961.

Källor och litteratur

Östra Begravningsplatsen Kristianstad Dokumentation 2006 (Rapport 2006:76), Regionmuseet Kristianstad/Landsantikvarien i Skåne.

Östra begravningsplatsen i Kristianstad Vård- och underhållsplan (2016-03-03), Sweco Architects AB, Malmö.

Heliga Korsets kapell och krematorium Antikvarisk förundersökning inför ombyggnad (2017- 10-27), Laserna Restaurering AB, Stockholm.

Kristianstads krematorium Antikvarisk konsekvensbeskrivning avseende om- och tillbyggnad (2020-06-17), Laserna Restaurering AB, Stockholm.

Karlsmo, E: Rum för avsked: Begravningskapellets arkitektur och konstnärliga utsmyckning i 1900-talets Sverige, Makadam förlag, Riga 2005.

Platsbesök 2024-04-19.