Bollnäs kyrka

Interiören karaktäriseras främst av medeltidens inventarier, ombyggnationen vid mitten av 1700-talet samt från restaureringen 1992. Planlösningen är ursprungligen korsformig men den norra korsarmen har delats av med en mellanvägg. Koret finns i öster och en lillkyrka är inredd i södra korsarmen. Spiraltrappor leder upp till läktarvåningarna som finns i norra, västra och södra korsarmarna där orgeln står på den västra läktaren. I bänkkvarteren ligger brädgolv medan resten av kyrkorummet har kalkstensplattor. Väggarna är pustade och avfärgade vita. Kyrkorummets tak har valvkonstruktion. Valven har utskjutande valvribbor, är putsade och avfärgade vita förutom i koret där valvkapporna är bemålade.
Två kryssvalv i koret och delar av tornrummets stjärnvalv kvarstår från senmedeltiden. Mellan 1876-78 skedde en genomgripande förändring och modernisering då bl.a. predikstolen byggdes om. Predikstolen är rikt dekorerad, målad i grå kulörer och förgylld. År 1927-28 genomgår interiören nästa omfattande renovering ledd av arkitekt G. Holmdahl då många av 1870-talets spår rensades bort. Speciellt koret förändrades radikalt där bl.a. golvet fick kalkstensplattor, kortrappan byggdes om från halvcirkelformad till rak och valven dekorerades med målningar. Ett stort antal lösa inventarier, flera av dem medeltida, som flyttats ut från kyrkan på mitten av 1800-talet fick tillbaka sin plats i kyrkorummet. Bland dessa kan särkilt nämnas högaltarskåpet, det stora altarskåpet och det stora Maria-altarskåpet. Skåpen är byggda i sengotisk stil och placerade i koret. Vid restaureringen tillbyggdes orgelfasaden från 1878. Idag är orgeln målad i en grå kulör med förgyllningar. Bänkarna byttes ut från öppna till slutna. På 1870-talet hade läktarna i korsarmarna och orgelläktaren byggts ut till två våningar för att öka antalet sittplatser men dessa övre våningar togs bort på 1960-talet. Vid restaureringen 1992-1993 togs ett helhetsgrepp på färgsättningen av interiören där huvudkulören är blå. Bänkarna nytillverkades med den gamla slutna varianten som förlaga och målades i blått och grått. Altarringen avlägsnades, ett nytt altare tillverkades i form av ett bord och placerades i korets mitt. Nya funktioner inreddes i kyrkorummet, som en lillkyrka i södra korsarmen och indelning av smårum i den norra. En annan interiör förändring som påverkade kyrkorummets karaktär var att korfönstret som hade varit igenmurat sedan 1927 togs upp igen och försågs med nytt glas.

På 1700-talet omdanade byggmästare O. Romberg salkyrkan till en korskyrka och byggde samtidigt ut sakristian. Vapenhuset och korutbyggnaden försvann och byggnadskroppen får den form den har idag.
Kyrkan har en korsformig plan med kor i öster, torn i väster och tillbyggd sakristia i nordöst. Byggnadskroppen ger ett massivt och bastant intryck mycket tack vare det kraftiga tornet. Fasaderna är vitputsade och har höga rundbågiga fönster. De branta takfallen är klädda med spåntak. Entréerna i de båda korsarmarna är markerade med pilastrar och rundbågiga överstycken. Ovanför entréerna finns ett runt fönster. Huvudentrén sker i väster genom tornets bottenvåning. Tornet är försett med hörnpelare, har tegelblinderingar upptill och spetsbågiga ljudöppningar. På tornets nordvästra hörnpelare finns en s.k predikoglugg från senmedeltiden i form av en rundbågig igenmurad öppning. Tornhuven med spiran återuppbyggdes efter en brand 1711.